- Project Runeberg -  Svenska Familj-Journalen / Band 13, årgång 1874 /
59

(1869-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Teckningar och drömmar. Af -a-g.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Teckningar och drömmar.

Af -a-g.

Furstens unga maka.

Tusen sinom tusen hafva besjungit och beskrifvit
den unga flickans svarta eller ljusa lock, hennes
strålande blick, den smärta, men fylliga växtens
behag. Tusen sinom tusen hafva besjungit och förtäljt
om en ungdomlig kärleks sorger och fröjder, och
slägte efter slägte har lyssnat till sångerna och
sägnerna och har icke ledsnat att från århundrade
till århundrade lyssna till ett och detsamma om
kärleken och fägringen. Men är då i en qvinnas
lif intet annat värdt att se, att lära känna? Är
giftermålet en förlåt, som nedfaller, för att dölja
djupt under sitt hölje endast en verld utan intresse,
ett lif utan dagrar bland skuggorna, utan känslor,
som kunna af andra förstås eller delas? Hafva alla
fagra behag flyktat ur hjertat, derföre att kinden
bleknat, att växten kanske är mindre smärt? Är den
ungas kärlek och kärlekssorg, ett ämne alltid nytt
genom århundraden och i oräkneliga tal af sånger och
sagor, och makans hängifvenhet icke värd ett rum ens
i en eller annan enkel saga ?

*



Är Leli vacker, är Leli glad, är Leli frisk?

Är rosen vacker, är våren glad, är morgonen frisk?

Leli är en ros, en vår, en morgon.

När hon nalkas, klarnar hvarje blick, när hon skalkas,
ler hvarje öga. Endast en blick klarnar icke, endast
en läpp ler icke. Endast furstens blick klarnar icke,
furstens läpp ler icke. Lelis make synes icke varsna
den unga. Hans blick dröjer på den höga, bleka qvinna,
som tankfull stöder sig mot palmens stam.

Se, sådan, som den höga Zilla, bör en qvinna
synas. Rosen vissnar, våren mognar till sommar,
morgonen till dag, men furstens maka »endast leker».

Leli hörde orden. Bort gick den unga, och hon sade
vid sig: »Furstens maka skall icke leka längre, hon
skall blifva allvarlig, som den bleka Zilla. Lätt är
att lemna leken, för att vinna hans bifall.»

Och Leli gick till sin väf, som fanns uppsatt mellan
tvenne akacieträd, och hon började händigt att,
mellan trådarna, träda in tvärtrådar. Hon såg att
tyget blef vackert och färgerna klara, och hennes
ögon strålade och hon började sjunga, och gladt,
som fågelns, perlade hennes toner, men hon tystnade
tvärt, hennes skick blef allvarligt och hon lemnade
sin väf och gick in i lunden. Modigt gick den unga
framåt och såg allvarsam ut. Men en fjäril fladdrade
omkring henne och Leli tog några steg, för att skynda
efter den; men hastigt stannade hon häpen och sade:
»Nej, Leli skall icke leka.»

Och nu gick hon med mycket högtidliga steg framåt. Men
blommor smögo sig lätt om hennes fot, och hon böjde
sig ned och plockade några för att vira till en krans;
dock, hastigt fällde hon dem alla ur sin hand och
sade: »Leli, du leker.» Åter tog hon ett allvarsamt
skick och leendet försvann från hennes läppar.

Men en fågelunge, en liten en, utan fjädrar ännu, hade
fallit ur boet och låg flämtande på marken. Leli
tog den i sin hand, hon närmade den mot sin kind, hon
andades på den, och hon log och hennes öga strålade
då hon lade den tillbaka i boet och såg den krypa ned
deri; och hon klappade i sina händer, då hon såg den
hvila der mjukt och godt. Men i det samma gömde hon
sitt anlete i sina händer, i det hon sade: »Leli,
och ännu leker du!»

Nära intill, på trädet, låg ett djur, en giftig
mask. Hon såg den och ryste tillbaka. Man hade sagt
henne, att den brukade fästa sig på hullet, att
den tärde sig allt djupare, att den frätte sig ned
i det friska köttet och härjade der länge, länge,
under åratal, ja, att den stundom vållade död.

Åter stannade Leli. Hon såg rysande på det lilla
djuret, men hon fattade mod, hon gick närmare och hon
sade: »Se, denne kunde hjelpa mig att blifva sådan
han vill se mig, att
vara allvarlig, som furstens maka egnar. Jag förmår
ju icke öfver mig sjelf så mycket, att jag skulle
kunna öfvervinna min barnslighet. Skall jag väl
då rysa för denne, som kan hjelpa mig?» Och modigt
grep hon det lilla djuret, och öppnande sin klädnad,
fäste hon det under sitt bröst. I det samma kände
hon smärtan af stynget och märkte att hon bleknade,
men hon sade: »Hvarför bäfvar jag? Jag visste ju,
att det skulle smärta; men han skall älska min kind,
ty den är blek nu.»

Och Leli gick bort till det stora mangoträdet. Nejdens
ungdom dansade och lekte deromkring, men nu samlades
alla omkring Leli, ty nu först syntes dem dansen
glad, och de räckte henne händerna, för att föra
henne med sig. Men Leli frestades icke af dansen,
ty öfver hennes hjerta tärde ett qval, som hon med
möda kunde dölja.

Dagar gingo. Lelis kind var blek och hon lekte icke
nu mera.

Och sällan nalkades sömnen Lelis läger, men nu satt
hon i lunden och hade doppat svalkande örter i källan
och lagt dem öfver sitt sår; och smärtan lindrades
för en stund, och hennes ögon slötos omedvetet,
och hon slumrade.

Men Andala, Lelis väninna, nalkades den slumrande. Hon
blef henne varse och stannade, bekymrad blickande på
den bleka sofverskan. Förundrad såg hon knippan af
våta blad på hennes bröst, lyfte sakta bort den och
varsnade med bäfvan såret.

Hon väckte den sofvande Leli. »Syster, vakna, skynda
till henne, till den gamla visa, skynda, att hon må
bota dig, att hon må skära ut den mask, som fräter
sig in under ditt bröst. Ännu kan den skäras ut, se,
den synes ännu.»

Leli log ett blekt leende. »Andala, se, du häftiga,
det ar jag sjelf, som gifvit mig åt masken. Den
hjelper mig att vara allvarsam, den lär mig att icke
leka. Den bleker min alltför rosiga kind.»

»Leli, yrar du? Hvad vill detta säga? Jag går att
söka din make.»

»Andala, förråd mig blott icke du. Se, tror du
icke att jag skattar hans kärlek nog, för att för den
vilja utstå stynget af en mask? Han älskade förr den
barnsliga, den glada, den blomstrande Leli. Han vill
se henne allvarsam nu, han vill se henne blek. Men
Leli är en liten fågel, hon kunde blott sjunga och
sväfva glad i solskenet. Hon kunde icke bli allvarlig,
ty allt hvad hon företog sig blef dock idel lek. Hon
kunde icke vara värdig furstens kärlek, ty hon kunde
ej annat än skratta och sjunga. Men för att vinna
bifall af sin make, vill hon icke fly smärtan. Se,
hon har sjelf fästat masken på sitt bröst.»

»Leli, detta är orätt, detta är missförstånd. Så ville
det visst icke fursten. Tala vid honom, fråga. Vid
solen och hafvet, du har missförstått honom. Sådan
var icke hans mening.»

»Sådan var den väl icke; men skulle jag väl tveka att
plåga mig något, för att vara honom värdig? Och dock,
Andala, bäfvar den späda för smärtan. Hon är svag. Hon
önskade så gerna att ha misstagit sig. Kunde jag dock
fråga honom! Förråd mig icke, du. Säg honom icke,
hvad jag ålagt mig. Jag vill icke, att han må tro
mig ha gjort så, för att vinna hans medlidande.»

»Leli, jag kom för att säga dig farväl. Min fader
far till en annan ö, der han hoppas finna några
större perlor eller någon rar snäcka, för att betala
fursten hans beskydd. Jag skall medfölja, för att
tjena honom. Vi blifva borta kanske i veckor. När
jag återkommer, skall det vara för sent att borttaga
masken. Leli, hasta till den gamla nu, då du ännu
kan räddas.»

»Jag skall tala vid fursten, jag skall bjuda till att
se klart hans vilja. Andala, visst skulle solen lysa
den dag, då

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:37:41 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/famijour/1874/0063.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free