- Project Runeberg -  Svenska Familj-Journalen / Band 13, årgång 1874 /
78

(1869-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Det nordligaste boningshus i verlden. A. E. N. - Pile-Gustaf. Något om en skräddars hjerteqval. Teckning af Isidor Palm

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

alla döda af det fartyg, som följande vår sändes upp för att afhemta dem. Polarländernas pest, skörbjuggen, hade redan innan Februari månads utgång, då deras dagbok slutar, skördat trenne offer. Huru länge de öfriga öfverlefde sina kamrater, känner man ej.

Senare hafva ryssar eller rättare finnar från Archangelska guvernementet upprepade gånger och ofta under en lång följd af år öfvervintrat på Spetsbergen och som det tyckes i allmänhet lyckligt, ett förhållande, till hvilket en härdig, vid ett ensamt och mödosamt lif van kroppskonstitution, bad, lämpligt vald föda och en på stället bryggd rysk maltdryck, benämd kvas, företrädesvis tyckes hafva bidragit. Utrymmet tillåter oss för öfrigt icke att närmare uppehålla oss vid deras öfverhufvud taget föga kända fångsthistoria. Vi vilja endast erinra om de fyra matroser, som 1743 blefvo qvarlemnade på en ö vid Spetsbergens sydostkust, utan mat, skjutgevär eller annan utrustning, och som detta oaktadt alla, på en enda när, sex år derefter återfunnos vid lif och helsa, samt om Starastschin, som, enligt hvad det påstås, vistats trettiosex vintrar i Isfjorden.

För det närvarande drifves fångsten vid Spetsbergens kuster nästan uteslutande af norrmän och endast om sommaren. De började dock med öfvervintringar, den första 1822, som gick lyckligt. Försöket förnyades 1823 med förlust af trenne man, och 1825, då fem man omkommo. Ytterligare finnas några ofrivilliga öfvervintringar af norrmän antecknade, vid hvilka skörbjuggen merendels endast skördat några få offer. Ett undantag i detta hänseende bildar vintern 1872-1873. Flere fångstfartyg blefvo såsom bekant hösten 1872 af is hindrade att återvända, i anledning hvaraf tjugu man nödgades till öfvervintring, tvenne i ett tält vid Greyhook, de öfriga i ett af det svenska bolaget i Isfjorden, ungefär 13 svenska mil söder om Mosselbay, uppfördt, med proviant rikligt försedt hus. Detta oaktadt dukade alla under för »sjukdomen», såsom skörbjuggen i fångstmännens efterlemnade journaler kallas. På denna sjukdom när är Spetsbergens klimat väl ett af de friskaste på jorden – i synnerhet prisas sommarluften såsom ytterst helsosam. Frossor, febrar, katarrer m. m. saknas fullständigt, och några arktiska entusiaster hafva derföre äfven föreslagit att under sommarmånaderna upprätta en helsovård-anstalt i någon af fjordarna på Spetsbergens vestkust.

A. E. N.



Pile-Gustaf.

Något om en skräddares hjerteqval.

Teckning af Isidor Palm.

Farsgubben skulle ha en ny väst, en varm väst, en lång
väst, en riktigt präktig väst, och »moran» hade just
präntat detta i Pile-Gustaf, skräddaren, som satt på
bordet och sydde. En liten bit ifrån honom satt Pella
i väfstolen, och hon trampade och smällde på, så att
det stod herrliga till. Solen sken in i kammaren och
värmde skräddaren på ryggen, och han mådde så godt som
någonsin en skräddare i denna verlden kunde må. Nu
hade väl hans blickar både i kyrkan och annorstädes
ofta hvilat på Pella, den nätta hemmansdottren;
men hennes ögon hade aldrig varit klarare, eller
hennes kinder rödare, än just på denna dag. Må det
derföre vara förlåtligt, om han bakom morans rygg ofta
sneglade bort till den granna tösen, under det han
slet och drog i tråden, så att det var ett riktigt
underverk att den kunde hålla. Den värme han kände i
ryggen hade hastigt spridt sig till venstra sidan, der
det började picka och bulta med en dundrande fart, och
det blef plötsligen så fullt inom hans smala bröst,
att han ovilkorligen, för att undslippa en qväfning,
var tvungen att draga en djup suck. Pellas blonda
hufvud flög dervid åt sidan och strålarna från hennes
blåa ögon föllo precis på den punkt, der den lille
skräddaren satt. Det lag ett leende i de strålar hon
sände, och dervid for skräddarens mun upp mot öronen;
men Pellas uppmärksamhet var genast på väfven igen,
och hon slog till skytteln, så att den dansade långt
fram på golfvet. Som en afskjuten pil var Pile-Gustaf
efter den, och innan Pella hann komma ur väfstolen,
hade hon skytteln i sin hand. Derpå gjorde skräddaren
ett hopp och lät sina smala och sneda ben hvirfla i
luften och satt åter på bordet igen, innan någon i den
låga kammaren ens hann räkna till fyra. Nu skrattade
Pella och tonen i detta skratt var så lockande, att
om det gällt lifvet, så hade den syende ungersvennen
icke kunnat låta bli att stämma in.

»I gör er för stort omak, Pile-Gustaf,» sade hon.

»Det vet jag visst,» och nu for han med händerna genom
sin tupé och lutade sitt stora hufvud behagligt på
sned; men när moran vände sig om och såg på honom,
så satt han så stillsamt på långbordet, som om han i
detta lifvet endast varit till för att få farsgubbens
väst riktigt präktig och bra.

»Det är ett rart tyg,» sade skräddaren, »men så har
I också sjelf väft det, mor Karna. Klockarmoran fick
sitt hvarken så varmt eller så jemnt i färgen.

Mor Karna myste. Hon visste att hennes väfvar kunde
stå sig vid hvilken jemförelse som helst, och hon
lät spinnrocken gå med oförminskad fart.

»Det här blir en väst som heter duga,» återtog
skräddaren, som möjligtvis fann sin fördel vid att
stå väl hos matmodren i huset hvilken han också
visste hade makten der.

»När de blanka knapparna komma i, så går den nock an.»

»Jag gör också en fason på den, så att den icke
kommer att skämmas för sig. Nå ja, när en har lärt
ut i staden, så kan en också något!»

»Pile-Gustaf har allt rest mycket, han!» sade Pella.

»Jo säkert! Jag har varit med om litet af hvarje;
öfverallt in Schweden har jag gewesen och i Tyskland
med, om det kniper. Sprecken Sie deutsch? Was ist
das? Schöne Mädken, ah!»

»Åh min tid, så han kan tala!»

»Etwas!» Och skräddaren log, så att ögonen endast
syntes som en liten svart strimma.

»Nej, I skall tala så att en kristen menniska förstår
er,» sade Pella, som åter sände de blåa strålarna
bort till honom, och skräddaren lade handen på sitt
hjerta och gaf henne en blick, i hvilken han sökte
tolka att han ville vara hennes lydige slaf.

Pella nickade mot honom och smällde sedan lustigt i
väfven; men efter en liten stund såg hon åter bort
till honom.

»Jag tror det är förgjordt i dag, nu gick en tråd
itu igen,» sade hon och fingrade bland sylfven och
gjorde knut på knut, och skräddaren såg på hennes
fagra ansigte och fann att han med henne skulle
kunna lefva ett himmelrike på jorden. Aldrig hade en
flicka sett skälmskare ut än Pella i denna stund,
hon tittade bort till Pile-Gustaf och mente tro på
att någon sett på henne med onda ögon, när hon denna
dag satt sig till arbete.

»Inte har jag minstningen gjort det,» svarade han
och spetsade munnen som vore han färdig att när som
helst ge henne en kyss. Pellas rosenläppar drogo sig
nu också helt plötsligen samman, hvarpå de hastigt
blottade de hvitaste perlor, och den lille skräddaren
svor i samma stund inom sig att, hända hvad som
helst, så skulle hon med det snaraste få del af det
tillstånd, hvari hans hjerta blifvit försatt.

Nålen flög mellan hans fingrar som om de varit vingar;
han ville visa henne hvad han dugde till, och han gaf
sig blott tid att en och annan gång luta hufvudet på
sned, hvarvid håret föll ned öfver hans ena axel,
under det han gjorde ett älskvärdt försök att se
oemotståndlig ut.

Att en ung, berest man, som han, skulle kunna få
den rika hemmansdottren, derom hyste Pile-Gustaf
lyckligtvis icke

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:29:20 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/famijour/1874/0082.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free