- Project Runeberg -  Svenska Familj-Journalen / Band 13, årgång 1874 /
80

(1869-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Romerska bilder. Scener från gatan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och blomqvastar, ståtliga tärnor från Trastevere,
om hvilkas former och färger den Umbriska skolan
lemnat så talande vittnesbörd. Der gick den vilde
Giulio Romano med sin stora apenninerhund och Giovanni
da Udine, som i de vatikanska loggierna målat de
underbara guirlanderna af frukter och blommor och de
sällsamma arabeskerna deremellan. Här, på Campo di
fiore, fann han lämpliga ämnen för sin egendomliga
pensel.

Här var äfven under långliga tider ett tillhåll för
improvisatörerna, dessa idkare af en talang, som förr
var så allmän i de sydliga länderna och som till och
med skapade en traditionell poesi. Men den tiden då
Bandettini på stående fot diktade sina qväden är nu
förbi som mycket annat, och njutbara improvisationer
höra numera jemväl i Rom till sällspordheterna.

Nu gå vi framåt gatan S. Eustachio. Der möter oss
plötsligt ett tåg med facklor. Allmän tystnad, alla
falla på knä och ropa: il bambino! il bambino! Bambino
är Kristusbarnet från Ara Coeli, som mot betalning bäres till
en sjuk, för hvilken andra presterliga händer redan
hålla sista smörjelsen i ordning.

Vi taga till flykten för dessa bedröfliga
upptåg. Ut i det fria, ut till stadens sköna
omgifningar. Eftermiddagssolen sänker sig mot
horisonten, i brännande färger kläder sig redan den
vidsträckta campagnan; i fjerran glänser Soractes
snöiga hufvud. Nu är det skönt att sitta under en
osterias löftak, läppja mörkrödt vin och se det
hemvändande landtfolket draga vägen framåt.

Hvilka måleriska gestalter!

Der sitter på en torr hästkrake, klädd i en nött
getpels och väpnad med en lång lans, en svartskäggig
campagnuolo (landtman), som drifver framför sig
sina grofbyggda hästar. Med dem blanda sig de tunga
bondkärrorna med sina bredhornade grå oxspann. Helt
täck – hon påminner oss om en tafla, som vi sågo i
barndomen, föreställande flykten
från Egypten – är den unga albaniskan på
den mjölkhvita åsninnan, som muntert trafvar
framåt. Mellan högt uppstaplade fruktkorgar sitter
den unga qvinnan med sin oklanderliga byst och
nackens ojemförligt sköna böjda linie. Nu hopräknar
hon vinsten af sina försålda grönsaker, medan det
yngsta barnet hvilar vid hennes bröst och den unge
brune gossen hurtigt springer vid åsnans sida.

Men under tiden har det blifvit lif och rörelse
utanför den vid vägen liggande osterian. Under den
skuggande vinrankan finna vi samlad en skara unga
män, kraftiga, muskulösa gestalter, med ledig drägt
och vårdslös hållning, nakna bronsbruna armar och
bröst – dagdrifvare från riono toscano (toskanska
qvarteret), åkare, vallfärdande från landet samlas
här för att hvila eller roa sig.

Lifliga utrop, blixtsnabba rörelser, då och då ett
sorl som af en hotande storm!

Unga romare, spelande à la mora.
(Teckning af Henri Regnault.)

De unga männen sysselsätta sig med ett af romarnes
älsklingsspel: à la mora, ett ord, som motsvarar
begreppet dröjsmål. Spelet beror emellertid uteslutande på en snabb
hand, ett snabbt öga och en snabb tunga; det är
ett spel, som endast kan roa italienare, men här
är det också ett favoritnöje, ehuru italienarne
visst icke äro okunniga i snart sagdt hvilket spel
som helst. Mora-spelet är mycket enkelt, men håller
deltagarnes uppmärksamhet utomordentligt spänd och
eggar dem till det yttersta. Det består uti att
hastigt sträcka ut högra handen mot sin medspelare
med ett, två eller tre finger tillbakalagda. Den
andra handen markerar vunna points. Motspelaren
har nu att ögonblickligt räkna antalet framräckta
fingrar och lika fermt ange det rätta. Den blixtsnabba
hastighet, hvarmed handen framkastas, den ytterliga
uppmärksamhet, som fordras för att ej misstaga sig,
de lifliga rörelserna göra att båda vexla sina ord i
ett slags staccato. Både de deltagandes och åskådarnes
miner lifvas och vexla oafbrutet under det spelarne
med flämtande

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:37:41 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/famijour/1874/0084.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free