Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Romerska bilder. Scener från gatan - Visborgs slott. C. J. Bergman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
röst och ett egendomligt torrt strupljud ropa
sina points: »Du’! Quattre! Un! Tre! Cinq!
Lifvade af detta nöje, som lika ofta urartar till farliga tvister, då misstag
äro lätt gjorda och lätt bestridda, intaga de
spelande de mest olika ställningar och grupperingar, hvilka i sin helhet få en
karakter af
vild skönhet. Detta spel är mycket gammalt. Man
påstår att romarnes förfäder spelade mora då de
belägrade Syracusa. Man talar till och med om en
grekisk basrelief, hvarå den modige Achilles i Nestors
närvaro besegras i mora af den kloke Odysseus.
Visborgs slott.
Vanskligheten af menniskors verk och kontrasten mellan
forntid och
nutid stå mångenstädes i Visby tecknade med starka
och rörande drag; men allra klarast fattar man denna
kontrast vid åsynen af de få qvarstående murstyckena
af Visborg. Ett qvarter af anspråkslösa boningshus
och små kojor utbreder sig nu – i stadens sydvestra
hörn, på den höga åsen öfver hamnen – der »det
stora, starka och herrliga Visborg» (såsom det
heter i Rhyzelii »Sviogothia munita») fordom
tronade. Det höjde der sina grofva, till en del af
nästan cyklopiska block byggda murar[1], sina många
torn med de betydelsefulla namnen »Kik-ut»,
»Sluk-upp», »Blacken», »Smale Henrik», »Segeltornet»,
»Mynttornet», »Katapult- (Kastmaskins-) tornet»,
m. m., och sina många batterier med namn efter
»Konungen», »Drottningen», »Amiralen», o. s. v.
Der kojorna nu stå sammankrupna, hade slottet sin inre
och yttre borggård, sin »borgstuga» eller riddarsal,
sin »frustuga» (sedan »stora våningen» kallad),
sin kyrka, sitt ränteri, sitt tyghus, sin »lange
linie», sina visthus,
sina köks- och fruktträdgårdar samt »pomerantzhus»,
sina väktaregångar och löngångar!
Fiendehand, tidens tand och framför allt en förfärligt
långt drifven stats-egennytta hafva beredt åt detta
slott en så grundlig förstöring, att till och med
spåren af dess vidd och utsträckning blifvit å marken
utplånade, hvadan man å gamla kartor i Stockholms
och Köpenhamns arkiver
måste söka sig kunskap om slottets
grundritning [2]. –
Om Visborgs anläggning må följande meddelas:
År 1411, vid Olofsmessan, kom unionskonungen
Erik af Pommern till Visby med en stor skara af
krigsfolk. Staden var då väl befästad med torn,
murar och grafvar, och tycktes icke behöfva något
vidare skyddsvärn; men Erik beslöt dock att här
anlägga ett slott, från början ämnadt, såsom det
snart visade sig, till en tillflykt för honom sjelf
samt till ett våldets och förtryckets näste. Med
möda utverkade han sig af rådet och borgerskapet
rättighet, att å stadens grund och inom dess murar
få göra denna anläggning. Borgérskapets aningar om
oråd och olycka insöfdes af den falske konungens
försäkringar och löften. Den 1 Augusti ofvannämda år
– »Petri fängelses dag» – lade Erik grundstenen till
det slott, som sedan blef, i så många hänseenden, ett
fängelse för stadens och landets frihet och lycka. Den
2 September utfärdade han, för att lugna borgerskapet,
ett öppet bref, hvaruti han bekräftade stadens alla
privilegier, och lofvade att hvarken stadens folk
eller främmande köpmän skulle någonsin komma att från
slottet lida intrång eller skada: tvärtom skulle hans
embetsmän på slottet i allt befrämja borgerskapets
bästa. – Snart blef uppenbart, hur illa dessa löften
höllos.
Visborgs slottsruin.
(Teckning af C. S. Hallbeck.}
Trued Hase, som fått ön i förläning, hade före
sin död 1437 medhunnit uppbyggandet af det inre
qvadratiska hufvudverket i sjelfva sydvestra hörnet
af staden. Nyssnämda år
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
