Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett fosterländskt Bildergalleri. XXXIX. Olof von Dalin. Axel Krook
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ett fosterländskt Bildergalleri.
XXXIX.
Olof von Dalin.
Det har varit senare tider förbehållet att göra
rättvisa åt en man, som, högt uppburen af sin
samtid, sedan alldeles glömdes bort, derpå blef
föremål för de hätskaste angrepp och nu omsider
bedömes med oveld. Den mannen hette Olof von Dalin,
som föddes den 29 Augusti 1708, härstammande från
en äldre prestfamilj. Hans far var Jonas Dalin,
kyrkoherde i Vinberg i Halland, »i sin bygd sjelf
ansedd för ett snille och en lycklig poet», och
hans moder Märta Brigitta Auséen, »ryktbar af många
snillets sällsynta egenskaper». Gossen förlorade i
mycket späd ålder sin far, men erhöll, då hans moder
gifte om sig, i prosten Severin Bökman en styffader,
som kärleksfullt vårdade sig om honom, tills en nära
slägting, den vidt berömde tänkaren och diktaren
Rydelius, professor i Lund, tog honom till sig för
att öfvervaka hans senare uppfostran. Hans tidigt
visade skaldeanlag framträdde nu öppet. Dalin skref
vers på både latin och svenska, dem han visade för
sin lärare, hvars goda smak utöfvade ett välgörande
inflytande på anlagens utbildning och stadgande.
Dalin fick 1723 och 1726 åtfölja sin styffader, som
var riksdagsman, till Stockholm, der han sistnämda
år blef på förord af Rydelius antagen till enskild
lärare hos kammarrådet, sedermera landshöfdingen
baron Claes Rålamb. Den unge informatorn hade ett
godt sätt och en lätt umgängeston, hvarför
han ock snart tillvann sig sitt herrskaps
ynnest. Hans små tillfällighetsverser roade och väckte
uppmärksamhet. Bland Rålambs umgängesvänner var
jemväl presidenten Conrad Ribbing, hvilken blef
Dalins gode gynnare.
Ännu som lärare ingick Dalin i embetsverken. Han
blef år 1731 anställd som extra ordinarie kanslist i
riksarkivet, samt året derefter i kanslikollegium,
hvarest han »flitigt infann sig vid de göromål,
som kanslibetjeningen åtfölja».
Redan i Lund hade Dalin umgåtts med tanken på »något
arbete, som uti vårt svenska språk vore oförsökt». Nu
skref han (1731 och 1732), mest för att roa Rålamb och
Ribbing, några smärre satirer under form af avisor,
detta »oförsökta»,
hvilka med nöje lästes och i afskrifter
kringflögo. Det bifall, dessa rönte, gaf mognad åt
hans plan, och i slutet af 1732 utkom första numret af
tidningen »Den Svenska Argus», bildad efter Addisons
bekanta tidskrift »Spectator» i England.
Denna ovanliga litterära företeelse gjorde
genast uppseende. Innehållet var icke egentligen
politiskt eller litterärt, utan bestod för det
mesta af moraliska anmärkningar öfver hvarjehanda
i det enskilda lifvet gängse fel och fördomar, af
några uppsatser om statshushållning och näringar,
af artiklar för hofvet, blandade med slängar åt enskilda
samhällsklasser och åt ständerna. Man log godt
åt de ofta putslustiga målningarna, och det lilla
veckoarket formligen slukades af läsekretsarna. Till
dess spridning kan man sluta deraf, att postverkets
inkomster genom detsamma stegrades till en för den
tiden ovanligt hög summa af 5,000 daler s. m.
Till denna framgång bidrog äfven den
hemlighetsfullhet, hvari utgifvaren visste att
hölja sig, och hvilken på samma gång gaf större
verkan åt tidningens omdömen, som den äfven retade
verldens nyfikenhet. Man uttömde sig i gissningar,
man efterspanade hos boktryckaren, men fåfängt, ty
han var sjelf lika okunnig som allmänheten. Märkligt
är, att denna anonymitet kunde bibehållas, fastän
man talade åtskilligt om en poet vid namn Dalin,
hvars qväden börjat tränga utom den förtroligare
kretsen. Redan år 1729 dikterade han under en sjukdom
den berömda sång, hvars början lyder:
Förblindade verld,
Hvart rasar din färd?
Dessutom var Dalin en ifrigt arbetande medlem och
sekreterare i det politiskt vittra sällskapet »Avazu
och Vallasis», till hvilket namn man ej kunnat finna
nyckeln, och hvars ordförande var Dalins käre vän,
grefve Piper af Engsö.
Det bifall, Argus rönte, var likväl icke
oblandadt. Mösspartiet tyckte sig i bladet finna en
lutning till Hattpartiet, frihetsmännen till hofvet,
pietisterna och presterna till fritänkeri. Dalin
var också mera vän af Hattarna, hvilka ville
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
