- Project Runeberg -  Svenska Familj-Journalen / Band 13, årgång 1874 /
105

(1869-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Till kattens naturalhistoria - Öland och dess fornlemningar. Herm. Hofberg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

biter i sin tumme såsom något för detsamma
främmande. De göra de lustigaste språng och de
behagligaste vändningar och kunna med sin lek
sysselsätta den allvarsammaste menniska. Så snart de
fått ögon, kunna de äfven skilja på godt och ondt,
det vill säga vän och fiende. Kommer en hund skällande
emot dem, så resa de sig på sina små ben, öppna ett
par klotrunda oförfärade ögon, slå ryggen i en liten
krumbåge och spotta och fräsa af hjertans lust. De
födas som små lejon.

Man har hos djur af högre ordning trott sig spåra en
viss känsla för musik, men någon sådan står ej att
upptäcka hos katten, utom att han visar en oförställd
förskräckelse för hvisslingar, vare sig nu detta
kommer af någon påminnelse om hans arffiender hundarna
och gatpojkarna eller att hans hörselredskap äro så
känsliga att de lida af det skarpa ljudet. Hvad åter
angår kattornas förmåga att göra musik, så torde vi
kunna förbigå den med tystnad; vi befinna oss alltför
nära den månad, då de kringströfvande virtuoserna
hålla sina ohyggliga serenader.

*



Öland ooh dess fornlemningar.

I allmänhet hafva vi svenskar en besynnerlig benägenhet
att gå öfver ån efter vatten, så snart det blir fråga
om att lära känna verlden och menniskorna. Man kan
vara säker om, att af tio, som varit i Frankrike och
Italien och kunna lemna den noggrannaste beskrifning om
Rhenpanoramat, Alperna och Rom, icke två sett våra
vackra landskap Ångermanland, Bleking och Dal eller
varit på ett ställe, som ligger oss så nära, som
t. ex. Öland.

St. Knuts kapell på Öland.
(Teckning af C. S. Hallbeck.)

Vanligen tänker man, när detta namn höres, på de små
Ölandshästarna, kroppkakorna eller på konung Carl den
femtondes jagtklubb; möjligen på Borgholm och Carl
den tionde, men sällan eller aldrig på detta ö-lands
egendomliga natur, lifliga befolkning och stora
rikedom på fornlemningar. Och likväl äro dessa hvar
för sig så märkvärdiga, att vi icke kunna underlåta
att i största korthet yttra några ord om dem.

Såsom bekant, är Öland en gigantisk kalkklippa,
utkastad i Östersjön mellan Gotland och fastlandet. På
vestra sidan höjer sig från det med den yppigaste
växtlighet öfvertäckta strandbältet terrassformigt
eller med branta klippstalper en ås kallad Vestra
Landborgen
. På öns östra sida motsvaras denna af
en på kalkhällen hvilande grus- eller sandås, Östra
Landtborgen
, hvilken här och der fördelas i flere,
med hvarandra parallelt löpande mindre åsar, som på
ett och annat ställe omsluta små vattensamlingar
och träsk.

Landtborgarna, hvilka representera landets största
höjning öfver hafvet, förenas i söder vid Ottenby
genom ett mindre sandfält och i norr, i trakten utaf
Borgholm, genom en betydligare sandhed. Landet emellan dem kallas för
Midtlandet. – Utefter Midtlandet löper från norr till
söder en längre ås af rödaktig kalksten, på stora
sträckor med alls ingen eller så tunn jordbetäckning,
att den är alldeles otjenlig för jordbruk. Denna
kalkstensslätt, den så kallade Alvaren, skulle kunna
liknas vid ett ofantligt, af större och mindre remnor
sönderstyckadt stengolf, öfver hvilket vinden jagar
det stoftfina kalkdammet i qväfvande massor. Af
sommarsolen upphettas denna stenöken till afrikansk
glöd och förbränner den sparsamma vegetation, som sökt
sig ett fotfäste i springorna.

Med olika utbredning på olika ställen, upptager Alvaren
en betydlig del af öns hela södra hälft, har sin största
utsträckning mellan Resmo och Stenåsa, och upphör i norr vid
Thorslunda. Rundtomkring, dels mellan Alvaren och
Landtborgarna, dels på strandbältet nedanför dessa,
utbreda sig skuggiga lundar af lind, alm och hassel,
böljande sädesfält, blomhöljda ängar och nätta små
gårdar, hvilkas hvita, af

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:37:41 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/famijour/1874/0109.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free