Svenska Familj-Journalen / Band 13, årgång 1874 / 112 (1869-1885) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett ostronskals hemligheter - Steninge

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

fiskkäft eller elak, sträf snäcktunga kan nå honom. Men
hvad vår mussla angår, så är hennes inre historia
afslutad med ascidernas uppväxt, ty dessa fortfara
ständigt att växa och skola bestå äfven när det
redan starkt förfallna skalet faller tillsammans;
de ha redan sändt sina kolonier till det inre af
mursprickan och tagit fast fot på alla sidor.

Under det allt detta tilldrog sig i det inre af
boningsskalet hade äfven täckskalet varit föremål
för polydoriska borrningsarbeten och, lyckligare än
sina anförvandter, hade dessa små minörer öfverstått
alla stormar och gladde sig åt grannskapet af några
husliga, lugna serpuler, som fredligt läto sina röda
fransar sticka fram ur de snöhvita, skönt vridna husen
och snarare stärkte det gamla musselhuset med sina
solida påbyggnader. Dock, i längden var ej heller
dem någon
ogrumlad lycka beskärd. Omärkliga små mossdjur bosatte
sig emellan dem; i början enstaka, men snart växande
ut till sammanhängande massor, utbredde de sig allt
mer och mer, framsköto sina kolonier åt alla håll
öfver musslan, fyllde snart mellanrummen mellan
serpulahusen och tillstängde alla öppningar, så att
samtliga befolkningen, polydoror och serpuler blefvo
lefvande begrafna. Nu ligga de redan fingertjockt
öfver detta ställe för lif och strid, detta kiselhus,
men sjelfva åter döljande ett lif, som är rikare än
någonsin det begrafda. Inuti skalet hade en svamp
innästlat sig, som återigen lemnat underhåll åt
några nereider, slålblått grönaktigt och kopparrödt
glänsande maskar, hvilka så fullständigt uppfyllt
musslans innandöme, att täckskalet gapade vidt upp
från det undre och var nästan frånsprängdt när jag
tog upp det.



Steninge.

Denna vackra herregård ligger i Upland, Husby socken,
Erlinghundra härad och Stockholms län, vid en vik
af sjön Skarfven, en fjerdedels mil från Märsta
gästgifvaregård och en half mil från Sigtuna.


Steninge herresäte i Upland.
(Teckning af (C. S. Hallbeck.)

Redan omkring 1311 förekommer Steninge såsom
herresäte; men småningom lära delar deraf blifvit
lagda under Sigtuna kloster. 1422-53 egdes det af
väpnaren Bengt Laurensson af den slägt, som kallas
Björnlår; vid slutet af 1400-talet har riksrådet
Jon Slavake skrifvit sig till denna gård, och i
följande seklet egdes den af slägterna Oxenstjerna
och Gyllenstjerna, från hvilka den öfvergick till
riksrådet grefve C. Gyllenstjernas måg, presidenten
grefve H. von Fersen. Dennes enka, Eleonora Margaretha
Wachtmeister, testamenterade Steninge 1747 och 48
åt sina söner, grefvarne Carl och Axel von Fersen
samt sin måg grefve Carl Sparre och hans grefvinna
Charlotta von Fersen. Genom gifte öfvergick egendomen
1835 till grefve C. A. Gyldenstolpe. På de sista
tiderna har den flere gånger ombytt egare.

Steninge, 2 mantal frälsesäteri, utgör med
underlydande 25 1/8 mantal, hvaraf en del inom
socknen, det öfriga inom Norrsunda, Odensala, St.
Olofs m. fl. socknar, en egendom.
Det räknas bland gods, som under de senare
trettio åren varit utmärkta i åkerbruk och
boskapsskötsel. Sin förnämsta märkvärdighet
eger det dock i sin prydliga, i
italiensk renaissancestil uppförda karaktersbyggnad,
en skapelse af den yngre Tessins snille. Uppfördt i
början af 1700-talet, bibehåller slottet ännu i dag
i allt hufvudsakligt de ursprungliga anordningarna,
äfven hvad trädgården och omgifningarna beträffar,
det hela framställande en utomordentligt anslående
tafla af ädel landtlighet.

Emellertid har äfven denna glada utsigt sitt lilla
skuggparti, anbringadt liksom till erinran derom att
icke allt är sol här i lifvet, att olyckorna och
sorgerna äfven höra hemma inom de adliga borgarna
och lustslotten, i alla händelser genom kontrasten
ytterligare upphöjande ljuseffekterna på den leende
taflan. Det utgöres af en i slottsparken upprest
minnesvård öfver den vid folkupploppet i Stockholm
den 20 Juni 1810 mördade excellensen grefve Axel
von Fersen. Minnesvården, af hvilken vi å nästa sida
lemna en teckning, prydes af en basrelief af Göthe
samt har följande inskrift:

På detta rum
förvarades i 4 månader

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>