- Project Runeberg -  Svenska Familj-Journalen / Band 13, årgång 1874 /
114

(1869-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En kejsardotters utstyrsel - Ett nutidens underverk. (Om Suezkanalen.) H. af Trolle

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

paraderade i en annan afdelning af utställningen. Den
är af det allra täckaste mönster och utförande,
och iklädd densamma måste den unga öfverstinnan,
en blondin af utomordentligt skär färg, i sanning
likna en Penthesilea i miniatyr. Hennes hjelm är
af det prydligaste Tula-arbete, ett skönt prof
på den konstfärdighet, hvarmed ryssen förstår
att effektfullt förena guld, silfver och stål med
hvartannat. Det förstås af sig sjelft, att en så
högförnäm personlighet som den allherrskande czarens
enda lilla dotter har rättighet att vid parader och
revyer smycka sitt bröst med ordnar och dekorationer,
hvilka utan tvifvel betydligt förhöja verkan af de
gyllene trensarna och snörena.

Men vi återvända till vår utgångspunkt i Hvita
salen. En skriftställare, som sökte lokalfärg för en
rysk-österländsk roman, borde vistats en halftimme
framför den samling af morgontofflor, hel- och
halftofflor, som här liksom ur alla möjliga trollsagor
blifvit frambesvurna till den blifvande hertiginnans
af Edinburgh tjenst. Någonting gratiösare kunde
fantasien icke upptänka, än dessa koketta halfskor,
som vi veta icke hvilket snille af sylen uttänkt och
skapat för den sköna kejsardottrens förtroliga morgon-
och afton-tête-à-têter.

Bordet numro två dignade under massor af de nödvändiga
och öfverflödiga saker, som den eleganta verldens
språk plägar rubricera, icke såsom tvättkläder eller
linne, utan under benämningen lingerie. Ryssland
är, såsom bekant, en hufvudort för linodlingen
och förstår, synnerligast i de östliga områdena,
att handtera spole och väfstol med en skicklighet,
hvarmed vesterländska fingrar icke ens tillnärmelsevis
kunna mäta sig. De spetsgarnerade underkjolarna voro
af de egendomligaste mönster och höjde sig genom sin
finhet lika högt öfver valencienner- och venetianska
spetsarna, som de öfverträffade alla med tillhjelp af
mekaniska inrättningar åstadkomna imitationer. De
talrika bordsdukar, hvarmed czaren utstyrt sin
dotter, tydde på mycket gästvänliga tendenser och
vittnade om den kejserliga glansen, under det hennes
dimväfda majestät drottning Titanias linne knappast
kan vara mera elfartadt och spindelväfslikt än
storfurstinnan Marias otaliga nämn- och onämnbara
linnepersedlar – battistväfnader, af hvilka hvarje
tum bokstafligen blott skulle kunna uppvägas med
guld. Så t. ex. fanns deribland en näsduk, som år
1867 väckte allmän beundran i italienska afdelningen
af verldsutställningen i Paris. Kejsarinnan köpte
den för omkring ett år sedan i Italien, och
skall för densamma ha betalt den lilla nätta summan
af tolf tusen francs; tygstycket kostade emellertid
den fattiga sömmerskan sju de bästa åren af hennes lif
och – synen dessutom. En fullkomligt fransysk prägel
buro spetsgarneringarna kring ejderdunskuddar och
örngott; sängöfverdragen voro af brysselfabrikat,
sidendamast, hvari brudens namn och det kejserliga
Romanowska vapnet funnos inväfda.

Ett särdeles intresse erbjöd det för budoir- och
toilettföremål af de mångfaldigaste slag afsedda
bordet. Der fanns det en ändlös rad af guld-
och silfverfat, flaskor och askar af samma ädla
material, nipper, skriftyg, solfjädrar, teserviser af
kinesiskt, japanskt, sèvres- och meissen-porslin och
en märkvärdig samling af äkta moskovitiskt samowars
af alla upptänkliga former och storlekar.

Ett längre bort stående bord var belastadt med
oförarbetade tyger: hela berg af sammet, siden,
atlas, spetsar, musslin, linne, och en mängd andra
tyger, som storfurstinnan efter lust och behof kan
låta förvandla till ytter- och underkläder – ett
haf af de dyrbaraste artiklar, rikt nog att kunna
lyckliggöra den unga fruntimmersverlden i en
hel stad. Och huru förtjusande voro icke de skatter,
som vinkade bredvid dessa herrligheter! Med hvilken
längtan läto ej alla fruntimmer, som genomgingo salen,
sina blickar hänga vid dem! Här lyste idel turkiska,
persiska, ostindiska sjalar, kaschmir-peignoirer och
broderade teaterkappor, flertalet representerande
hvar för sig en liten förmögenhet. Till dem slöto
sig dussintals promenad-, morgon-, sällskaps-
och balklädningar, konstgjorda blommor och hattar,
hvilka ensamma skulle taga den största jernbanvagn
i anspråk, allt samt- och synnerligen levereradt af
i Petersburg etablerade franska modehandlare. Af
uteslutande rysk karakter voro deremot bröllops-
och galadrägterna, de fyrtio till femtio släproberna
och hofmantiljerna, de broderade underklädningarna
och juvelbesådda nationalkoiffyrerna.

Om storfurstinnan icke ämnar införa Katarina den
andras ståt eller sin aflidna farmors slösande lyx vid
hofvet i Saint-James – något som väl svårligen skulle
lyckas – så torde hon näppeligen finna tillfälle att
ens påtaga sig all denna toilettrikedom, långt mindre
slita ut den. Om deremot, såsom man har skäl att
antaga, kärleken med henne intågar i det nya hemmet,
skulle hon, för att smycka detsamma, icke ha behöft
de hundratusentals rubel, som slukats af de skildrade
dyrbarheterna i Hvita salen uti Vinterpalatset i
S:t Petersburg.


Ett nutidens underverk.

Underverkens tid, hvad de menskliga företagen i
byggnadskonst, väganläggningar m. m. beträffar, är den
ej snarare börjad än slutad? Denna fråga framställde
sig sjelfmant, när jag år 1865 under en resa till
Medelhafvet besökte Egypten och tog i ögonsigte de
storartade arbeten, hvilka der som bäst pågingo i
och för kanaliseringen af näset vid Suez. Egypten,
de kolossala monumenternas och byggnadernas stamland,
der, hvarest oaktadt menniskornas vandalism och tidens
allt förstörande inverkan, Pyramiderna ännu resa sina
tusenåriga stenmassor ur öknens sand, uppväckte,
som naturligt var, hela mitt intresse. Sphinxernas
storartade stenbilder blicka ännu i dystert allvar
ned på den rådande förstörelsen rundt omkring dem,
enstaka obelisker resa ännu sina hvassa spetsar
upp emot Egyptens sköna himmel, tempelruiner ofvan
jord och dylika i sjelfva klippan, uttorkade och af
nilgyttja uppslammade kanaler och sjöar, de sistnämda
utgörande ett fordom beundransvärdt bevattnings- och
kommunikations-system för det fruktbara landet,
visa sig öfverallt, och mellan alla dessa minnen af
forntida storhet och prakt rullar Jaro, den heliga
Nilen, sina fruktbringande vågor. Allt detta och
mycket mera dertill uppväcker än i dag den resandes
häpnad och beundran samt gör ett besök i det gamla
sagolandet Egypten till ett af de mest lärorika
och intressanta.

Den resande stannar i tvekan, huruvida han mest
måste beundra antingen det kolossala hos dessa hopade
massor af sand, granit och kalksten, som åtgått till
uppförandet af de monumentala byggnaderna i det gamla
Egypten, eller ihärdigheten och fliten hos landets
forna invånare, eller ock de Egyptiska pharaonernas
praktälskande sinne, rikedomar och makt, som
velat och kunnat åtadkomma sådana byggnader, hvarom
fornlemningarna bära vittnesbörd. Från granitbrotten
vid Suan brötos, och transporterades derefter på
flottor utför Nilen, dessa oerhörda stenmassor, hvilka
uppfyllde Egyptens forna städer, företrädesvis Memphis
och Thebæ, de Egyptiska konungarnas residenser, med
kolossala palatser, tempel och grafvar, alla väggar
betäckta med målade figurer och hieroglyfer, alla
obelisker af finpolerad röd granit, hvaraf en enda
sådan, t. ex. den, som påfven Sixtus V lät föra från
Egypten till Rom och som nu pryder platsen framför den
helige Johannes af Lateran kyrka, var 154 fot hög och
vägde 14,300 centner. Blott en enda sådan obelisk,
med dess i stenen inristade hundratals hieroglyfer,
var ju ett underverk af mensklig konstflit och tålamod
vid dess utförande.

Men det synes, som äfven det nuvarande Egypten, genom
genomgräfningen och fullbordandet af den ryktbara
kanalen vid Suez, skulle än en gång komma att häfda
sitt forna rykte såsom ett underverkens land. Kanalen
vid Suez var också

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:37:41 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/famijour/1874/0118.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free