- Project Runeberg -  Svenska Familj-Journalen / Band 13, årgång 1874 /
117

(1869-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vallfärderna till Dschaggernat

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Vallfärderna till Dschaggernat.

Sedan två tusen år tillbaka är Orissa hinduernas heliga
land och i fyrtio menniskoåldrar har dess sanskritska
namn, Utkaladasa, det ärorika landet, uttryckt den
dyrkan, hvarmed Sivas tillbedjare betrakta denna
provins. Från ena ändan till den andra är det en enda
pilgrimsort. En af folkets vise, den hinduen anser
af Gud ingifven, säger om det ärorika landet: »Dess
lyckliga bebyggare äro vissa att en gång få inträda
i de saligas boningar, och jemväl de, som besöka det
och bada i dess heliga floder, erhålla förlåtelse för
sina synder, vore de än tunga såsom berg. Hvem vore i
stånd, att värdigt beskrifva dess välsignade vatten,
dess tempel, dess heliga ställen, dess doftande
blommor och utsökta frukter? Men hvad göres behof att
uppehålla sig med loftal öfver ett land, hvari gudarna
sjelfva älska att bo?»

Provinsen är delad i fyra stora
vallfartsorter. Från det ögonblick, då pilgrimen från
Cuttack öfverskrider Baitaramfloden, beträder han en
helig mark. Bakom honom ligger den syndiga verlden,
framför honom det förlofvade land, som han betraktar
såsom en förgård till himmelen. Genast vid stranden
mottager honom Yama, underjordens konung. Under det
han färdas öfver floden, hviskar presten till honom
de ord, som på dödsbädden skola vara de sista, som
ljuda i hans öra, då själen är redo att lemna kroppen:
»I dunklet, i Yamas salar brusar den varma
Baitaram-floden.» Bortom denna flod sträcka
sig vallfartsställen af olika namn, men rätt i
söder utbreder sig det af Wischnu älskade land,
som är bekant i hvarje indisk by, bland hela
verldens bildade menniskor – det är Dschaggernat’s,
verldsherrskarens boning.

Guden Dschaggernats processionsvagn.

Dschaggernat är vårt gamla
bekanta, oriktigt benämda Dschaggernaut och en af de
många benämningar, man tillägger guden Wischnu. Här
är det nationaltempel, till hvilket folk ur alla
Indiens provinser vallfärdar, här den himmelens
port, till hvilken menskligheten strömmar, för att
dö vid bruset från evighetens haf. Tjugu hinduiska
generationer hafva tärts af längtan att få skåda detta
ställe. På dess sandkullar, kring hvilka feberluften
lägrar sig, har en hel nation slösat sin tillbedjande
kärlek. Guden Dschaggernat, som bor i templet,
är helt enkelt en kloss, groft tillhuggen i
form af en sittande figur och försedd med korta
armstumpar. Han är folkets gud och enligt dess åsigt
allestädes närvarande, sedan han, bebådad genom de
besynnerligaste profetior, täcktes uppträda på jorden
318 år före Kristi födelse, för att tillfredsställa
den allmänna längtan att Wischnu på något sätt skulle
göra sig synlig för menniskorna. Kort derefter måste
presterna fly med sin heliga kloss. Hundrafemtio år
låg afgudabilden begrafven i
de vestliga dschunglerna, till dess en from furste
fördref främlingarna och förde den tillbaka. Tre
gånger blef den nedsänkt i en sjö, men vare sig
fienderna voro sjöröfvare eller vilda afghaniska
ryttare, alltid var det folkets första omsorg att
sätta guden i säkerhet. Icke heller var guden så
vanmäktig, att han icke kunde försvara sig sjelf. År
1558 påträffades han af en muhamedansk härförare i
sitt gömställe, och denne förde honom på en elefant
till Ganges. Der ville han med ens göra ett slut på
Orissas gud och kastade honom på ett brinnande bål. Då
föllo lemmarna ifrån muhamedanens kropp och han
störtade till marken. En åskådare ryckte bilden oskadd
ur elden och kastade den i Ganges. Den heliga modren
Ganga kände guden och bar honom mildt på sina vågor,
till dess en prest, som följt honom i landsflykten,
drog honom ur vattnet och förde honom tillbaka till
Orissa.

Dschaggernat upptager alla menniskor och
finner välbehag i all slags dyrkan.
Hvarje form af indisk tro, hvarje art af indisk
gudauppfattning tolereras i hans tempel, från
urinvånarnes fetischdyrkan och blodiga offer till
Vedas milda blomsymbolik. Detsamma gäller om alla
mellangrader mellan dessa ytterligheter och om de
indiska reformatorernas upphöjda spiritualism. Han
förblir alltid Wischnu, under hvilken form och med
hvilket namn än menniskorna tillbedja honom.

Templets rikedom är ofantligt stor och ökas
oupphörligt genom det stora tillströmmandet
af pilgrimer. Inkomsterna fördelas på många
menniskor. Sex tusen män, prester, vaktare och
vägvisare befinna sig i helgedomens omedelbara tjenst
och minst två tusen män, qvinnor och barn lefva direkt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:37:41 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/famijour/1874/0121.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free