- Project Runeberg -  Svenska Familj-Journalen / Band 13, årgång 1874 /
151

(1869-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Burmeisterska huset i Visby. C. J. Bergman

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

– Jakobs dröm; – Jakob brottas med Herran; –
Esaus och Jakobs möte; – Jakobs söner köpa säd i
Egypten; – De fängslas såsom spejare; – Josef
ger sig tillkänna för sina bröder; – Jakobs söner
dräpa Sichem för Dinas skull; – Farao låter dräpa
Israeliternas barn; – Faraos dotter räddar Moses; –
Tobie fromhet och blindhet; – Herrens engel
ledsagar den unge Tobias; – Engeln tager farväl
af Tobias;
– Jeftas löfte och möte med sin dotter,
o. s. v. Under hvarje tafla är en kort tysk
inskrift i guld på svart botten, med hänvisning till
det ställe i Gamla Testamentet, der den händelse, som
taflan föreställer, är omtalad. Enär dessa taflor,
produkter af en vanlig målares fantasi och
flit, ingalunda äro några konststycken, torde det
vara tillfyllest, att redogöra för ett par af dem,
och vi välja den först och den sist nämda.

»Abrahams resa till Kanaan»: den långa karavanen
begynner med en procession af får och getter, två
och två; derefter kommer Sara, som är rätt »dägelig
under ansigtet», hon leder sin son vid handen; så
kommer patriarken sjelf, skäggig och turbanbeprydd,
med herdestaf på axeln; bakom honom synes på vägen,
som slingrar sig genom landskapet, ett tåg af tjenare
och tjenarinnor, en kamel och en häst samt småboskap,
allt ledvis ordnadt, och i långt perspektiv. Under
taflan läses:

»Der Herr sprach zu Abram: Gehe ausz deinem Vaterlande. 1 Mos. 12: 1.»

Den sistnämda taflan visar oss Gileads höfvitsman,
den stridsamme hjelten Jefta, som i krigisk skrud
på en brun klippare och följd af sina kämpar kommer
med seger hem från striden mot Ammoniterna. Om segern
skulle blifva hans lott, hade han lofvat Herran till
bränneoffer hvadhelst som ur hans hus skulle komma
honom först till mötes, när han återvände. Och nu
kommer ur palatsets port hans unga dotter, omgifven
af sina högtidsklädda leksystrar och tärnor, under
festlig musik; sjelf är hon klädd i krona, mantel
och rosig klädning, och spelar på cymbaler; de öfriga
spela på harpor, lutor och gittith. Bedröfvad öfver
löftet, som nu drabbar hans enda barn, sträcker
fadren upp sina händer och blickar förtviflad mot
himmelen. Underskriften är följande:

»Meine Tochter, wie beugest du mich. Richt. 11: 35.»

Taket är, likasom väggarna, betäckt med figurer
och inskrifter. Takbjelkarna äro synliga och prydda
med allehanda blad- och blomstersirater samt brokiga
bandflätor. På deras insidor läsas bibliska kärnspråk
och vishetsreglor, såsom:

»Herr, Gott, du hist unser Zuflucht für und für. Ehe denn die Berge
worden und die Erde, und die Welt geschaffen worden, hist Du, Gott,
von Ewigkeit zu Ewigkeit. Lehre uns bedenken dass wir sterben müssen,
auf dass wir klug werden. Psalm. 90: 2. 12.»

»Meine Kindlein, solches schreibe ich euch auf, dass ihr nicht
sündiget, &c., 1 Joh. 2: 2.»

»Lieben Kindlein, ich schreibe euch, dass euch die Sünden vergeben
werden, &c., 1 Joh. 2: 12.»

Och vidare hela verser ur Psaltaren, Johannes
Evangelium och Pauli bref: faderliga råd och moderliga
varningar – »en hustafla» af gyllene vishet för ung
och gammal!

I taket mellan bjelkarna märkas följande helfigurer:
Frälsaren samt de fyra evangelisterna (bland
hvilka Mattheus och Lukas icke äro illa tecknade)
med deras sinnebilder: engeln, lejonet, oxen
och örnen. Nyssnämda prest- och läroståndets höga
representanter omvexla med figurer, som föreställa
de tre öfriga stånden: en adelsman med sin husfru,
en borgare med sin hustru och en bonde likaledes med
sin. – Vidare ser man här Fosterlandskärleken under
bilden af den bekante romaren, som på sin stridshäst
frivilligt störtade sig i det rykande jordsvalget;
Lyckans gudinna, på ett bevingadt klot och med
ett segel spändt öfver sitt hufvud; Fredens med en
palmqvist, Kärlekens med en fackla, Höghetens med
en gyllene krona; Troheten och Fåfängligheten såsom
tvenne barn, af hvilka det ena smekes af en hund och
det andra
blåser såpbubblor. Och för öfrigt porträtter i
medaljonger af manlig och qvinlig både ungdom och
ålderdom, samt arabesker af vinrankor, blommor och
frukter. Nära södra väggen är byggnadsåret »1661»
måladt inom en krans, som bäres af tvenne englar.

Såsom erkändt är, dessa målningar röja ingalunda
en mästares hand. Men genom den bibliskt-historiska
samt i allmänhet undervisande och lärorika karakter,
som dessa taflor i förening med bibelspråken,
sinnebilderna och porträtterna obestridligen förlänte
åt en borgares högtidssal, äro de, såsom betecknande
för sin tids lynne och sed, icke utan sin märklighet.

Men ... sedan den konstförfarne målaremästarens
fantasi sålunda sväfvat högt uppe bland idel heliga
bilder, englar, dygder samt bibliska händelser
och tänkespråk, har den på slutet sjunkit ned i
hvardagslifvets prosa. Så målade han vid dörren en
apa med röd mössa, hvit ringkrage och ett skummande
flöjtglas i ena framtassen, liksom bjudande den
inträdande välkommen. På kalkväggen vid spiseln
satte han en tupp, vaksamhetens härold, troligen
till erinran om aktsamhet med elden, och deröfver
målade han en tafla, föreställande en ungersven,
som gångar sig i grönskande lund och leder vid handen
sin käresta. Derunder läses:

»Gleich ist arm
Hellt er doch warm.»

(ehuru arm, håller han dock varm), hvilka ord torde
kunna lämpas både på ungersvennen, som synes katig
och kry, och på den bredvid stående spiseln, som väl
är liten, men djup: båda lofva värma och trefnad. På
ena utsidan af den framskjutande spiselmuren har
han målat en skata, beklagligen utan underskrift, så
att man icke vet, om den skalken till målare dermed
syftat på de möjligen pratsjuka och sqvalleraktiga
Visby-matronornas aftonglam vid vinterbrasan,
eller på något annat. Och på den andra utsidan af
spiselmuren står den lyckligtvis i skuggan obemärkta
bilden af en gumma, som blottat en bakre del af sin
lekamen, och värmer den vid en flammande stockeld. –
Såsom det tyckes, har målaren slutligen tröttnat att,
på beställning, vara sublim och högstämd, och derför
har han i vrårna vid eldstaden gifvit fritt spel åt
sitt i botten muntra lynne.

Dessa sistnämda skalkaktiga fantasier äro
målade på kalkgrund, allt det öfriga på trä, med
oljefärg. Målningen har, enligt tradition inom
Burmeisterska slägten, hvars sista qvinliga ättling
för ett par decennier sedan afled, väl blifvit
omfernissad, men aldrig renoverad, och den är
således något mer än två hundra år gammal. Enligt
tillförlitliga uppgifter hafva härstädes i förra
tider många förmögna familjers trähus haft salar
dekorerade i alldeles samma stil som denna. Numera
är Burmeisterska salen den enda i sitt slag i
Visby. Andra salar och gemak från sexton- och
sjuttonhundratalen hafva haft sina väggar täckta med
gyllenläderstapeter: denna redbara lyx har nästan
allestädes måst vika för en nyare smaks ofta smaklösa
och simpla anordningar.

Ännu återstår det att nämna några ord om Burmeisterska
salens spisel, hvilken, ehuru liten, ingalunda är
arm på sirater. Framför sidopelarne, som uppbära
det med lister och figurer i barock-stil grannt
utpyntade öfverstycket, står å hvar sin sida
en kortväxt, knubbig romersk soldat med sköld
och harnesk, och med ena handen på bröstet –
stinnögda bussar med vågformiga, utåt sirligt kammade
knäfvelbårar. Baserna, hvarpå de stå, äro prydda med
löf och frukter i upphöjdt arbete. På nyssnämda
öfverstycke, midt öfver spiselöppningen, synes ett
aflångt fält, som å hvardera sidan stödjes af en
bevingad hafsnymf med ringlande delfinstjert. På detta
fält står årtalet »1662» mellan tvenne vapensköldar
i full heraldisk ståt. Den ena, som omfattas af
bokstäfverna H och B (Hans Burmeister), innehåller
den aristokratiske borgarens slägtmärke: en naken
vildman med krans om midjan och med klubba i handen,
uti gyllene fält. Den andra skölden, som omfattas af
bokstäfverna K och B (Karin Burmeister), innehåller,
såsom det höfves en qvinna, en blidare bild, nemligen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:37:41 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/famijour/1874/0155.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free