Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Små taflor och berättelser ur svenska folklifvet. Af H. H-g. (Forts.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Känner jag Stafva rätt,» sade Rök försonande, »så
tar hon nog makten till sig, om det kommer derhän. I
alla fall springer di inte så lätt bort med en fattig
knekt-dotter. Du kan allt vara lugn i den vägen.»
»I den vägen? Hvad vet du i den vägen? När allt kommer
omkring, tör Stafva vara mycket närmare att gifta sig,
än du tror.»
»Det var tusen par trasor!» sade korpralen och
drog munnen till ett leende, så att näsan gömde
sig i knäfvelborrarna, »då kanske jag blir bjuden
på bröllopet?»
»Bröllop! – Ja, det kan hända, det.»
»Det var skam till flinta på geväret! Men då säger
jag som det står i visan:
’att kanske jag får veta
Hvad fästman månde heta’
innan jag med min tomma rockärm skall leda flickan
i brudstol.»
»Det borde du ha sett för länge se’n, om du haft
ögonen med dig. Har du inte varsnat hur Stafva och
Lars Erik talas vid?»
»Okken Lars Erik?»
»Hjelmens Lars Erik, vet jag.»
»Stadsmålaren! Åh f-n; nu begriper jag schäsen med
alla de här granna namnsdagsgratulationerna till
dig och Stafva. Det var således för hennes skull han
har smetat bort färgen. Vet du mor, det är jag lika
nöjd om.»
»Lika nöjd om! Herre min dyre! kasserar du Lars Erik,
som är en så dugtig karl? Hvem vill du flickan ska
ha? Tror du kanske att kapten på Årsta eller magistern
i prestgåln kommer och friar och vill bli måg hos
Rökens? Men du här då alltid haft ditt hufvud för
dig sjelf. Hvad har du emot Lars Erik?»
ȁh, just ingenting. Jag tycker bara att han blifvit
så förb-dt spansker, se’n han var inne i stan det
der året och lärde sig rifva färgen lite bättre än
han gjorde förut.»
»Nå, än se’n då?»
»Ja, och se’n, så säger di, att han hålls dernere vid
Åsbro qvarn och friar till Mjölnar-Svens Johanna. Du
vet, att det inte är mitt folk, som fuskar med omaka
handskar, när det skall vara till parad.»
»Parad, säger du? Tror du inte att Johanna, som är så
god komsams med Stafva, skulle ha talt om alltsammans
för henne, om det varit något allvar med saken?»
»Det tror jag inte. För den enda gång i lifvet,
qvinfolken kunna tiga, är när de tänka gifta sig. Har
du inga bättre bevis, gumma, då håller jag mig vid
hvad jag sagt.»
»Jo, Rök!» sade mor och satte en hemlighetsfull min
på näsan, »det har jag; och det är att Lars Erik bedt
mig bli hans förespråkare hos dig. Du vet att gossen
har god arbetsförtjenst och är skötsam och ordentlig
på alla vis. Kyrkvärdsmor talte om, att han har två
hundra daler insatta hos dem och hundrafemtio hos
Sven Larsson, och ändock skall han ha småfordringar
ute i socknen, sad’ hon.»
»Förslår inte!» skrattade korpralen. »Herrskapet
får väl lof att ha båd’ köksa och husmamsell, efter
målår-madam inte kan koka en ärlig gröt eller stoppa
ett par strumpor.»
»Låt nu bli att vända allting på tok!» bad
gumman. »Lars Erik frågade om han skulle få lof att
komma hit om söndag.»
»Ja, om söndag förmiddag – när jag och Stafva är
åt kyrkan.»
»När du börjar med ditt gyckel, tar det då aldrig
något slut. Du skall väl säga ja eller nej, om karlen
får komma.»
»Låt honom komma i Guds namn!» sade Rök, i det ett
par tårar föllo i mustascherna. »Måtte han bli en
god man åt vår flicka.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
