- Project Runeberg -  Svenska Familj-Journalen / Band 13, årgång 1874 /
160

(1869-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hotellgrannarne. Teckning af Sylvia (Forts. och slut från föreg. häfte, sid. 127.) - Strödda meddelanden - En liten potatishistoria. C. J. L. - Klämtning och ringning. J. M. - Charad. Ol. Ersson - Bokstafsgåta. K. X. - Palindrom. Nargib - Uttydning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

III.

Så stodo sakerna, då mina ögon en dag fjettrades vid
en tidningsspalt med följande rader:

»Att Gud den högste behagat hädankalla högvälborne
herr baron Sten Fredrik Lillie ..."

Upprörd blef jag sittande med tidningsbladet i min
hand, orörlig och utan förmåga att klart se eller
tänka. Jag vet icke huru många timmar som förgingo
på detta sätt, kanske var det blott några minuter,
men de föreföllo mig långa som evigheter, evigheter
fulla af underbart hopp och frid.

Ingeborg var fri! Jag hade aldrig tänkt på en sådan
möjlighet och sökte känna deltagande med den smärta,
som hon måste hysa, men, min vän, det var egoistens
deltagande, och medvetandet om att jag nu åter med
oförställda
tankar och känslor vågade nalkas henne, gjorde mig
yr i hufvudet.

Ja, hvad vill du nu mera? Efter ytterligare tvenne
år var jag den lyckligaste dödlige, den en gång så
främmande flickan i N:o 7 hade gifvit mig sitt andra
och oryggliga löfte på att blifva min hustru.

Ty, ser du, Ingeborg och Maria äro ett, det är så
mitt sätt att berätta. Du må nu klandra det eller ej,
men för att förhöja effekten af min historia har jag
framställt sanna förhållanden under diktade namn;
ty hvad intresse har väl en händelse, hvars utgång
man känner? Och nu tillåter du kanske att jag sätter
punkt efter historien om N:o 7.

Härvid kysste han sin unga hustru, som i detta
ögonblick inträdde.



Strödda meddelanden.

En liten potatishistoria. Hurusom potatisen har sitt
ursprungliga växthem i Peru, der det äfven växer guld
och silfver, hurusom den redan på 1500-talet var känd
i Irland, på 1600-talet var inkommen i Holland och af
Jonas Alströmer infördes på 1720-talet till Sverige,
är nogsamt bekant. Men att den här behöfde längre tid
för spridning, än man nu gerna kan föreställa sig,
må med få ord omnämnas.

Ännu 60 år efter det Alströmer, vid sin återkomst till
Sverige 1723, börjat plantera potatis i Vestergötland,
var i flere delar, om icke alla af detta landskap,
denna näringsväxt ytterst föga bekant.

I sydligaste hörnet af Skaraborgs län, i Bjurbäcks
socken, bodde min morfar, en fader för nio barn. Han
hade händelsevis, år 1787 eller 1788, fått två stycken
potatis, hvilka med yttersta omsorg, såsom en den
dyrbaraste och raraste blomsterlök, planterades
i den fetaste jordbit, som fanns i hans kålgård
och låg intill »solväggen» af stugan. Det blef en
herrlig och frodig växt, som dagligen betraktades
af grannarne liksom af husfolket. Hösten kom och
potatisen upptogs ur jorden och lades i en liten
kutting eller fjerding, hvilken ställdes på bästa
och tryggaste platsen i källaren att förvaras till
utplantering. Naturligtvis kunde man likväl icke
undgå att koka så många potatisar, att husets elfva
personer fingo hvar sin smakbit. Detta medtog förrådet
betydligt. Värre blef dock, när påsk inträffade. Då
var vanligt, att hvart barn fick två påskägg. Att koka
18 ägg åt dem var kostbart, hvadan min morfar gaf sin
hustru det rådet att låta barnen välja, om de ville
hafva två ägg eller två potatisar hvartdera. Men
hvilken oförsigtighet! Alla nio barnen ville hafva
hvar sina två potatisar. Löftet var gifvet och kunde
icke ryggas, och aderton potatisar måste kokas. Dessa
hackades, såsom bruket var med påskäggen, i smör och
salt; och ett dyrbarare och ståtligare barnkalas,
än då blef, har sällan hållits.

Så rar var potatisen år 1788 i en bygd, der nu till
bränvinsbränning odlas flere hundra tusentals tunnor.

C. J. L.

Klämtning och ringning. Bruket att vissa tider på
dygnet klämta i kyrkoklockorna anses härleda sig från
de kristna staternas krig med de otrogna turkarna. Det
första man härom känner, är att påfven Johannes
den tjugutredje omkring år 1320 påbjöd, att alla
aftnar skulle klämtas tre gånger samt folket dervid
falla på knä och läsa sitt Ave Maria o. s. v., den
vanliga »englahelsningen» åt jungfru Maria. Sedermera
lärer Calixtus den tredje, som var påfve åren 1455-1458,
hafva stadgat, att klämtning skulle ske vid
middagstiden, hvarigenom folket skulle påminnas
om bön för seger mot turkarna. För samma ändamål
beslöts vid tyska riksdagen 1542, då ett rikskrig
skulle företagas mot kristenhetens gamla fiende,
att i alla kyrkor borde klämtas klockan tolf på dagen.

I Sveriges första kyrkolag, af år 1571, tillåtes
klämtningen pro pace (för fred), såsom den kallades;
och lärer den, under den tid Johan III:s liturgi var
rådande i Sverige, hafva skett morgnar och aftnar
till jungfru Marias ära. Men vid Upsala kyrkomöte
1593 förbjöds den alldeles. Sedan likväl faran för
katolsk vidskepelse och för jungfru Marias tillbedjan
ansågs hafva upphört, beslöts vid 1612 års riksdag i
Nyköping, under det för Sverige olyckliga kriget med
Danmark, att klämtningen pro pace morgnar och aftnar
skulle upptagas, för att erinra folket att göra bön,
hvarhelst det befann sig. År 1621 gjordoe erkebiskopen
vidare påminnelse om klämtningen pro pace. År 1672
lärer klämtningen klockan tio förmiddagen och fyra
eftermiddagen hafva börjat i Stockholm. Och genom
1686 års kyrkolag blef slutligen bestämdt, att i
städerna skulle klämtas klockan tio och fyra under
dagen samt på landet morgon och afton. I somliga
landsorter ringer man vid solens nedgång, i andra
klämtar man. På några ställen brukar allmogen ännu
vid aftonringningen göra bön. Den ringning, som i
åtskilliga bland Stockholms kyrkor eger rum klockan
fyra på morgonen och sju på aftonen, lärer härleda
sig från klosterbruket under den katolska tiden,
då morgon- och aftonbön vid denna tid förrättades af
munkar och nunnor.

J. M.

Charad.

Den som är mitt hela ej mitt andra blifver,
Om ett gammalt ordspråk säger sannt.
Ofta man mitt första som artikel skrifver –
Är den här charaden ej galant?

Ol. Ersson.

Bokstafsgåta.

Följande bokstäfver och stafvelser,
riktigt sammansatta, bilda fem ord, hvaraf
begynnelsebokstäfverna beteckna en provins i Sverige
och slutbokstäfverna en af Europas större städer.

na, å, is, sak, k, i, an, n, sa, er, na, t, g, rap, k, a, er.

De fem orden äro: 1. En hög embetsman
hos de forna perserna. 2. Ett svenskt rymdmått.
3. Namn på odlad jord. 4. En stad i Japan. 5.
En gudinna i den grekiska mytologien.

K. X.

Palindrom.

Jag är en gud, hvars jättehand
Från rymden skräck mot jorden sänder,
Och omvänd, ett föreningsband,
Fast afklippt, mellan skilda länder.

Nargib.

Uttydning.

Lösning af Logogryfen i föregående häfte, sid. 127:
Vårdag, hvaraf fås: å, gå, våg*), drag, varg, gård,
grad, vår*), vrå, vad, år, våg*), vår*), vård, vårda,
våga, rad, dag, rå, råd, råg, råga, arg, grå, går.


*) Två gånger beskrifvet i olika mening.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:37:41 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/famijour/1874/0164.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free