- Project Runeberg -  Svenska Familj-Journalen / Band 13, årgång 1874 /
164

(1869-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jordens forntid och framtid. Efter K. A. Zittel. I. - Agaveträdet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

berätta om den oerhörda hetta, som råder på djupen. De
från jordens innandömen uppstigande lavaströmmarna äro idel
smält stenmassa af 1500-2000 graders hetta; när massan
stelnar, visar den icke någon väsentlig olikhet med många
bergarter ofvan jord och tillåter åtminstone den gissning, att
äfven dessa en gång befunnit sig i samma flytande tillstånd.


Agaveträdet.

På Mexikos torra, sandiga högslätter växer den
egendomliga förening af blomma och träd, hvaraf vi
denna gång meddela en afbildning. Agaverna bilda en
till familjen Bromeliaceæ hörande växtart, utmärkt
både för sin skönhet och praktiska användbarhet
De allmännaste varieteterna hafva ingen eller en
mycket kort hufvudstam, som upptill bär en tät
knippa stora köttiga, skarptandade blad, ur hvars
midt uppskjuter ett långt blomskaft, besatt med
små nedlöpande lancettformiga blad och i förstone
liknande ett jättelikt sparrisstånd, men efterhand
grenande ut sig till en vippa, som ofta kan bära ända
till fyra tusen blommor. Blommorna hafva en liljeartad
form, äro hvita eller gula, och så rika på honung,
att den vid hvarje rörelse droppar ur kalkarna som
ett välluktande regn. Alla agaver äro hemma i det
varma Amerika; de pläga visserligen ofta uppdragas
i våra orangerier, der de oriktigt benämnas aloë,
men komma sällan i blom. I Sydamerika, Nordafrika och
södra Spanien blommar växten ofta på åttonde året,
men i orangerier först vid mycket hög ålder, hvaraf
namnet »den hundraåriga aloën» härrör. När växten en
gång utvecklat sina rika blommor, dör
den bort, sedan den likväl qvarlemnat en
mängd nya rotskott. Allmännast är Agave
americana
, som
första gången 1561 öfverfördes från Sydamerika
till Europa
och nu begagnas såsom häckväxt i italienska
Schweiz samt
hela Sydeuropa och Nordafrika, der den äfven
förekommer förvildad.

illustration placeholder

Mexikanska agaveträdet.

Den art, likväl, som lemnar den största praktiska nyttan
och som derför odlas i Mexiko, är Maguey-agaven.
Genom rötning af dess 5-7 fot långa blad erhåller
man grofva
trådar, som begagnas till förfärdigande af rep,
segelgarn, tåg, hängmattor, cigarrfodral, korgar
o. d. De gamla mexikanarne beredde äfven deraf ett
slags papper, hvarpå de nedskrefvo sina hieroglyfer.

Hufvudändamålet med Maguey-agavens kultur är
att vinna den omtyckta rusdryck, som den mexikanska
indianen känner under namnet pulk och till
verkningarna känner lika väl eller illa, som vi
känna bränvinet eller andra goda håfvor af liknande
egenskaper. Pulken erhålles genom afskalning af de
innersta bladen invid stammen, då en tjock saft väller
fram. Denna utspädes med vatten och ställes att
jäsa, hvilket påskyndas medelst litet gammal sur pulk
(jäst saft). Efter tre eller fyra dagar är produkten
färdig, och liknar då till smaken cider, men luktar
mycket illa, nästan som ruttet kött. För främlingen
är denna pulk i början rätt motbjudande, men
man vänjer sig snart vid lukten och finner sedan
drycken både närande och stärkande. Liksom fallet
är med alla rusdrycker, är det endast det omåttliga
förtärandet, som bringar förderf och ohelsa.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:37:41 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/famijour/1874/0168.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free