- Project Runeberg -  Svenska Familj-Journalen / Band 13, årgång 1874 /
169

(1869-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sigtuna och Gamla Upsala. Af Herm. Hofberg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

fem kyrkor: S:t Per, S:t Olof, S:t Lars och S:t
Nicolaus,
af hvilka, med undantag af den sista,
större och mindre ruiner återstå, samt Maria-kyrkan,
hvilken tillhörde stadens dominikaner-kloster,
och nu är stads- och sockenkyrka. Dessutom funnos
i Sigtuna tvenne kapell, helgade åt S:t Gertrud
och S:t Göran, samt ett hospitalshus, som kanske
tillhörde Johanniter-orden. För öfrigt var staden
omgifven af murar med portar, tre åt sjösidan och en
åt landssidan, hvarjemte till platsens ytterligare
trygghet en befästning var anlagd invid den trånga
genomfarten vid Stäket, för att mota möjliga anfall
från sjösidan, och ett fäste eller kastell vid
Wenngarn till stadens skydd åt landssidan.

Mariakyrkan i Sigtuna.
(Teckning af C. S. Hallbeck.}

Oaktadt sitt trygga läge och starka försvar
blef staden ånyo hemsökt och förstörd af en
sjöröfvarflotta. Den 12 Juli 1187 såg den fåtaliga
besättningen på S:t Eriks hus vid Stäket det ena
seglet efter det andra sticka upp ur fjärden
söder om borgen. Det var en flottilj med estniska
och karelska vikingar, som närmade sig. Inom en
stund var borgen i deras händer, och bland de döde
befann sig äfven erkebiskopen Johannes, som då var
derute. Hedningarna fortsatte derpå färden öfver
Skarfven till Sigtuna, der anfallet var lika oväntadt
som vid Stäket, och försvaret i följd deraf lika
lamt och kraftlöst. Staden blef i grund förstörd och
utplundrad. Bland det rika byte, som föll i segrarnes
händer, voro tvenne silfverportar, som sägnen sedan
påstod varit stadsportarna. Den lärde orientalisten
Henrik Brenner, som flere gånger besökte Ryssland i
början af 1700-talet, hörde derunder omtalas, att i
storkyrkan i Nowgorod funnos tvenne silfverportar,
med oläsliga inskrifter. Han begaf sig dit och fann
tvenne kordörrar af massift silfver, med en latinsk
inskription i munkstil. Kyrkobetjeningen upplyste
honom om, att portarna
i forna tider blifvit tagna i Sverige från en stad
Czartuna, som man på goda sannolikhetsskäl anser vara
vårt Sigtuna.

Efter denna förödelse återvann staden aldrig sitt
förra välstånd. Den härjades dertill 1255 af en
förfärlig eldsvåda. Tillika hade under tidernas lopp
nya förhållanden inträdt, så att ett tillbakagående
i stadens näringslif icke kunde förhindras. Stockholm
hade af Birger Jarl blifvit befästadt, till »lås för
Mälarens sjö», och Sigtunaborna sjelfva voro bland de
första att nedsätta sig der, för att idka köpenskap
under skyddet af de försvarsverk, jarlen låtit
uppföra. Dock – det gamla är seglifvadt. Sigtunas
herrliga belägenhet, dess lätta beröring med de
bördiga orterna kring Mälaren, kanske också dess
ärevördiga minnen, bidrogo hvar för sig att ännu
någon tid fördröja den stund, då staden skulle gå
under för sin mäktiga medtäflare.

År 1526 var Sigtuna näst Stockholm den andra staden
i riket; men derefter gick dess förfall så mycket
hastigare. Oaktadt flere kungliga resolutioner och
förunnade förmåner kunde Sigtuna omöjligen förkofra
sig. Upprepade eldsvådor tillkommo för att uttömma
den sista lifskraften, och slutligen funno borgarne
1845 sig föranlåtna, att hos Kongl. Maj:t anhålla,
det staden, med bibehållande af sitt namn, måtte bli
förlagd under landsrätt.

Kasta vi nu en blick på de kyrkliga
byggnadsmonumenter, som ännu finnas i Sigtuna, så
möta oss af de sex kyrkor och kapell, som här under
medeltiden reste sina spiror mot höjden, ännu fyra,
men blott en i det vårdade skick, att hon begagnas
till gudstjenst, de andra tre såsom mer eller mindre
ståtliga ruiner.

Så vidt man nu kan döma, är af dem S:t Per den
äldsta. Hon innehar ett dominerande läge på en höjd
med den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:37:41 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/famijour/1874/0173.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free