- Project Runeberg -  Svenska Familj-Journalen / Band 13, årgång 1874 /
174

(1869-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Drägter från Spezzia - En sydamerikansk amazon i svenska färger. L.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

de drifter, som danade våra förfäder till hjeltar,
slumra den rättfärdiges sömn.

Bondqvinna från trakten af Spezzia.
(Tillhör art. "Drägter från Spezzia".)

Det är från en sådan frihetens och bildningens pionier
bland staterna, en liten tapper kämpe i utvecklingens
och framåtskridandets stora förbundshär – från den
lilla republiken Nya Granada i Sydamerika som ryktet
tillfört oss berättelsen om en vacker handling, som
utom sitt allmänna menskliga intresse genom vissa
omständigheter äfven har ett specielt svenskt sådant.

Bland de många våra landsmän, som inom fosterlandet
funnit sin verksamhetsdrift hämmad af för trånga
gränser, hafva visserligen de flesta sökt sig hem i
Förenta Staterna, men åtskilliga hafva äfven hamnat
på Amerikas södra kontinent. Redan vid slutet af
tjugotalet hade en svensk, dr Pedro Nisser i fristaten
Nya Granada förvärfvat sig en aktad ställning såsom
en kunnig och mycket anlitad läkare, samt genom
sitt giftermål med donna Maria Martinez lierat sig
med en af de mera framstående familjerna af spansk
härkomst, kärnan af landets befolkning. Vid början af
fyrtiotalet inträffade en af de många revolutioner,
som i dessa unga samhällen så ofta spela makten ur
det ena partiets händer i det andras – en revolution,
genom hvilken det ultra liberala partiet, el partido
roxo
, kommit till väldet. I Mars månad 1841 erhöll
donna Maria Martinez de Nisser underrättelse att
hennes man, don Pedro Nisser på väg från staden
Medellin, dit han begifvit sig i embetsärenden,
till sitt hem i staden Sonson blifvit på misstankar
arresterad af det herrskande partiet och insatt i
stadsfängelset i Rio Negro.

Bestört öfver denna underrättelse och intagen af
farhågor för sin makes lif och säkerhet, – ty vid
dessa partistrider voro grymma våldsgerningar ej
sällsynta – fattade den unga makan ett djerft beslut,
hvilket hon äfven med okuflig kraft utförde, sedan hon
genom enträgna böner lyckats öfvervinna sina åldriga
föräldrars betänkligheter mot den dristiga planen.

Dagen derpå öfverraskades Sonsons invånare af en
sällsam anblick. Uppför stadens förnämsta gata drogo
trenne ryttare, af hvilka den mellersta, en smärt
och ädel gestalt, kring den lätta hatten af hipihapa
[1]
bar ett bredt karmosinrödt bandt på hvilket lästes
orden »Morir por la patria es la primera virtud»
(att dö för fosterlandet är den högsta dygd). Den
krigiska drägten – i de svenska färgerna – den
stolta hållningen och den modiga blicken kunde dock
ej förneka hennes kön, och helsad af folkets bifall
och förundran fortsatte Maria Martinez, eskorterad
af sina båda yngre bröder, under växande tillopp af
en nyfiken menniskoskara sin väg till stadens torg.

Der äskade hon ljud och talade till den nu talrikt
församlade mängden. Hon förklarade dem den orsak,
som närmast drifvit henne till att utbyta sitt köns drägt
mot krigarskruden, hon vädjade till deras känsla för
lag och ordning, deras kärlek till den konstitution de
besvurit, och som nu trampades under fötterna af ett
laglöst parti; hon bad om deras bistånd att kufva det
laglösa partiet – och derigenom rädda hennes fångne
make, – och lofvade att troget dela deras mödor,
uppmuntra dem i striden och vårda deras sårade.

Hennes tal helsades med jubel och ihärdiga rop af
»lefve konstitutionen! lefve Maria Martinez!» -
och frivilliga strömmade i mängd till den dristiga
amazonens fana.

På hennes inrådan uppsökte man en
officer, kapten Enao, som undan det herrskande
partiets förföljelser måst dölja sig i skogarna
kring Sonson. Under hans uppsigt samlades och
inöfvades på några dagar en trupp af omkring 100
man. Beväpningen var klen – några få skjutgevär
och för öfrigt för tillfället förfärdigade lansar –
men modet och stridslusten voro så mycket större och
eldades alltjemt genom den modiga Maria Martinez’
närvaro och föredöme.

Så rustad tågade man fienden
till mötes. I Abejorral, grannstaden till Sonson,
mottogs den lilla modiga truppen af ytterligare
100 frivilliga, och krigsråd hölls af donna Maria,
chefen för trupperna, Enao, och en prest på platsen,
padre Restrepo. Man visste nu att fienden, som satt
sig i marsch från Rio Negro, räknade 750 à 800 man,
väl beväpnade och disciplinerade, hvaremot Enaos
kår räknade på sin höjd 250 man, af hvilka endast
tredjedelen var försedd med gevär. All tanke på att
möta i öppen fejd var sålunda omöjlig. För att strida
med någon utsigt till framgång måste man åtminstone
hafva fördelen af en stark ställning, ett skyddadt
bakhåll i fiendens väg. En sådan ställning fanns
vid Salamina, en liten stad, belägen på gränsen af
högslätten, just der den började att stupa brant ned
mot Poso-flodens dal och ungefär 6 à 7 svenska mil
aflägsen från Abejorral. Men för att kunna intaga
denna ställning måste marschen dit verkställas i
största hemlighet. Under hällregn, i djupt nedan
under kolsvarta nätter, verkställdes denna marsch
öfver en oländig mark genom täta skogar på bivägar
öfver svällda och strida bergströmmar och genom
nästan obebodda trakter. Påträffades något enstaka
nybygge, måste alla dess invånare följa med truppen,
på det inga underrättelser om dess marsch skulle
spridas. Maria Martinez delade troget alla truppens
faror och mödor, uppmuntrande sina kamrater med ord
och föredöme.

Den 3 Maj uppnådde den utmattade truppen
Salamina. Beläget på högsta punkten af den
från Posodalen brant uppstigande Cordilleren,
beherrskade den lilla staden hela den nedanför
liggande dalen, från hvilken vägen i branta
zigzagstigningar slingrade sig uppåt den skogbeväxta
bergssluttningen. Genom skogen röjdes uthuggningar
från den ena


[1] En bladväxt, af hvars bast hattar förfärdigas.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:37:41 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/famijour/1874/0178.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free