- Project Runeberg -  Svenska Familj-Journalen / Band 13, årgång 1874 /
183

(1869-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mjölnarens monolog. -m. - Tänkespråk ur Talmud

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Och jäntorna komma, då mal jag för tack,
Och tacka de göra med »o» och med »ack»,
Och prisa båd mjölnarn och mjölet.
Och öl kan jag brygga så skummande godt,
Och aldrig en jänta min mugg har försmått,
Och de blott få smaka på ölet.

Hur vigtigt är ändå ej mjölnarens kall!
När menniskan födes, strax malas der skall,
Och malas, när hädan hon farit.
Ja, unga och gamla och stort folk och smått,
Nej, aldrig på jorden en brödbit de fått,
Om mjölnaren ej hade varit.


Tänkespråk ur Talmud.

Den första fullständiga samling af traditionella
utläggningar af Gamla Testamentet jemte de
judiska rabbinernas stadgar kallas Mischnah. Den
redigerades af rabbinerna inom den Gamaliel-Hillelska
patriarkslägten och afslutades af rabbinen Jehudah
omkring hundrafemtio år efter det andra templets
förstöring.

Gemara innehåller förklaringar och tillägg till
Mischnah, vidare rabbinska lagar och påbud,
läror, liknelser o. s. v. Den palestinska eller
jerusalemitiska Gemaran är redigerad af rabbinen
Jochanan mot slutet af fjerde århundradet eller
hundrafemtio år efter afslutandet af Mischnah. Båda i
förening kallar man Talmud, ett högst originelt verk,
hvaraf äfven vi kristna hafva mycket att lära.

Ur detta intressanta verk, som i våra dagar
framdragits för att underlätta tolkningen af
bibelkritiska och mörkare historiska partier från
judalandets senaste statsperiod, meddela vi följande
förträffliga tänkespråk. De äro företrädesvis lånade
ur de så kallade »Fädernas språk», den äldsta och
fullständigaste samling af vishetsreglor, som Mischnah
förvarat. Dessa yttranden af de utmärktaste män, som
lefde under ett halft årtusende, lemna oss resultaten
af de rikaste iakttagelser af lifvet, genomtänkta
råd, visa läror, användbara i menniskans alla lägen
och förhållanden, kärnan af årslånga erfarenheter,
bilder och liknelser, som kort och träffande
åskådliggöra de svåraste begrepp, kontroverser af
den djupaste betydelse och de skarpaste, afgjordaste
motsatser. Fritt från hvarje prål, är alltsammans
klädt i ädel enkelhet och bjudes med karaktersfast
allvar, med lugn sedlig värdighet.

Schimeon den rättrådige nämner hvad som utgör de
tre stödjepelarne för den sedliga verldsordningen:
»På tre ting består den sedliga verlden. På Thora
(d. ä. lagen), gudsfruktan och ömsesidig kärlek.»

Antigonos från Socho, en lärjunge till Schimeon,
uttalar sig om den slafviska undergifvenheten och
den fria dygden:

»Varen icke såsom drängar, hvilka tjena sin herre
mot vilkor att få en bestämd lön, utan våren såsom
drängar, de der tjena sin herre utan betingande af
lön, och vare det en himmelsk fruktan i edra hjertan.»
Antigonos är således på visst sätt en förelöpare till
Immanuel Kant och hans kategoriska imperativ.

Tal, handling och skick beröres af Schamai: »Tala
litet och gör mycket och bemöt hvarje menniska med
uppriktig vänlighet.»

Rabban Schimeon Ben Gamliel namnger äfven de tre
stöden för den sedliga verlden: »Genom tre ting
har den sedliga verlden bestånd: genom sanning,
lag och fred.»

Rabbi Jehudah den helige säger: »Gif akt på det lilla
budet lika väl som på det stora; ty du känner icke
den form, hvarunder lönen väntar dig. Kom ihåg hvad
som är öfver dig: ett seende öga, ett hörande öra, och
att alla dina gerningar blifva uppskrifna i en bok.»

Om de stora på jorden uttalar sig Gamliel: »Var
försigtig med dem som makten hafva; ty de gagna blott
menniskorna till sitt eget gagn.»

En annan rabbin karakteriserar de olika sinnelagen:

»Det fins fyra sinnesarter. Hos den, som är snar
att vredgas och snar att blidkas, upphäfves skadan
genom fördelen; hos den som är sen att vredgas och
sen att blidkas, upphäfves fördelen genom skadan;
den som är sen att vredgas och snar att blidkas,
han är from. Den som är snar att vredgas och sen att
blidkas, är en bof.»

Hillel plägade säga: »Säg icke, om jag får tid,
skall jag lära; kanske får du aldrig tid.»

Rabbi Jose: »Din nästas penningar böra ha samma värde
för dig som dina egna.»

Rabbi Tarphon yttrar sig om huru illa det är bestäldt
med vårt lifs sträfvan: »Dagen är kort, arbetet mångt
och mycket, arbetarne äro lata, lönen är stor och
mästaren hastar på.»

Channina, en rabbin, som hade lärt känna anarkiens
fasor, plägade säga: »Bedjen för den verldsliga
regeringens väl, ty om icke fruktan för den vore,
skulle den ene lefvande uppsluka den andre.»

Mischnah säger: »Fyra slag äro bland dem som
sitta framför de visa: svamp, tratt, sil och
kastoskofvel. En svamp är den som uppsuger allt;
en tratt den som upptager och genast åter utsläpper;
en sil är den som släpper vinet igenom och behåller
skalen; en kastoskofvel är den som bortkastar agnarna
och behåller säden.»

»Intet är litet och ingenting,» plägade Rabbi Ben Asai
säga. Samme man hafva vi äfven att tacka för följande
ord: »Skynda hvarje den ringaste dygd till mötes, men
fly hvarje synd; ty en dygd drager en annan dygd med
sig, och en synd medför en annan synd; dygdens lön
är dygd, syndens lön är synd.»

Samme djupsinnige tänkare har äfven sagt:
»Förakta aldrig en menniska helt och hållet, och
bestrid icke helt och hållet någon sak; det gifves
ingen menniska, som icke tör hafva sin dag,
och ingen sak, som icke tör hafva sin plats.»

Levitas: »Var ödmjuk till sinnes, ty hvad som väntar
menniskan till sist är – masken.»

Att Thora, lagen, icke får göras hvarken till verktyg
för högmodet eller slafviskheten, lärer oss rabbi
Zadok: »Gör icke Thora till en krona, för att med den
blifva stor, men gör den icke heller till en spade
att gräfva med.»

Hillel har redan sagt: »Den som brukar kronan till
ett verktyg, han tvinar bort – hvaraf du kan lära,
att den som köpslår med Thoras ord går miste om allt
lif i den sedliga verlden.»

Rabbi Elieser Ben Jacob: »Den som öfvar en pligt,
vinner en förespråkare; den som begår en synd, skaffar
sig en anklagare; men ånger och goda gerningar äro
som en sköld mot ondskans anfall.»

Rabbi Eleasar Ben Schamuch: »Dina lärjungars ära måste
ligga dig så nära som din egen, dina medlärjungars
lika nära som vördnaden för din lärare, och vördnaden
för din lärare så nära som vördnaden för Gud.»

Rabbi Jose Ben Jehudah hafva vi att tacka för följande
vackra språk: »Den som lär af ungt folk, hvem liknar
han väl? En, som äter omogna drufvor och dricker vin
ur sitt jäskar. Men den som lär af gammalt folk,
hvem liknar han? En, som äter mogna drufvor och
dricker gammalt vin.»

Rabbi Meir: »Se icke på kruset, utan på innehållet;
det finnes månget nytt, fyldt med gammalt, och månget
gammalt, hvari det icke en gång fins nytt.»

Mischnah uppräknar de sju kännetecknen på sann
bildning: »Sju ting äro hos den fåvitske och sju
hos den vise. Den vise talar icke för den, som är
honom öfverlägsen i år och visdom. Han faller icke
en annan i talet. Han svarar icke i förtid. Han
frågar på sak och svarar efter innehållet. Han talar
om det första först och det sista sist. Om det han
icke begriper, säger han: Jag har icke förstått, och
erkänner sanningen. Motsatsen af allt detta tillhör
den fåvitske.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:37:41 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/famijour/1874/0187.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free