- Project Runeberg -  Svenska Familj-Journalen / Band 13, årgång 1874 /
186

(1869-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från kristendomens gryning i Sverige - Signes minnesblad. Tecknade af Lilly

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Från kristendomens gryning i Sverige.

Om man norrut ifrån staden Enköping färdas
stora landsvägen, som löper åt Sala, så
kommer man, i närheten af Frösthults kyrka,
fram till den temligen stora, jemna och vackra slätt,
som vanligen benämnes Simtuna-slätten, öfversållad
af vackra byar och herrgårdar, vittnande om flit och
välstånd; i förgrunden Simtuna kyrka med sitt torn,
som, ombygdt år 1820, numera skulle kunna kallas ett
arkitektoniskt missfoster, emedan det, stympadt och
liksom nedtryckt, illa passar till den gamla kyrkans
omisskänneligt götiska former. Också var tornet fordom
hållet i samma stil, spetsigt och uppåtsträfvande,
som tanken och snillet. Typen för denna byggnadsform
kunna vi se i Vesterås’ domkyrka, hvars ståtliga
torn ännu icke hunnit förstöras. Dock lärer detta
betydligt öfverträffats i höjd af det vidt beryktade
Simtuna-kyrktornet. Till höger på den ofvannämda
slätten hafva vi de så kallade Marstallsängarna,
der icke mindre än trenne stora socknar hafva sina
tegar, en ängsallmänning således, som troligen är
den enda i sitt slag i hela Sverige. Denna lågt
belägna landsträcka har fordom tydligen varit sjö,
en lång vik af Mälaren, gående upp ifrån Örsundsbro
och genomlöpande trakten ända upp till den forna
köpingen Gestre, der den delat sig och sändt en
arm till venster förbi Simtuna kyrka och den andra
till höger upp emot Altuna, der den slutat vid det
gamla herresätet Flosta, som synes hafva blifvit
bygdt vid vikens norra ända, omgifvet af sjö och
vackra löfskogar. Utefter stränderna af dessa vikar
ligga flere i historien och sagan bekanta ställen,
som varit skådeplatser för här nedan i korthet
upptecknade händelser.

Man har mycket tvistat om, hvarest det gamla
Ulleråker, prinsessan Thorborgs residens, varit
beläget, och kommit till det resultat, att det
borde vara det invid Upsala belägna Ultuna (för
närvarande landtbruksinstitut) i Ulleråkers härad,
hvilka båda namn skulle vara minnen deraf. Men vid
en noggrannare granskning af sagan skall man finna,
att detta icke passar rätt tillsammans, då det deremot
finnes ett annat Ulleråker, beläget i Simtuna socken,
visserligen numera endast en liten oansenlig bondby,
men tydligen vittnande om en försvunnen storhet. Strax
ofvanför byn i en skogsbacke finnes ett kolossalt
stenrös, hvarom allmogen ännu i dag berättar, att
det varit »Ulleråkers slott». Der nedanför sträcka
sig ut i kärret flere ännu ganska väl bibehållna
och tydliga stenbryggor, som antagligen fordom varit
landningsplatser för fartyg. Att der varit sjöfart,
bevisas deraf, att man i senare tider funnit lemningar
af skeppsskrof vid nyodlingar i kärren. Midt emot
på den skogbeväxta sandåsen finnas qvar lemningar
efter vidsträckta stenbyggnader, der ännu rummens
indelning ganska tydligt kan urskiljas. På andra
sidan af den lilla Altuna-sjön ligger det gamla
herresätet Räfvelstad, tillhörigt den polska grenen
af von Engeströmska slägten. Vid denna gård ses en
gammal stenpelare af egendomlig klumpig byggnadsart,
inuti hvilken finnes en spiraltrappa, ledande så
djupt ned, att ingen ännu vågat sig till dess slut,
Enligt sägen skall detta hafva varit nedgången till
den underjordiska gång, som gått emellan Ulleråker
och Räfvelstad. Detta öfverensstämmer med den sägen,
att, då Thorborgs fäste stormades och ändtligen blef
intaget, ingen lefvande varelse fanns qvar
i borgen. De skola nemligen allesamman hafva flytt
derifrån genom en underjordisk gång.

På Albäcks gård (fordom Alebäck) i Simtuna socken
bodde, säger sagan, under hednatiden en ung, ädel
viking, benämd Ale, hvilken under sina färder i
främmande land hade sett munkar och hört kristendomen
predikas. Han hade fattat ett visst tycke för den
nya läran och talade ofta derom med sin trolofvade
och hennes väninna, prinsessan Thorborg. Ales brud
hade fattat mycken kärlek för denna milda lära,
för så vidt Ale förstod att göra den klar för
henne, och hon önskade ingenting högre, än att
han skulle hemföra en missionär, för att i deras
hemort införa den nya läran. Ale ville naturligtvis
göra sin brud till viljes och afseglade med en väl
bemannad drake för att uppsöka någon, som ville
åtaga sig det mödosamma uppdraget, att ibland
hedningarna upptända kristendomens ljus. Han
landade vid Normandiets kuster, der ett kloster
var beläget, och ingick der med sitt följe, just
under det munkarna gjorde sin morgonandakt. Man
kan lätt tänka sig deras förskräckelse vid åsynen
af de fruktade nordmännen. Men deras förskräckelse
förbyttes i förundran och glädje, när de bistra
vikingarna föllo på knä på klosterkyrkans golf och
stilla åhörde bönens slut. Ale framställde sedan sitt
ärende, och klostrets prior, Simon, erbjöd sig att
sjelf vara honom följaktig tillika med en utvald vän
ibland klosterbröderna. Sedan han dröjt qvar någon
tid, så att hans män hunnit blifva undervisade och
döpte, afseglade Ale åter mot sitt hemland, der han
innerligt önskade att få samma ljus upptändt, hvaraf
han sjelf var delaktig. Då han anlände hem, var allt
folk i orten församladt vid den stora offerkullen
i Altuna, hvadan han med sina munkar drog dit, der
ett så godt tillfälle gafs för dem att inför en stor
menniskomassa förkunna den heliga läran. De började
genast sitt fromma verk, och så småningom drog sig
folket ned ifrån offerkullen för att höra, hvad
främlingarna hade att förkunna. De rönte en oväntad
framgång, och snart derefter upprestes ett kapell,
der de predikade. Sedermera uppbyggdes der en kyrka
af sten, som stått ända in i senaste tiden, då den,
omkring 1850, var så förfallen, att den måste raseras,
hvarefter ett nytt tempel uppbyggdes på den gamla
hedniska offerkullen, hvarifrån den ståtliga byggnaden
nu synes vida omkring. Att de franska munkarna kunde
göra sig förstådda strax vid sin hitkomst torde ej
anses så besynnerligt, då man kommer ihåg, att de
germaniska och frankiska folken, som bebodde hela
norra och mellersta Europa, då talade samma språk
med någon obetydlig skilnad i dialekter, hvilket
förhållande Wieselgren i sitt arbete »Sveriges Sköna
Litteratur» påpekat och utvecklat. På andra sidan af
landttungan, som skilde de ofvannämda vikarna, byggdes
äfven en kyrka, som efter Simon fick namnet Simtuna,
och som nu utgör moderkyrkan. Att denna kyrka skall
vara urgammal, vill folket i orten bevisa dermed,
att nederst på inre väggen af tornet skall hafva
funnits inristadt årtalet »anno 1» (!). Hvad sanning
det kan ligga i denna uppgift, lemna vi derhän, men
så mycket är dock visst, att folksägnerna hafva något
att betyda vid forskningen i våra häfder.

Enligt ofvanstående sägner, som ännu qvarlefva
i orten, synes denna trakt haft kristendom och
civilisation långt före Ansgarii ankomst till våra
kuster.


Signes minnesblad.

Tecknade af Lilly.

Min hela historia under barnaåren kan
innefattas i dessa få ord: Jag var ett bortskämdt
barn.

Mina föräldrar bebodde en vacker landtegendom,
belägen i mellersta Sverige, och nära en af dess
större städer. Såsom deras enda barn blef jag af dem
och alla andra beundrad, smickrad och bortfjäsad. Jag blef genom
denna uppfostran och den frihet, hvarmed jag städse
fick följa mina nycker, allt hvad jag ej bort
blifva, nemligen herrsklysten, nyckfull, häftig och
fordrande. Men oaktadt dessa fel, som så misspryda
en ung flicka, var likväl mitt sinne öppet för

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:37:41 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/famijour/1874/0190.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free