- Project Runeberg -  Svenska Familj-Journalen / Band 13, årgång 1874 /
224

(1869-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett fiskläge i Skåne, skildradt af en student i bref till en kamrat under sommarferierna. Jakob - Strödda meddelanden: Gestre köping - Logogryf. -a. - Uttydningar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Heder åt ett sådant folk som detta!
Lås knappt fordras för en dörr hos dem.
Elementerna allena sätta
Lätt i oro deras hus och hem.
Glad är fiskaren jemväl och nyter:
Ja, mot flegman här i Skåne svär
Sjömanslynnet och sig lifligt bryter,
Liksom vågen gör mot strandens skär.

Nej, nu bryter sig den stygga vågen,
Så att liknelsen jag ångrar, nej!
Nu den blifvit alltför mörk i hågen,
För att bilda fiskarns konterfej.
Hvad den larmar utanför min ruta!
Hvad den piskar upp sin gamla strand!
Ja, nu tror jag det är bäst att sluta,
Medan jag ännu fins qvar på land.

Jakob.


Strödda meddelanden.

Gestre köping. En och en half mil norr om Enköping
ligger, invid stora landsvägen, en stor by med namnet
Gestre, bestående af tio mantal rusthåll och ett
mantal skatte. Denna by har fordom varit en köping;
folksägnen gör den till och med till en i forna tider
blomstrande, stor stad. För icke längre än omkring
tjugu år sedan syntes tydligen hela torgplanen, som då
icke ännu hunnit blifva bebyggd och förändrad. Denna
plan, en stor och rymlig fyrkant, kallas fortfarande
»Gestre torg», och stenläggningen finnes ännu qvar,
ehuru jord och afskräden gömt den, så att den
nu ligger på omkring en half alns djup. Nedanför
byn ligger en stor, flack betesmark, »Gestre Löt»,
som ända in i senare tider utgjort exercisplats för
en afdelning af Vestmanlands grenadierer. Det har
således i och omkring denna by fordom varit mera lif
och rörelse än nu, och den är icke enda exemplet på,
huru städer och trafikerade orter under tidernas lopp
så småningom försvinna och nya uppstå i deras ställe
på andra orter.

Vid den tid, då Carl XI var i full fart med att
upprätta indelningsverket, säges en rik och mäktig
enkefru hafva varit ensam egarinna till Gestre med
dithörande egor. Carl XI, som, enligt hvad vi väl
veta, var en noggrann hushållare och sträckte sin
omtanke till de allra minsta detaljer, men
naturligtvis icke kunde med visshet känna hvarje
jordegendoms inom landet storlek och värde,
synnerligast som inga noggrannare kartor den
tiden funnos öfver Sveriges särskilda provinser
och egendomar – Carl XI säges hafva skrifvit
ett bref till »frun på Gestre», med förfrågan, om
hon ensam kunde hålla en ryttare för sin egendom,
eller om hon skulle hafva hjelp dermed från en
annan ort. Frun, stött öfver konungens förmodan
att hon hade en så ringa egendom, svarade, att hon
kunde hålla icke allenast en, utan tio, om han så
behagade. Konungen tog den stolta frun på orden och
indelade Gestre i tio rusthåll, hvilken indelning
det ännu i dag bibehåller. Huru det elfte mantalet,
skattehemmanet, kommit till byn, förmäler icke sägnen,
men en egenhet är det, att alla de tio grenadiererna
alltid burit och ännu bära namn af Gestre:
Gestrell, Gestrin, Gestlund, Gestberg, Gester, Gestlöf,
Gestblom, Gerén, Gelin, Gestholm;
men soldaten för
skattehemmanet har alltid burit ett helt annat namn,
hvadan det vill synas, som om detta hemman senare
och på annat sätt kommit till byn. Af denna anekdot
ser man, huru godtycklig på månget håll indelningen
af Sveriges jord kan vara, då en så obetydlig sak,
som ett fruntimmers fåfänga att vilja synas hafva
stor egendom, kunde göra tio mantal af en lägenhet,
som egentligen icke borde vara mera än högst fem.


Logogryf.

Nu är min herrlighet och glans förbi.
I sång och sägner man mitt namn förkunnar.
Jag fordom var en fristad, hvaruti
Lofsånger höjdes ifrån tusen munnar.
Allt hvad man tänkte, ädelt, stort och skönt,
Var framstäldt här för hvarje menskligt öga,
Och månget underverk hos mig man rönt,
Ty tviflets välde kände man da föga;
Man trodde blott – och derför vid min port
Så ofta sågs på knä en sorgsen ligga
Och för de brott, de fel lian hade gjort,
Den höge inom mig om tillgift tigga.
Och när den mäktige ur stenhårdt bröst
Ej lät ett svar emot den arme ljuda,
Gick han likväl sin väg med hjertats tröst,
Att hopp och glädje sina krafter bjuda.
Jag är försvunnen ifrån norden nu
Och ej en sten mer efter mig man finner,
Men hvem är jag? Ja gissa, kära du,
Och säkert tror jag att du målet hinner.
Likväl jag kanske dig upplysa får,
På det du bättre gissa må min gåta,
Att jag af tolf bokstäfver blott består,
Och är jag dum, så får du mig förlåta.
Hvad är väl den, som icke vill arbeta?
Hvad är den björn, som man i ledband för?
Ett yrfä, ack, som under dagar heta
Dig ständigt plågar och dig ständigt stör;
Det man bör barnen ge, då bli de snälla;
Det antal, hvartill blott ett par kan gälla;
Ett träd som ofta invid floden står;
Det ingen krigare väl vara får;
En sqvallerbytta, som i lur plär tuta;
Ett instrument, som barden sjunger vid;
Det hvarpå farligt är att olja gjuta;
Den du ej glömma får i all din tid;
Ett udda antal, som du bär på handen;
Hvad ingen skönhet nånsin vara kan;
Ett träd, som växer i de södra landen
Och vid hvars stam så mången skugga fann;
Det hvari du visst ej bör olja spara;
Hvad du bör göra med det söndrigt är;
En rättighet, som tillhör tuppen bara;
Hvar den väl fins, som aldrig inne är;
Hvad du skall göra efter det du tappat;
Hvad ingen som mist målet göra kan;
Hvad plagget göra kan, som du har lappat,
Om ej för dig, så då för någon ann’;
Hvad du bör ha, på det du ej må qväfvas;
En tillflyktsort, dit stormarna ej nå;
Hvad blir till slut af tygerna som väfvas;
Hvad den kan kallas, som ej alls kan gå;
Till sist ett djur, som går på fötter fyra,
Men ock på två, allt som det bär sig till,
Det hoppar kring med språng så muntra, yra
Och kan visst mycket sällan vara still,
Det är vår stamfar, efter Darwins lära –
En hygglig stamfar just, uppå min ära!

-a.


Uttydningar.



Lösning af Logogryfen i föregående häfte, sid. 192:
Genast, hvaraf fås: gent, as, nesa, teg, ans, Gnesta, ten, sten, get,
sate, agn, nate, sent, gnat, gast,
en, Tage, steg, stag, egna, gest, Agnes, agent, neg,
gas, seg.


Lösning af Rebus i föregående häfte, sid. 192: Stortorget.

Lösning af Bokstafsgåtan i föregående häfte,
sid. 192: Virgilius och Onkel Adam.
Orden äro: 1. Vallmo. 2. Inn. 3. Rask.
4. Göthe. 5. Igel. 6. Lärka. 7. Island.
8. Urania. 9. Sjömalm.

Lösning af Palindromen i föregående häfte, sid. 192: Aron – Nora.

Lösning af Charaden i föregående häfte, sid. 192: Afvig.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:37:41 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/famijour/1874/0228.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free