- Project Runeberg -  Svenska Familj-Journalen / Band 13, årgång 1874 /
228

(1869-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skatan och ekorrarna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Skatan ooh ekorrarna.

Vi tycka för mycket om ekorren för hans smidiga och
lustiga väsen, att vi skulle vilja fästa oss vid hans
små skuggsidor; men i verkligheten är vår älskling
en illparig skälm, som föröfvar månget bofstreck,
och till och med – vi ville gerna förtiga det –
har månget mord på sitt samvete. Skatan deremot
är en ökänd fribytare, som vi icke skänka något
undseende. Skatan är en röfvare till yrket, som gör
sig en synbar glädje af att stjäla, plundra, mörda,
och detta med den mest lysande framgång, tack vare
hennes djerfhet, list och slughet. »Tjufaktig som en
skata!» har blifvit ett ordspråk. Vår illustration
framställer henne icke såsom tjuf utan fastmer
som mördare, just i farten med att utföra det mest
förvägna bofstycke. Det gäller här icke att
trotsa någon liten värnlös fågel, utan den vige,
modige ekorren, som, då det gäller ungarnas lif,
icke skyr för en blodig strid. Och dock blir skatan
med sin käckhet och tillförsigt icke så sällan den
segrande, och der våld icke båtar, använder hon list.

illustration placeholder

Skatan i ekorrnästet.

Det är en herrlig sommardag. Nu måste de små
ekorrungarna nödvändigt ut ur boet. Solen tittar
vänligt i dörren och icke ett blad rör sig. Men
de små älska för mycket sin varma vagga och hafva
icke ännu lärt att lita på sina krafter. Ekorrpappa
lockar så vänligt, mamma hjelper de små på benen och
de motsträfviga puffar hon fram till öppningen.

Ett djerft språng, och de allra som täckaste små
kräk sitta uppradade på kanten af boet. Endast skyggt
våga de sig fram, och hjelplösa krypa de omkring på
ytterkanten af sin vagga. Föräldrarna intala dem mod,
leka muntert kurrande omkring dem
och söka att genom djerfva språng visa dem att det
blott behöfs mod, så är det alls ingen fara. Vid
första utflygten våga de sig dock icke långt,
nästets närmaste omgifning tyckes dem långt bättre
än löfhvalfvet i den väldiga ek, som uppbär deras
bostad. Och huru väl, att de icke sprida sig hit och
dit, ännu behöfva de föräldrarnas skydd. Hör! ett
vedervärdigt, gällt skri ljuder, hela den smärre
fågel- och däggdjursverlden känner och fruktar
det, ty det förkunnar arffienden till dess unga
afkomma. Sväfvande öfver ekens topp har skatan med sin
spejareblick ofelbart upptäckt ungarna, oförskräckt
tränger hon nu ända fram till det i förgreningen
romantiskt belägna ekorrnästet. Och verlden hör den
djerfve till! Föräldrarna hafva ännu icke hunnit
hemta sig från den
plötsliga förskräckelsen, förr än den fräcka fågeln
redan med ett kraftigt hugg döfvat och med klorna
gripit en unge. Men nu störta far och mor murrande
och kurrande fram för att hämnas på missdådaren;
ty ungen står icke mer att rädda, åtminstone icke
lefvande. Men i sin fräckhet håller fågeln ännu stånd,
– de ursinniga ekorrarna studsa dervid, och i samma
ögonblick lyckas det den illistige röfvaren att
stjäla sig undan, hvarvid han låter bytet falla till
jorden. Skatan flyr långt bort, ty vågstycket att
upptaga en tvekamp med den ridderliga lilla ekorren
förefaller väl den stråtröfvaraktiga fribytaren
alltför stort. Men skatmamma har också hemma hos
sig hungriga ungar, som aldrig få nog och göra sina
föräldrar till verkliga roffåglar. Uppskrämda genom
den nyss upplefvade mordscenen hafva ekorrarna tagit
sin tillflykt i nästet; föräldrarna öfverräkna antalet
af sina små; då smyger sig skatan fram till foten af
trädet, der hon griper det ännu

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:37:41 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/famijour/1874/0232.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free