- Project Runeberg -  Svenska Familj-Journalen / Band 13, årgång 1874 /
234

(1869-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett fosterländskt Bildergalleri. XLI. Johan Henrik Kellgren. Axel Krook - Hängbro mellan Newyork och Brooklyn - Lindholmen. -g.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

fram, kastade sig öfver henne med utbredda armar och
fäste på locket en cypressblandad lagerkrans. Efter
jordfästningen utdeltes bland gästerna en skådepenning
med den förevigades bröstbild. Såsom egendomligt
anmärker Atterbom, att Kellgrens eget dagblad
Stockholms-Posten ej förr än en dryg månad efter
skaldens död underrättade landet om den förlust det
gjort. Man lefde då i den publicistiska menlöshetens
dagar.

Kellgrens kroppsgestalt var liten, men välväxt, fastän
under de sista åren ytterligt afmagrad: med en hög
panna, slutligen nästan kal i följd af det blonda
hårets tilltagande tunnhet; blå, till sist djupt
liggande ögon och en hy, hvars
blekhet erhöll under sista åren en gulaktig
tillsats. Ansigtet hade i ungdomen varit vackert,
men förblef, liksom hans röst och åtbörder, en trogen
tolk af lifligt vexlande sinnesrörelser. Hans vanliga
hemdrägt var en fin, grå, varmt stoppad lifrock; hans
klädsel utmärkte sig städse för sin sorgfällighet och
smak. Då han under senare tiden gick ut, klädde han
sig i ett halft dussin rockar, men alla lika tunna,
lätta och sirliga. Den enkla prydlighet, som utmärkte
hans drägt, fick ej heller saknas i hans boning.

I företalet till skaldens Samlade Skrifter säger
Rosenstein: »Den, som skulle hafva kallat honom
en känslofull vis, hade i tvenne ord målat hans
karakter.»

Axel Krook.


Hängbro mellan Newyork och Brooklyn.

Det är en af fackmän erkänd sak, att amerikanarne i
den moderna brobyggnadskonsten gått om alla andra
nationer. De konstruera icke blott djerfvare,
utan jemväl ändamålsenligare, d. v. s. säkrare och
mera ekonomiskt. Särskildt gäller detta beträffande
jernbroar, af hvilka en klass, kedjebroarna, äro
de lättaste, prydligaste och till följe af sin
långa spännvidd de mest beundransvärda. Äran af
detta brobyggnadssystems användning tillkommer
hufvudsakligen en ingeniör Röbling, som under
de senare åren utfört en stor mängd arbeten af de
största dimensioner. Den stora, på sin tid mycket
beundrade hängbron öfver Niagara är hans verk. För
närvarande är man sysselsatt att efter samma system
uppföra en hängbro, som skall blifva den största i
verlden. Det är den så kallade East River Bridge,
som förenar Newyork
med Brooklyn. Vår afbildning framställer detta
storartade byggnadsföretag. Den derunder synliga
byggnaden är Fulton Ferry House, afgångsstationen
för den ångfärja, som hittills förmedlat samfärdseln
mellan de båda stadsdelarna. Hvart och ett af de
kolossala torn, som uppbära bron, är 278 engelska
fot högt, d. v. s. blott 8 fot lägre än tornet på
Trefaldighetskyrkan i Newyork. Förankringen af den
tjocka ståltrådskabeln befinner sig på ungefär 800
fots afstånd från tornen. Längden af spännhvalfvet
belöper sig till 1600 fot med 80 fots bredd och dess
höjd öfver vattenytan till 130 fot. Utsigten från
bron öfver den majestätiska East River (Östra floden)
och de båda syskonstäderna Newyork och Brooklyn är
i högsta grad imposant. Amerikanarne kunna med skäl
vara stolta öfver sin East River Bridge.


Lindholmen.

På Lindholms gård i Roslagen tre mil från
Stockholm föddes Gustaf, son af Erik Johansson Vase, Svea rikes
råd, och Cecilia Månsdotter till Eka. Det är nästan
allt hvad som behöfde sägas om stället.

Om Lindholmen är eljest att nämna, att det är vackert
beläget vid en liten sjö af samma namn i Seminghundra
härad och Årkesta socken af Stockholms län. Två
mantal säteri, utgör det tillsammans med 6 7/8 mantal
underlydande samt Häsberga såg och qvarn, belägna uti
Årkesta, Frösunda och Vallentuna socknar, en egendom.

Bland Lindholmens äldsta kända egare märkas hr Eskil
Isaksson Banér och hans dotter Sigrid Eskilsdotter,
gift första gången med Måns Carlsson till Eka, andra
gången med Nils Eriksson Gyllenstjerna samt genom sin
dotter i första giftet, Cecilia till Eka, mormoder
till konung Gustaf I. Gustafs syster, fru Margareta,
som första gången var gift med Joachim Brahe och andra
gången med grefven af Hoja, ärfde Lindholmen efter sin
mormoder fru Sigrid, i hvars tid härunder lydde tjugo
gårdar i denna och kringliggande socknar. Egendomen
förblef sedan i Brahe-slägten till år 1708, då den af
generalmajoren grefve Abraham Brahe försåldes till
sedermera riksrådet friherre Josias Cederhjelm, uti
hvilken slägts ego den alltsedan förblifvit. Riksrådet
Cederhjelm påbörjade och fulländade den nya gården,
hvilken ligger längre ned i öster, närmare sjön
än den gamla. Den gamla gården, hvilken var anlagd
och befästad på en hög kulle, blef under Christian
II beskjuten af danskarna. Dess hufvudsakligaste
förstöring skall dock ha skett i senare tider,
och i synnerhet omkring medlet af 1820-talet, då
egendomen var utarrenderad och tegel till en ny
byggnad erfordrades.

Om Lindholmens forna utseende får man en ungefärlig
föreställning genom den i Dahlbergs Suecia antiqua
et hodierna
meddelade teckningen.

Ett i kongl. bibliotekarien Gjörvells brefsamling,
fjerde bandet, infördt bref från kongl. sekreteraren
J. C. Linnerhjelm meddelar följande upplysningar om huru
det gamla slottet 1784 tog sig ut.

Vid nämde tid funnos deraf ännu qvarstående hela
den vestra sidan och hälften af den norra eller
gafvelsidan, begge ända upp till taklaget af andra
våningen, eller efter ögonmått till några och tjugo
alnars höjd, samt några skiljemurar af den andra
bottnen. Dessa murar, af vid pass två och en half
alnars tjocklek, syntes hafva varit dels af tegel
och någon gråsten om hvarandra blandade, dels af
gråsten tjockt beklädd med tegel; men foten af jemna
gråstenar till ett par alnars höjd. Ingen rappning
fanns hvarken utan eller innan, undantagande på yttre
hörnen och i fönstren, men murbruket lyste vid nämde
tid lika klart uti fogningarna mellan tegelstenarna,
som om det varit nytt. Husets längd var, att sluta
efter ögonmått, 25 à 30 alnar och dess bredd 16
à 20. Nedra eller bottenvåningen fanns hafva varit
grönmålad invändigt, och som denna målning ej blifvit
afstött med murbruket, hade den ingenting förlorat af
sin klarhet genom tid eller vanvård. Denna våning hade
varit låg, men den öfra betydligt hög, så vida man ej
får antaga att en mellanvåning funnits, hvilket några
i muren ännu qvarsittande bjelkar gåfvo anledning
att förmoda, ehuru ingen visste att derom berätta
något och ingen rad af fönstergluggar (på denna
sidan åtminstone) tycktes gifva det tillkänna. Å den
år 1784 qvarstående muren funnos två fönstergluggar
af öfra våningen, vid pass fyra alnar från hörnen
innantill. Snedt under det fönster, som var närmast
det qvarstående hörnet, satt ett par alnar längre ned
ett litet, eller vid pass 5 qvarter högt och 6 eller
7 qvarter bredt fönster, som ofvantill var hvälfdt,
och nästan midt under det andra stora fönstret,
men ett par alnar längre ned, var ett lika litet
fönster infattadt i gråstensfoten, något öfver en
aln från marken, och litet på sidan derom nere vid
jordbrynet fanns en källarglugg. Å den norra muren,
eller den som till hälften var nedrifven, fanns nu
ej mera än en stor fönsterluft, hvilken sades hafva
tillhört konung Gustaf

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:37:41 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/famijour/1874/0238.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free