- Project Runeberg -  Svenska Familj-Journalen / Band 13, årgång 1874 /
243

(1869-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Strengnäs och Tynnelsö. Anderson-Edenberg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Strengnäs och Tynnelsö.

Gammal bygd omgifver oss här: vi stå midt ibland vår odlings
äldsta minnen. På grund af den gissning, hvars
riktighet icke kunnat bestridas, att Södermanland
mottagit sia första befolkning från Upland, kan
man nemligen med fog omfatta den åsigten, att
Strengnästrakten var den del af landet söder om
Upland, som i främsta rummet ådrog sig då varande
nybyggares uppmärksamhet.

Härtill bidrog väl förnämligast läget. Den udde,
på hvilken Strengnäs ligger, utgör nemligen,
med undantag af förbindelsen öfver Norrström, ena
ändpunkten af deri enda farväg, som finnes mellan
Södermanland och Upland, vägen öfver Toster- och
Aspöarna, i förening med färjleden öfver det smala
sundet vid Strengnäs och det något bredare Agnesund,
nära Enköping. Äfven de, som från Mälarens utlopp
vattenvägen utefter dess södra strand letade sig inåt
landet, måste ovilkorligen fästa sin uppmärksamhet
vid stränderna af den nuvarande Strengnäs-fjärden
och de kringliggande öarna, hvilka erbjödo ett
tacksamt verksamhetsfält såväl för bygdbrytaren som
för fiskaren. I all synnerhet måste de stanna här,
om de hade någon blick och något sinne för den
tilltalande skönhet, hvarmed naturens herre i så
rikt mått prydt dessa nejder. Öfverväldigande måste
i sanning intrycket af denna natur i dess vilda och
ostörda skick ha varit på de första besökarne! De
aldrig förr befarna vattnen, de af Mälarens största
ögrupp bildade förtjusande fjärdarna, vikarna och
sunden speglade strändernas tysta, väldiga urskogar,
främmande ännu för elden och yxan och ännu i okränkt
besittning af den jord, som derefter skulle visa sin
aldrig svigtande förmåga att bära ädlare skördar.

Länge dröjde det ej efter traktens bebyggande förr än
Strengnäs blef dess hufvudort. Så var under hednatiden
Strengnäs redan namnkunnigt som en stor offer- och
handelsplats, der man höll allmänna möten: »samting»
– ett ord, som bibehållit sig till vår tid såsom
namn på en af stadens till helt nyligen hållna två
årliga marknader.

Denna platsens betydelse för sin trakt stärktes när
Kristi förädlande läror började i landet predikas,
från hvilken tid kristendomens annaler beteckna
Strengnäs såsom en vigtig ort jemväl derför,
att Södermanlands apostel, den »helige Eskil»,
här uppgifves omkring år 1080 ha blifvit stenad af
hedningarna, dem han ville omvända.

Efter denna händelse förrunno nära tre hundra år,
så vidt befintliga urkunder gifva vid handen,
innan Strengnäs blef stad. Stadens äldsta kända
privilegier äro nemligen de af konung Magnus Smek
år 1336 utfärdade. Långt förut var platsen likväl
biskopssäte. Den första biskopen i Strengnäs nämnes
från medlet af tolfte seklet, samtidigt hvarmed
äfven omtalas der anlagda kloster, deribland ett
dominikaner- eller svartbrödrakloster på platsen,
der Eskil blifvit mördad.

Det lilla samhällets hastigare tillväxt kan räknas
från domkyrkans byggande. Kärna till den blifvande
staden, har hon allt sedan varit dess förnämsta
prydnad. Året, då denna herrliga tempelbyggnad
började, kan icke bestämmas; man vet blott att den
fullbordades mellan åren 1160 och 1208. Strengnäs
domkyrka räknar sålunda lika hög ålder som domkyrkan
i Upsala; mycket förr än den senare blef hon dock
fullbordad. Hon invigdes 1291 af biskop Anund, dervid
den förfärliga olyckan timade, att elden, genom
ovarsamhet med ljusen, hvilka vid sådana tillfällen
enligt katolskt bruk användas i stor mängd, kom lös i
kyrkan, som helt och hållet nedbrann, så att endast
de nakna murarna qvarstodo. Det nedbrunna templet
återställdes dock snart i sitt förra skick och erhöll
derjemte under 13- och 14-hundratalen ytterligare
tillbyggnader. Kyrkan blef dock ytterligare
underkastad flere hårda eldprof. Så afbrann hon
fullständigt 1473, reste sig åter ur askan, för att
1551 åter nedbrinna, hvarefter byggnaden till sin
grund var så skadad, att hon under Johan III:s regering
måste aftagas 16 alnar på höjden, till följd hvaraf
pelarne, som uppbära hvalfven, nu synas väl tjocka
och sålunda för
ett kritiskt sinne störa intrycket af kyrkans
inre. Efter lutherska bekännelsens antagande har
kyrkan äfven varit utsatt för flere eldsvådor, alla
förorsakade af åskan, såsom år 1630, 1643, 1686,
men värst 1723, då det höga, med fyra smärre spiror
omgifna tornet förstördes, och i hvars ställe det
nuvarande byggdes och fullbordades, 250 fot högt,
af slottsbyggmästaren Gerdes 1745. Hvad angår
storleken, så är denna kyrka den fjerde i ordningen
af landets domkyrkor, i längd hållande 300 fot och i
bredd 56 fot. Det synnerligen ljusa och vackra koret
är betydligt yngre än den öfriga kyrkan. Det byggdes
efter branden 1473 af biskop Rogge, vanligen biskop
Cort kallad, och undergick till sitt inre år 1811 en
betydligare förändring.

Enär afsigten är att denna tidskrifts illustrerade
afdelning framdeles skall prydas med några
afbildningar af föremål i Strengnäs domkyrka, hvartill
en beskrifvande text väl kommer att fogas, blir då
tillfälle att närmare inlåta sig på byggnadsstilen
och kyrkans inre, öfver hvilket vi nu endast skola
kasta en hastig blick, för att sedan öfvergå till
denna uppsats’ egentligare ändamål.

Till det mäktiga intrycket af detta tempels inre
bidrager i hög grad det ljusa, rymliga koret,
trots allt hvad ur estetisk synpunkt må ordas om
att dess moderna stil förryckt kyrkans ursprungliga
karakter. I korets fria rymd inströmmar himlens
ljus genom tre sidors höga fönster och gör det i
högsta måtto gladt och effektfullt. Detta kor är i
förhållande till den öfriga kyrkan, kan man säga,
liksom reformationen till katolicismen. På ena stället
är ljus, frisk luft och glädje; på det andra skumt,
dystert och kyligt. Längs begge sidorna af de gamla
väggarna löper, enligt katolsk sed, en rad af smärre
korbyggnader, nu förvandlade, åtminstone de flesta,
till grafvar för flere af vårt lands namnkunnigaste
familjer. Der påträffas sålunda, bland andra, Carl
Carlson Gyllenhjelms graf och det forna Stureska,
nu Stenbockska, grafkoret. Under golfvet af nya
koret hvilar, som bekant, stoftet af Carl IX och
hans båda gemåler; vid sidan derom är Sten Sture
den äldres graf. Under medeltiden säges kyrkan ha
räknat ej mindre än 69 altaren. Antalet är kanske
något öfverdrifvet, dock ingalunda otroligt. Många
af dessa altaren egde till följd af fromma stiftelser
stora rikedomar. År 1848 undergick kyrkan till sitt
inre en större reparation, och under senare åren ha
pågått betydliga restaurationsarbeten, hvilka ganska
mycket ökat intresset af ett besök derstädes. Bland
andra dyrbarheter, som kyrkan eger, är Carl IX:s och
hans gemåls, drottning Christinas, kronor af guld,
hvilka för några år sedan hittades i något kyrkans
förvaringsrum, der de länge varit öfverlemnade
åt glömskan. Slutligen må antecknas att kyrkan nu
saknar altartafla, men i stället har bakom altaret,
upplyst af ett enda stort fönster, ett enkelt kors
af cederträ i en nisch mellan fyra kolonner. Innan vi
denna gång lemna kyrkans inre vilja vi äfven nämna att
till hennes äldre högtidligare minnen hör den första
evangeliska biskopsvigning i Sverige. Den skedde
här den 5 Januari 1528 och förrättades af biskopen i
Westerås, Petrus Magni, hvilken hade sin värdighet
af påfven sjelf. De vigda voro: Magnus Sommar till
biskop i Strengnäs, Magnus Haraldi till biskop i
Skara och Martinus Skytte till biskop i Åbo.

I vår politiska historia har också Strengnäs sin
icke betydelselösa andel. Riksvigtiga beslut äro
der fattade rörande såväl andliga som verldsliga
ting. Vi erinra om mötena 1275, 1437 och 1587, vid
hvilket senare liturgiens af skaffande inom stiftet
beslöts. Riksdagar höllos här 1523, vid hvilken Gustaf
Wasa utkorades till Sveriges konung, 1529 och 1546,
då ständerna förklarade konung Christian och hans
ätt vara förlustiga all rätt till Sveriges krona.

Den lilla Mälarstadens betydelse för vårt lands
andliga odling, såsom ett af dess hufvudsäten, är
stor. Derom behöfver dock ej här sägas mycket, ty den
saken kan icke vara tvifvel underkastad. Samtidigt
med domkyrkan byggdes

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:37:41 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/famijour/1874/0247.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free