- Project Runeberg -  Svenska Familj-Journalen / Band 13, årgång 1874 /
248

(1869-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tvenne syskon. Sylvia - Konung August den starkes ambassadris. Historisk skiss af Georg Hiltl.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

»De hundra dalerna ... det har gjort mig så ondt;
men huru mycket jag än sträfvat, så har jag ändå
aldrig kunnat ...»

»Tala inte härom! Om jag ändå sagt dig att jag
skänkt efter dem, så skulle det lättat dig, stackare!»

ȁhja, nog skulle det alltid! Kan du riktigt tillge
mig, Elna?»

Det visste han ju, det såg han väl. Elna snyftade
högt. »Både du och dina barn skola komma till mig;
jag har så ställt för mig att jag kan mätta er alla.»

»Barnena mina ... jag känner mig nu så lugn; jag vet du
blir god emot dem. Ja, Herren miskunde sig öfver oss!»

Den sjukes ögon slöto sig, en dvala föll öfver honom,
dödsarbetet hade börjat; men den bön, som hittills
varit omöjlig för Elna att bedja, kom nu klar och
full ur hennes hjerta och öfver hennes läppar,
och klarast ljöd hennes stämma, då hon kom till de
betydelsefulla orden: »Och förlåt oss våra skulder,
så som ock vi förlåte dem oss skyldige äro!»

Sylvia.


Konung August den starkes ambassadris.
Historisk skiss af Georg Hiltl [1].

Furst Radziwills palats i Warschau strålade af
ljus och lampor, som både inifrån och utomkring
belyste dess praktfulla väggar. På alla sidor om
den väldiga byggnaden böljade en stor menniskomassa,
som uppmärksamt mönstrade de framilande spannen och
karosserna, då dessa körde upp mot palatsets vidöppna
portal, under hvars jättehöga hvalf fyra drabanter,
i de sarmatiska krigarnes guldbroderade uniform,
höllo vakt. Skenet från de af väldiga jernarmar
uppburna marschallerna, som i en halfrundel omgåfvo
uppkörsplanen, lekte på drabanternas förgyllda
bardisanspetsar, och då och då nedföll ett helt
regn af gnistor ur glödkorgarna, då de beställsamma
tjenarne påfyllde nytt brännmaterial. Från det
inre af palatset ljöd musik, uppför de breda,
med dyrbara mattor betäckta
trapporna stego rikt
klädda damer och herrar. De voro gäster,
som blifvit inbjudna till furstens fest. Några buro
sammetsmasker, andra visade sig klädda i fantastiska
kostymer; morer och löpare, pager och lakejer hvimlade
om hvarandra i den praktfullt upplysta vestibulen.

Furst Radziwill gaf om julen 1701 en maskeradbal, och
den, för hvilken denna lysande fest blifvit anordnad,
var ingen mindre än August den andre, konung af
Polen, kurfurste af Sachsen, denne praktälskande och
yppige furste, som samtiden under namnet »den starke»
beundrade såsom representanten af all kunglig ståt
och mannakraft.

Denna ståt öfverensstämde visserligen icke med
den belägenhet, hvari konungen befann sig vid denna
tid. En fruktansvärd fiende stod omedelbart i hans
närhet. Carl den tolfte hade genom Kurland trängt
fram till Lithauen. Segrare på alla punkter, hade
han skingrat Augusts och dennes bundsförvandters
härar. Redan hade det sachsiska partiet med Oginski
i spetsen genom hans maktspråk och förbindelser med
Sapieha blifvit förklaradt för fågelfritt. Konung
August stod utan hjelpkällor, en skottafla för
partistriderna. Carl hotade att beröfva honom tronen,
han upphäfde sig till försvarare af den så kallade
polska republiken, och intet fredsförslag kunde hålla
honom tillbaka från det mål, som han föresatt sig
att vinna.

August hade i sin förtviflade ställning jagats
fram och åter genom Polen. Hans hopp hvilade på ett
förbund med den mäktige czar Peter den store, hvilket
förmedlades genom den sedermera olycklige Patkull –
men underhandlingarna fortskredo blott långsamt,
under det den djerfve svenske konungen ryckte allt
närmare och med sina krigiska skaror allt tätare drog
tillhopa den ring, som skulle omsluta konungen och
kanhända öfverlemna honom i segrarens händer.


[1] Red., som tagit för grundsats att i
Familj-Journalens följetong endast inrymma
originalarbeten, har dock denna gång ansett sig böra
göra ett undantag, i betraktande af den här meddelade
berättelsens för svenska läsare intressanta ämne.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:37:41 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/famijour/1874/0252.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free