- Project Runeberg -  Svenska Familj-Journalen / Band 13, årgång 1874 /
278

(1869-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - "Hos madam Behm". Minnen från en småbarnsskola för trettio år sedan i staden Linde, upptecknade år 1874 af Bias - Grand Hôtel. T-n.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

De allra minsta barnen sutto, utan åtskilnad till
kön, kring bordet och »inom skotthåll» för den
förfärliga enkäppen, hvilken dock stundom tjenade
till pekpinne, liksom också en afbruten sax, hvars
handtag voro klädda med ullgarn af samma slag som på
gummans brillor.

Madam Behms kunskapsförråd var icke stort, men den
lärdaste magisters förråd kan icke ens alltid räcka
till när det gäller att besvara barns frågor. Så
förekom under öfning i innanläsning i katekesen ordet
»vällust». Som detta ord var för mig obegripligt,
enär jag hörde det för första gången, så frågade jag
hvad det betydde. Madam Behm svarade: »det är the och
tocke der.» Jag trodde att vällust var något finare
namn på the, och när jag en gång längre fram fick
i någon mytologisk bok se Venus eller vällustens
gudinna, trodde jag att hon var theets gudinna,
och förtärde denna dryck värre än en kines.

Gummans något enfaldiga svar förklaras till någon
del deraf, att i den tiden var the en vara som
var till gagnet fullkomligt obekant i hennes
krets. Det var blott kändt till namnet såsom en
dryck brukad hos kungen och de förnäma och serverad i
mandarinkoppar. Det lägre folket hade derom en ideel
föreställning, såsom fattiga och törstiga skalder
när de dikta om gudarnas nektar och ambrosia.

De små pysar, som gingo hos madam Behm, voro ej
alldeles så klädda som nutidens. I klädseln ingick
mycket skinn, hvars praktiska fördelar synnerligen
högt skattades.
Så var hufvudbonaden en kaskett af svart skinn
eller mörkgrönt saffian, utan foder, men med en så
kallad »svettrem», hvilken dock vanligen slets bort
såsom varande fruntimmersaktig. Mycket begagnades
också förskinn, vanligen fotsida och försedda med
bröstlappar fästa öfver axlarna med mer än tumsbreda
remmar. När byxorna blifvit nötta, skinnskoddes de på
lämpliga ställen och de nöttes så fort som möjligt,
ty ju mer skinn man hade, desto mera karlaktig
var man. Vi ville så mycket som möjligt likna
bodbetjenterna, hvilka voro våra ideal. Det var endast
deras stöflar som blott blefvo önskningsmål, ty vi
fingo blott kängor, hvilka vi sleto med hopp om bättre
tider. Såsom kulturbild från denna tid må nämnas,
att ett äldre fruntimmer omtalade att hennes bror,
en ung lofvande elev vid Fria konsternas akademi
och samtidig med Oscar Cardon, bar kängor, då han vid
sjutton års ålder fick mottaga »Meijerska medaljen»
ur dåvarande kronprinsen Oscars hand. Kronprinsen,
kanske sjelf vid ungefär samma ålder, lärer hafva
sett på ynglingens fötter och smålett. Kanske att
prinsen sjelf nötte sitt första par stöflar.

Till skolutstyrseln hörde ock en liten korg, hvaruti
frukost nedlades för att förtäras under lektimmen.

Madam Behm blef mycket gammal och uppfostrade många
slägten, hvilka alla mindes henne med vördnad och
kärlek. Nu har hon gått bort, och pekpinnen och
karbasen ha också försvunnit. Sjelfva tuppen håller
också på att taga till flykten ur en realistisk tid,
som icke ens unnar barnen fantasi.


Grand Hôtel.

Med de på de senare åren allt mer underlättade
kommunikationerna har antalet främlingar, som besöker
vår vackra hufvudstad, ökats till en grad, om hvilken
man något längre tillbaka i tiden ej kunde hafva
en aning. »Hôtel Rydberg blir en ståtlig byggnad,
men hvem i Herrans namn skall skaffa hit resande att
fylla alla dessa rum?» så sades det, när detta vackra
och välkända hotell stod under byggnad. Tiderna hafva
förändrats sedan dess, och Grand Hôtel var ej till
sitt inre halffärdigt förrän resande flyttade in der,
och samma dag det sista rummet förklarades färdigt,
var det också upptaget. Det lider intet tvifvel
att detta ståtliga hotell, öfver hvilket i detta
häfte af Familj-Journalen meddelas en teckning, tål
jemförelse med Europas förnämsta hoteller och i vissa
afseenden öfverträffar flere af dem i beqvämlighet,
smakfull och dyrbar inredning och, hvad icke får
förbises, genom sitt sköna läge i en vacker trakt
af hufvudstaden med fri utsigt åt kongl. slottet,
Strömparterren, Norrbro, Kungsträdgården, den ständigt
lifliga Skeppsbron, den pittoreska södra stadsdelen
med dess för hvarje främling oförgätliga Mosebacke
o. s. v. Hotellet ligger också centralt, i grannskapet
af nationalmuseum, de kungliga och enskilda teatrarna,
promenaderna, hamnarna o. s. v.

Grand Hôtel eges af den bekante innehafvaren af
hotell Rydberg hr R. Cadier och egendomen jemte dess
fullständiga inredning representerar ett kapital
af omkring 2,000,000 kronor. Fasta egendomen är
brandförsäkrad för 1,200,000 kronor. Det är en summa
som talar, och det är ej allom gifvet att bygga
sådana hoteller.

Grand Hôtel har att erbjuda 314 rum för
resande ifrån 1 kr. 50 öre för dygnet till
högre pris. Dess billigare rum äro belägna
åt gårdssidorna och naturligtvis i de öfversta
våningarna, men inredningen är äfven der elegant
och uppassningen lika god som öfverallt annorstädes
i hotellet. Vestibulen är präktig och man ser, när
man der gör sitt inträde, att inga kostnader sparats
vid hotellets uppförande: parkettgolf af engelskt
porslin, midtelfönster af slipadt glas med slagur,
pilastrar, dels i svart gulådrig marmor, dels i gul
med listverk af grönådrig marmor, piedestaler af
kolmårdsmarmor, uppbärande gaskandelabrar, bestående
af qvinnofigurer i brons, dubbelarmad trappa till
öfre våningen med marmorsteg, rikt orneradt staket
af gjutjern, ledstänger af mahogny, rikt
dekorerade väggar och tak o. s. v. Följer man stora
trappan upp, finner man öfverallt samma prakt,
samma ljusa och smakfulla dekorering. Rummen i de
två första våningarna äro mycket kostbara: vackra och
dyrbara tapeter, i en del rum af gyllenläder, dörrar
och tak rikt ornerade, präktiga mattor, kaloriferer
med kakel- och porslinsbeklädnad och ett möblemang,
hvilket i somliga rum må benämnas furstligt. Man
ser t. ex. ett hörnrum med fem fönster, möbler
skulpterade och rikt förgyllda, gardiner och möbeltyg
af dyrbaraste silkesbrokad, brysselmattor, gaskronor,
trymåer, vaser o. s. v., och af dylika kostbara rum
finnas flere i hvardera af de två första våningarna.

Den stora matsalen, en trappa upp i södra delen af
hotellet, 25 fot hög genom två våningar, utmärker
sig genom rikedom och smak. Stora matsalen i
Grand Hôtel i Paris är visserligen mycket större,
men i smakfull inredning står denna ej efter. Den
är belagd med ett parkettgolf af ek och valnöt;
väggarna äro målade i marmor och guld samt prydda
ined pilastrar och kapitäler. För öfrigt bidraga
de sällsynt vackra kalorifererna af kulört porslin
från Rörstrand, de rikt förgyllda tre gaskronorna
samt det praktfullt ornerade taket att gifva glans
åt densamma. Salen rymmer beqvämt 250 spisande. Utom
denna sal finnas för enskilda beställningar fyra à
fem matsalar i hotellet. Utanför matsalen är anlagd
en vinterträdgård.

Hotellet upptager med sina tomter en areal af
30,657 qvadratfot, är 268 fot långt, största bredd
50 fot med ett fyra fots framsprang å midtelpartiet
åt Blasieholmshamnen om 91 fots längd. Byggnaden
har fyra våningar utom undervåningen och derjemte,
vind, innehållande en mängd rum med 67 dels med zink,
dels med plåt beklädda vindskappor. Från vestibulen
kan man medelst hissar blifva transporterad ända upp
till vinden. Från vinden leda två trappor till öfre
vinden, och taket å midtelpartiet åt hamnen är brutet
och täckt med galvaniserad jernplåt, öfre fallet,
som är upphöjdt, bildande en platå, infattad af ett
jernräcke till 5 fots höjd, men å hela huset i öfrigt
enkelt och täckt på yttersidorna med skiffer och åt
gårdssidorna med plåt. Taknocken å hufvudbyggnaden och
de båda flyglarna är krönt med ett orneradt gallerverk
af jern. Från den högsta takdelen å midtelpartiet, som
ligger något högre än midtelpartiet å nationalmuseum,
har man

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:37:41 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/famijour/1874/0282.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free