- Project Runeberg -  Svenska Familj-Journalen / Band 13, årgång 1874 /
281

(1869-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konung August den starkes ambassadris. Historisk skiss af Georg Hiltl. (Forts. och slut fr. föreg. häfte, sid. 253)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Konung August den starkes ambassadris.

Historisk skiss af Georg Hiltl.

(Forts. och slut fr. föreg. häfte, sid. 253.)

Följande dagen hade vädret blifvit ännu
obehagligare. Regndropparna föllo tunga genom det täta
dimhöljet, gatstenarna voro slippriga, takrännorna
dröpo af smutsigt vatten, och Würzau, utomdess ingen
synnerligen angenäm vistelseort, föreföll derföre så
mycket mindre inbjudande. Framför rådhuset hade en hop
svenska soldater samlat sig. De stodo icke långt ifrån
den starkt besatta högvakten, i hvilken konungens
lifgarde bestred vaktgöringen. På torget rådde ett
brokigt virrvarr af last- och ammunitionsvagnar,
ryttare och liniesoldater, bönder och formän. Då
och då delade sig mängden för någon framtågande
artilleritrain. Gruppen utanför rådhuset bestod af
soldater af alla möjliga vapen. Hvar och en af dem
tycktes vänta på någon order. Ordonnanser sprängde
af och an, än blef någon af de väntande påropad, än
sprungo några brådskande ut ur huset för att kasta
sig upp på sina väntande hästar. Officerare kommo
och gingo oupphörligt,

I ett af rådhusets rum gick det likaså lifligt
till. Soldater och officerare underhandlade
med magistraten om truppernas vård och
inqvartering. Förhandlingarna afgjordes så hastigt
som möjligt, men de temligen högljudda samtalen
saktades dock något, då en man inträdde i rummet,
hvilkens borgerliga drägt här nästan kunde gälla såsom
en sällsynthet, ty som den inträdande hörde till Carl
den tolftes omgifning, så var det strax en sällsynthet
att se honom klädd i borgerlig eller civil rock. Men
drägtens finhet, mannens hela skick antydde att han
var en ovanlig personlighet, och detta bestyrktes
än ytterligare deraf att de närvarande mycket djupt
bugade sig för honom.

Den inträdande var grefve Carl Johan Piper, konung
Carls minister. Då soldaterna i hans närvaro icke
kunde på vanligt sätt fortfara med sina göromål,
lemnade de snart rummet, och magistratspersonerna
följde dem, när Piper tycktes ämna stanna qvar i
rummet. Grefven blef således ensam och tog plats
på en soffa. Han hade tillbragt ungefär fem till
sex minuter under oafbruten tystnad, då sidodörren
plötsligt slogs upp och en man inträdde i rummet
med bullrande steg. Han var mager och lång till
växten. Ansigtet, hvaraf man icke kunde sluta
till hans ålder, emedan det gäckade all gissning,
hade ett energiskt uttryck jemte en blandning af
kärfhet och bisarreri, hvartill i synnerhet de
sällsamt formade, högt uppdragna ögonbrynen torde
ha bidragit. Öfver den höga pannan reste sig det
rakt uppstrukna, blonda håret. Mannens drägt bestod
af gula ridbyxor och lång väst, båda af sämskskinn,
dertill bar han ett par tunga svarta ridstöflar, som
räckte ända till knäna samt voro försedda med tjocka
sulor och grofva jernsporrar. Rocken var af groft
blått kläde med skörten tillbakavikna och hopfästa på
ömse sidor; uniformsknapparna voro af messing och de
breda uppslagen på ärmarna kantade med en smal gul
bård. Kring lifvet bar mannen ett bredt värjgehäng
af läder med messingsbeslag. En svart spännhalsduk
omslöt hans hals. Denne man var ingen annan än Carl
den tolfte, konungen af Sverige.

Piper reste sig hastigt.

»Blixt och dunder,» ropade konungen, »du här? hvarför
så tyst? jag hör ingenting – tycker om lite väsen –
var bullersamt nog här för en stund sedan – hvarför
nu så tyst?» Han for vid dessa ord några gånger
med de utspärrade fingrarna genom håret, en vana,
som han tagit sig ifrån den tidigaste ungdomen.

»Ers majestät,» sade Piper, »som jag befann mig
ensam här, kunde det icke gerna vara annat än
tyst. Officerarne och de öfriga lemnade nyss rummet.»

»Ha, ha, ha!» skrattade konungen. »Känner till det
der; när diplomaterna komma, få soldaterna maka sig
undan. Nå, beggedera måste finnas. Godt, bra folk
öfverallt, – nå, Piper, hvad nytt?»

Piper tog upp en bundt papper ur sin portfölj. »Här,
ers majestät,» sade han.

»Det var mycket att göra, det der. Nåväl, jag skall
höra på, efter det skall så vara. Läs det, Piper,
läs det.»

Med dessa ord ställde han sig bredbent med ryggen emot
spiseln och händerna instuckna under skörten på sin
rock. I denna ställning åhörde han Pipers rapport. Det
var en mängd anordningar och bestämmelser rörande
truppernas rörelser och förplägning, och derjemte
underrättelser från de olika hofvens kabinetter, från
sändebud och beskickningar. Carl hörde uppmärksamt på
och hade för hvarje sak en särskild anmärkning. Ehuru
uteslutande böjd för det militära, lemnade han dock
ingen sak af betydelse oberörd som utvecklade sig
på andra håll. Allt hvad han talade vittnade om ett
skarpt förstånd och ett klart öga.

»Är det nu slut, Piper?» frågade konungen, när
ministern inlade de sista papperen i portföljen.

»Nej – nej, ers majestät!» svarade Piper dröjande
och med synbar tvekan, »jag har äfven något mer –
att – omförmäla.»

»Hvad då, säg ut!» ropade Carl otåligt. »Hvad står
på?»

»Kort och godt: konung August låter helsa ers majestät
god morgon.»

Carl skrattade högljudt. »Det var ett lustigt skämt,
mycket lustigt.»

»Nej, ers majestät,» fortfor Piper, »det är sannt;
ni vet, att konung August är en ridderlig man.»

Carl slog med ridspöet på sina dammiga stöflar. »Må
så vara!» ropade han, »än se’n?»

»Nåväl,» återtog grefven, »konungen räknar likaledes
på ers majestäts ridderlighet, och fastän ers
majestäts motståndare, beder han dock att I täcktes
skänka ett villigt öra åt en dam, som anhåller om
er hjelp.»

»Hm,» svarade konungen, hvilken vid ordet dam hade
dragit upp sina ögonbryn ännu högre. »Hvem är det
då? Hvad vill hon?»

»Det är en ers majestäts undersåte, grefvinnan Aurora
Königsmark,» förklarade Piper.

»Blixt och dunder,» ropade Carl i det han slog handen
i bordet. ȁh Рjag vet Рkonungens forna charmante,
såsom fransmännen säga. Får icke företräde – nej –
nej, Piper, hon får icke företräde. Det är icke rent
spel med dessa Königsmarkar – det är tvetydigt folk
– Lewenhaupt, som är grefvinnans svåger, har icke på
kallelse inställt sig i Sverige – nej, nej – jag vill
ingenting höra!»

»Ers majestät kan icke göra grefven någon
förebråelse,» invände Piper. »Konung August var hans
herre, och han förblef honom trogen.»

»Hm, hm – det är sannt – det har åtminstone skäl
för sig. Förlorar Lewenhaupt för hans tillgifvenhet,
ja låt så vara – men det der stycket – Aurora –»

Ȁr en olycklig qvinna, ingenting vidare. Hon anropar
ers majestät om rättvisa; vill ers majestät neka
henne den?»

Carl bet sig i läpparna och teg. Efter ett ögonblick
gick han fram till bordet. »Gammal nu, eller
hur?» sade han.

Piper smålog. »Grefvinnan är nyss fyllda trettio
år. Hon är ett vackert fruntimmer.»

»Har icke sett henne,» svarade Carl.

Piper hade väntat på detta ögonblick. Trogen,
sitt till Aurora gifna löfte, hade han beslutit
uppbjuda allt för att förmå konungen att bevilja
den sökta audiensen. Augusts bref låg ännu i hans
ficka. Aurora hade samma afton hon anlände uppsökt
Piper, hade meddelat ministern icke blott sitt eget
ärende utan framförallt konung Augusts önskningar och
förhoppningar. Piper gaf de bästa utsigter, han var
förtjust öfver planen att grefvinnan skulle spela
rollen af medlarinna, och det smickrade honom att
August icke skickade till

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:37:41 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/famijour/1874/0285.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free