- Project Runeberg -  Svenska Familj-Journalen / Band 13, årgång 1874 /
286

(1869-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konung August den starkes ambassadris. Historisk skiss af Georg Hiltl. (Forts. och slut fr. föreg. häfte, sid. 253) - Huru bör man vattna fönsterväxter?

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Den vackra och snillrika qvinnans sista dagar
blefvo mycket bekymmersamma i följe af mångahanda
penningförlägenheter, hvilkas orsak mestadels
torde varit det vilda lif, som hennes son,
grefven af Sachsen, förde. August bevisade sig vid
sådana tillfällen ingalunda såsom den frikostige
praktälskande fursten. Han tillät, att grefvinnan
föryttrade sina dyrbarheter för att tillfredsställa
sina kreditorer. Han förblef
fullkomligt kall vid underrättelsen om hennes natten
den 15 Februari 1728 inträffade död, och likaså vid
sonens hjertlösa beteende, hvilken genast afsände en
agent för att efterhöra huru mycket pretiosa hans
mor efterlemnat. Denna qvarlåtenskap var mycket
obetydlig, och man berättade grefven att hans mors
hela förmögenhet vid hennes död uppgått till några
hundra riksdaler.


Huru bör man vattna fönsterväxter?

Icke sällan sjukna blommor, ja, till och med dö ut,
emedan man på ett felaktigt sätt vattnar dem. Det
torde derföre för mången af våra läsare vara välkommet
att erhålla några råd om, huru man härvidlag bör
förfara.

Först och främst måste man till vattning använda
mjukt (icke kalkhaltigt) vatten; kan man icke
erhålla sådant, bör man koka vattnet, så att den
deruti upplösta kalken afskiljes. De flesta i hård,
lerhaltig jord planterade växter fördraga likväl
ganska väl hårdt vatten; men sand- och matjordsplantor
lida deraf.

Vidare är vattnets temperatur af stor betydelse;
i detta fall felar man vanligen mest. Man tror
nemligen att plantorna liksom menniskor och djur
under sommarhettan må väl af att dricka kallt
vatten. Detta är ett fullkomligt misstag; ingenting är
skadligare för växter än vatten som kommer direkte ur
brunnen. Vattnet bör stå inne i ett varmt rum, till
dess det får en högre temperatur, eller ock bör man
blanda det med varmt vatten. Vatten under 15° bör man
aldrig använda förrän luften har en temperatur under
detta gradtal, d. v. s. om vintern då krukorna stå
i mörka frostfria rum, ty om man då begagnar varmare
vatten, så retas derigenom rötterna till verksamhet
och plantan uppdrifves på ett onaturligt sätt.

Vatten, hvars temperatur går upp till 30, 40 till
och med 50°, är ett utmärkt medel att återgifva
sjuka växter helsan och att oskadliggöra syran i
jorden. Genom samma medel är det möjligt att i rum
uppdraga växter, hvilka annars icke trifvas der,
såsom bananer och flere palmer. Det varma vattnet
hälles på fatet sedan det möjligen der qvarvarande
blifvit bortslaget.

Den mängd vatten man gifver hvarje växt måste bero
på flere omständigheter. I detta afseende är luftens
temperatur och fuktighet af stort inflytande; ju
varmare och torrare luften är, desto mera vatten
behöfva blommorna. Härpå tänker man vanligen icke
då man om vintern har eldat mera än vanligt eller
då man i kalla rum vattnar lika rikeligen som i de
varma. Följden af dessa misstag blir vanligen sjukdom
hos växterna.

Näst det för starka vattnandet skadar intet så mycket
som ett oriktigt förfaringssätt vid vattnandet, i
det man fuktar den öfre jorden, men låter den undre,
uti hvilken de mesta rötterna förekomma, förblifva
torr. Man bör derföre vattna så länge till dess
vatten rinner ut genom krukans botten. Bättre är det
dock att vattna underifrån, d. v. s. fylla fatet med
vatten. Dervid måste man noga ihågkomma, att efter
en stund afhälla det icke uppsugna vattnet. Ännu
fördelaktigare är det att vattna såväl ofvan som
under ifrån.

Har man tagit till regel att vattna till dess vattnet
rinner ut genom bottnen, så bör man ihågkomma att
vattna ofta om jorden står högt i krukan. Står den
deremot lågt, får man icke af detta låta förleda
sig till en motsatt ytterlighet – att påhälla
för mycket vatten. I synnerhet om vintern är det
vigtigt att man vidtager det försigtighetsmåttet
att så snart vattnet rinner igenom genast afhälla
det öfverstående. Är jorden, då man börjar vattna,
ytterligt torr, så rinner vattnet vanligen utefter
krukans väggar så hastigt igenom, att en första
vattning icke är tillräcklig. Äfven bör man akta sig
för att hälla vattnet på stammen, emedan många växter,
såsom Erica-arter och i buskform växande Calceolarier,
icke tåla detta.

Vidare bör vattenmängden rätta sig efter plantans
växande; ju kraftigare detta är, desto mera vatten
behöfver hon. Afstannar växandet, så bör ock vattnandet
upphöra, i annat fall dör växten.

Är en frisk växt så uttorkad, att den börjar vissna
eller grenarna sloka, så hjelper spritning hastigare
än vanligt vattnande, emedan bladen direkte uppsuga
vatten. Många växter, t. ex. Erica och andra med
fina blad, äro dock hemfallna till en ovilkorlig
död, då de länge saknat vatten. För öfrigt är
vissnande icke alltid ett tecken till stark torka,
utan blott till stark afdunstning genom bladen,
i synnerhet hos örtartade växter. Man bör derföre
först öfvertyga sig om, huruvida mycket vattnande
verkligen behöfves. Visa sig plantor af nyssnämda
slag mycket törstiga, så bör man omplantera dem i
större krukor, emedan vattenbehofvet minskas vid
rikligare näring. Understundom är vissnandet en
följd af öfvermått på vatten. Mången tror dock, att en
vissnande planta alltid skall vattnas flitigt, ehuru
en hastig död ofta blir följden af denna åsigt. Det
är derföre ett misstänkt tecken då en till utseendet
sund planta torkar mycket långsamt.

Sjuka plantor bör man vattna mycket litet, emedan
rötterna annars taga röta. Detsamma gäller om unga
plantor med svag rot, såväl som om omplanterade
växter, till dess att hos dem visa sig nya
skott. Under dylika omständigheter är det vida
bättre att genom fuktig luft, spritande, krukans
nedgräfvande i sand eller mossa o. s. v. skaffa
fuktighet, emedan rotbildningen genom dylika
förfaringssätt går snabbare. Ymnigt vattnande och
stark torka skadar härvid ytterligt.

Ju mindre den kruka, är, i hvilken en växt står,
desto oftare måste vattning ega rum. Så kallad »styf»
jord torkar vida fortare än den lätta, sandiga. Växter
i det förra slaget af jord böra derföre vattnas oftare
än de i det senare. Är den styfva jorden mycket torr,
hvilket icke sällan händer, bör man åter påhälla det
genomrunna vattnet och slutligen låta vatten stå qvar
på fatet för att uppsugas. Glaserade eller hårdt
brända krukor torka långsammare än de oglaserade,
hvilka äro mera porösa. Derföre bör man vattna de
förstnämda krukorna ganska litet.

Det är särdeles nödvändigt att sörja för att vattnets
afrinnande
sker obehindradt, emedan annars mera
fuktighet än som behöfves stannar i jorden. En klok
blomsterodlare varsnar genast bristande aflopp för
vattnet. Om huruvida dylikt hinder förorsakas af
daggmaskar kan man öfvertyga sig genom att granska
jorden, i hvilken man då lätt varseblifver maskarnas
exkrementer. Hvilken orsaken än må vara, bör dock
snar hjelp skaffas. Har genom afloppets stängande
jorden redan blifvit förstörd eller rötterna börjat
ruttna, så bör man genast sätta växten i ny god jord
och afskära de skadade rötterna. Intet hindrar mera
jordens torkande än orenlighet, som sitter utanpå
krukan. Man bör derföre ofta och väl tvätta krukorna.

Plantor med starka rötter fördraga lättare torka än
de med fina. Detsamma gäller om tjockbladiga växter
(Cactus, Crassala, Sempervivum, Aloë m. fl.). Dock
litar man vanligen allt för mycket på deras förmåga
att uthärda törst.

Diskvatten är särdeles lämpligt att vattna med, enär
det innehåller ganska många till näring för växterna
användbara ämnen.

Önskar man en raskare och yppigare utveckling af
hela växten och företrädesvis af blommorna, så lämpar
sig härtill särdeles väl användandet af följande af
prof. Knop i Leipzig sammansatta blandning, hvilken
man kan låta bereda på ett

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:37:41 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/famijour/1874/0290.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free