Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sätt att länge förvara kött - Rengöring af koppar-, messing-, tenn-, jern- och silfverkärl - Logogryf. -a. - Uttydningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sätt att länge förvara kött.
1. Med olja.
Man skär det färska, benfria köttet i ej för tjocka
stycken af medelmåttig storlek, bestryker hvarje
stycke med olivolja, packar dem tätt tillsammans i ett
stenkärl med vid öppning och täcker ytan fingertjockt
med olja. Detta är tillräckligt för att bevara köttet
ett helt år. Kärlets öppning tillslutes med ett lock
af kork, kring hvilket man vecklar en oljedränkt
linnelapp. Det hela betäckes slutligen med ett i
ättika doppadt stycke pergament, som tillbindes så
hårdt man förmår med ett snöre kring öfra randen
af krukan.
När man vill använda köttet, doppar man det i kallt
vatten och klappar det några gånger för att aflägsna
den derå befintliga oljan. Eljest befrias det genom
kokning från alla främmande beståndsdelar.
2. Med smör.
Man tvättar det färska köttet, skär det i stycken
och låter det en kort tid koka i smält smör; derpå
saltar man styckena och reder dem som till vanligt
bruk. Sedan de kallnat lägger man dem i ett glaseradt
lerkärl och påhäller smält smör så att det hela
betäckes deraf till två fingers tjocklek. Vill man
taga ett stycke deraf till begagnande, så måste man
laga att det öfriga blir väl betäckt med smör. Krukan
skyddas på ofvanbeskrifna sätt emot luftens tillträde.
3. Med salt.
Härtill tager man 50 vigtdelar hafssalt och tre
delar salpeter. Köttet skäres i stycken, urtvättas
i kallt vatten och torkas i ett väl uppvärmdt och
tillslutet rum. Derpå ingnider man dugtigt hvarje
stycke med salt och lägger det ena öfver det andra i
ett lerkärl. Under fyra veckor vänder man dagligen om
styckena. Efter denna tid torkas de väl och beströs,
för att aflägsna all fuktighet, med litet torrt kli
eller ock sågspån och upphängas i skorstenen på det
de må fullkomligt torka.
4. Med kol.
Man vecklar om stycket med en fin linneduk och lägger
det i midten af en med stött kol fylld låda, som väl
tillslutes. På detta sätt kan man bevara i synnerhet
vildbråd, fågel, fisk o. s. v., och såväl skydda dem
mot värmens skadliga inverkan som mot fuktighet.
Kengöring af koppar-, messing-, tenn-, jern- och
silfver-kärl. Koppar- eller messingssaker utan
förtenning blifva fullkomligt blanka, om man, efter
behörig tvättning med lut eller med
hett vatten och sågspån, skurar dem med ett
putsämne af hvetekli, vatten och vitriololja eller
med pulveriserad rå vinsten och vatten för att
aflägsna erg eller kopparoxid. Vitriololjan ensamt
verkar icke omedelbart utan blott på kliet, som
innehåller en mängd fosforsura salter, hvarigenom
fosforsyran frigöres. Den fria fosforsyran upplöser
lätt kopparoxiden och angriper kopparen mindre än
svafvelsyran, hvaraf kommer sig att kopparn aldrig
anlöpes efter skurning med skurämne, som innehåller
en tillräcklig mängd svafvelsyra, hvilket deremot
alltid inträffar, om för mycket svafvelsyra varit för
handen. Vinsten upplöser jemväl lätt kopparoxiden och
angriper icke kopparn, blott den behörigen bortspolas
med vatten. Der det är fråga om större och mycket
angripna ytor, använder man, för billighetens skull,
saltsyra.
För att rengöra tenn begagnar man kalilut, i det denna
lätt upplöser den på ytan befintliga, glansförstörande
tenn- och blyoxiden, oafsedt att detta rengöringsmedel
äfven borttager annan smuts.
Jernkärl, som under begagnandet komma i beröring
med fett, hvilket bildar en skyddande betäckning,
behöfva efter begagnandet endast tvättas med varmt
vatten, och ställas åsido, tills de nästa gång skola
begagnas. Om man bestryker en blank jernyta med
fett, så skyddas jernet så länge fettet bildar en
oafbruten betäckning, hvarföre de afnötta ställena
alltid böra ånyo ingnidas; försummar man detta, så
hjelper icke ens det mest lofordade medel. Föremål
af annan art, för hvilkas begagnande en anstrykning
af fernissa icke är hinderlig, hålla sig likaledes
rätt väl under dylik betäckning. Men har rost visat
sig på jernet, så måste särskilda åtgärder vidtagas
för dess aflägsnande. Visserligen stå oss mångahanda
kemiska medel till buds för att borttaga rost,
men deras användning är icke att tillråda, emedan
alla vätskor, som lösa rost, äfven starkt angripa
sjelfva jernet, som, om det icke först med största
omsorg rengöres med vatten, visar större benägenhet
än förut att ånyo rosta. Såväl salt- som svafvelsyra
upplösa rost; men skola syrorna användas, så måste de
alltid förtunnas med vatten och föremålen skuras ånyo
med något aska och pulveriserad kalk för att hindra
syrornas inverkan på jernet. Bästa medlet är smergel
och olja på finare föremål, eller sand och vatten på
gröfre. Torr gnidning med pimpsten eller rostpapper
(papper med pimpstenssand) kan likaledes användas.
Silfversaker rengöras bäst med krita, trippel eller
hjorthorn och bränvin, och bäst är, om nämda ämnen
äro finslammade och icke innehålla några sandiga
delar. Såsom polermedel låta äfven begagna sig bränd
kalk eller kokad träaska. Alla dessa ämnen äro dock
blott mekaniska putsmedel; vill man begagna kemiska,
så äro de för koppar rekommenderade äfven här att
använda, emedan silfrets yta alltid är betäckt af
den genom silfrets legering med kopparn bildade
kopparoxiden.
Logogryf.
Vet du allt hvad jag kan göra?
Eljest hör nu hvad det är:
Jag kan först och främst förstöra
Hvad jag helst må komma när;
Sedan kan det icke fela,
(Jag ibland visst narras plär)
Att jag samma sak kan hela
Utan just så stort besvär.
Menskor ständigt åt mig skratta,
Gapa, och se dumma ut.
Ty de kunna aldrig fatta
Hur jag reder mig till slut.
För kontanter jag mig visar,
Krånglar ej på societet,
Och min konst deri bevisar
Att jag vet hvad ingen vet.
Utaf tio små bokstäfver
Är jag hopsatt, må du tro,
Och det ingen tvekan kräfver
Att du gissar mig – jo, jo!
Hvad är det i ungdomens glädje du ser,
Men farligt när helst ibland bergen det sker?
Hur låter den stämman, som icke är klar?
Hvarmed kommer den, som med snälltåget far?
Ett djur som med skäl man kan kalla för hare;
Hvad göra väl vi, när på jernväg vi fare?
Hvad skräddaren brukar till sin profession;
Hvem är det, som sitter på ryssarnas tron?
Hvad har hvarje träd, som på jorden ses växa?
Hvad är det du alltid skall finna i sexa?
Hvad kallas väl den, som vid metspöet sitter
Och hoppas att fånga den fisken som spritter?
Hvad oförrätt kan i ett sinne upptända;
En österländsk bostad för skönheter kända;
En objuden gäst som den sofvande plågar,
Och hvem är väl det? du så nyfiken frågar;
En fågel så liflig, som kommer hvart år
Och qvittrar på taket: "ack, snart ha vi vår";
Hvad icke man vakande björnen bör göra;
Ett ord man af giriga oftast får höra;
Ett namn, som i forna dar brukats om jorden;
En gud, som af krigare åkallad blef;
Hvad kallas väl den, som är häftig i orden?
Hvem fordom blef bränd, så oss sagan beskref;
Hvad ej är den häst, som i vildmarken springer
Och aldrig haft känning af tygelens tvång;
Hvad svårt är att göra med "krokotan" finger,
Och aldrig jag hört det har lyckats nångång.
-a.
Uttydningar.
Lösning af Logogryfen i föregående häfte, sid. 256:
Stagnelius, hvaraf fås: al, elg, Ane, Agne, Egel, Ling,
Luna, Sigtuna, Signe, spegla, slant, usel, eniga,
slinta, lat, sent, tiga, lit, get, list, galt, sats,
gnat, lans, lag, Elia, glass, nesa, tunga, usling,
sans, tal, stal, tung, stel, salt, glans, sal,
as, segla, sultan, luta, sant, stil, nit, gnissla,
galen, steg, Lea, tass, slug, tagel, anis, suga,
glas, ansigte, gas, snus, alt, lut, aln, len, lass,
is, lie, gule, igel, lin, unge, snigel, le, lugn,
gult, sist, lust, sten, seg, teg, talg, Tule, last,
agn, gal, sula, ting, slag, leta, alun, ass, slagt,
sil, ung, gnista, ans, te, stig, an, sigta, gast,
stiga, se, gen, Nils, Agnes, Lina, slut.
Lösning af Charaderna i föregående häfte, sid. 256,
N:o 1: Vankelmod. N:o 2: Divisor.
Lösning af Bokstafsgåtan i föregående häfte, sid. 256:
Jenny Lind och Ansgarius. Orden äro: 1. Java.
2. En. 3. Nemesis. 4. Nürnberg. 5. Yxa.
6. Luther.
7. Illimani. 8. Nassau. 9. Darrgräs.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
