Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från Gustaf II Adolfs dagar. Anteckningar om lefnadssättet vid konungens hof, hans resor, familjförhållanden m. m. Af J. M. (II. Åren 1613-1617.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Från Gustaf II Adolfs dagar.
Anteckningar om lefnadssättet vid konungens hof, hans resor, familjförhållanden m. m.
Af J. M.
II.
(Åren 1613-1617.)
Medan kärlekens låga sålunda, matt flämtande,
hotade att alldeles slockna hos det olyckliga paret
i Vadstena, uppflammade den i stället med den första
ungdomsböjelsens lifliga eld hos Gustaf Adolf och Ebba
Brahe. Man torde kunna antaga hösten 1612 såsom den
tidpunkt, då de unga tu först begrepo den känsla, som drog dem
till hvarandra och föranledde dem att i en närmare förening se
vilkoret för sin framtida lefnadslycka. Ebba Brahe
hade visserligen redan från barnaåren vistats vid
drottning Christinas hof, der hon nu var anställd
såsom hoffröken. Men hon hade först ett halft år
förut (den 16 Mars) inträdt i sitt sextonde år,
i den jungfruliga blomstringens period.
Emellertid måste den unge konungen snart skilja sig
från sina drömmars föremål. Ty redan den 6 December
afreste han öfver Nyköping och Jönköping till Vernamo,
der han inträffade den 17 December, för att på nära
håll öfvervaka de fredsunderhandlingar med Danmark,
hvilka sedan den 28 November pågått i gränsorterna
Ulfsbeck och Knäröd. Konung Christian vistades å sin
sida för samma ändamål i Halmstad. Gustaf Adolf bodde
då på Vernamo prestgård, hvarifrån han gjorde flere
utfärder till Ulfsbeck, till dess freden ändtligen
den 18 Januari 1613 blef sluten, man känner på hvilka
betungande vilkor för Sverige.
Från samma tid har man Gustaf Adolfs första kända
bref till Ebba Brahe (af den 19 Januari), deri
han besvarar ett från henne erhållet bref och
tackar henne för nyårsönskan och en nyårsgåfva,
som hon sändt honom, samt beder henne tålmodigt
fördraga såväl enkedrottningens ovilja, som »onda
munnars klaffande». Från Vernamo reste konungen i
slutet af Januari öfver Jönköping till Vadstena,
der han tillbragte förra hälften af Februari hos
det nyligen från Stockholm anlända nygifta paret,
och der han sannolikt äfven träffade sitt hjertas
utvalda. Sedermera begaf han sig öfver Örebro, Ulfsund
och Vesterås till Väsby kungsgård i Vestmanland (vid
Sala grufvor), der han vistades i början af Mars och
hvarifrån man har det andra kända brefvet till Ebba
Brahe (af den 1 Mars), af hvilket man finner att han
då redan af hennes fader, riksdrotset Magnus Brahe,
anhållit om hennes hand, fastän han ännu ej fått
bestämdt svar.
Den 12 Mars inträffade konungen i Stockholm, der
han sedermera vistades ett halft år, sysselsatt
med regeringsärenden och rustningar till det
ryska kriget. Af den 1 April har man det tredje
kända brefvet till Ebba Brahe, som utgör svar
på ett från henne erhållet, deri hon hänskjuter
afgörandet till fadren. Vid samma tid synes den
bemedling hafva inträffat, som genom hertig Julius af
Sachsen-Lauenburg gjordes hos enkedrottningen samt
åtminstone medförde det resultat, att den sistnämda
lofvade förfråga sig hos den älskade, huruvida
hon skulle vilja vänta några år, för den händelse
konungen skulle ändra sinne. Derpå syftar ett bref
från konungen, dateradt Stockholm den 21 Juli
[1].
Icke långt derefter anlände till svenska hofvet en
annan tysk prins, nemligen pfaltzgrefve Johan Casimir
af Zweibrücken-Kleeburg, som då, fastän blott 24 år
gammal, förälskade sig i den fem år äldre prinsessan
Catharina och begärde henne till gemål. Men svaret
härå uppsköts dock tills vidare.
Såsom bekant, hade hertig Carl Philip redan på
våren 1612 af de i Viborg vistande ryska sändebuden
från Nowgorod och andra delar af Ryssland blifvit
utkorad till storfurste. Sommaren samma år anlände
derifrån särskilda utsände, som påyrkade hertigens
skyndsamma afresa till Ryssland, hvilken dock i följd
af enkedrottningens lätt förklarliga ömhet för den
tolfårige gossen uppsköts öfver hela vintren. Men
på våren 1613 kunde saken ej längre fördröjas;
och de ryska utskickade förutsändes till Viborg,
att förkunna hertigens snara ankomst. Ståthållaren
derstädes befalldes köpa kläde, att dermed bekläda de
salar och kamrar, som hertigen skulle bebo. Den 18
Juni afseglade han ändtligen från Stockholm på fem
af kronans skepp, jemte en talrik uppvaktning. Efter
trenne veckors segling framkom han till Viborg den
9 Juli, der han dock möttes af den ledsamma nyheten,
att ryssarna redan i Michael Romanow utsett en annan
storfurste. Hertigen vistades sedermera till början
af följande år i Viborg.
När Gustaf Adolf fick underrättelse om utgången af
storfurstevalet, ansåg han sin närvaro på krigsteatern
nödvändig och beslöt att sjelf resa till Viborg, sedan
han afslutat ett utskottsmöte i Stockholm (i Juli),
för öfverläggning om sättet att anskaffa penningar
till Elfsborgs lösen. I slutet af Juli befalldes en
kammarjunkare hos kammarråden beställa om allt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
