Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från Gustaf II Adolfs dagar. Anteckningar om lefnadssättet vid konungens hof, hans resor, familjförhållanden m. m. Af J. M. (II. Åren 1613-1617.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som till resan behöfdes, såsom fyra pauluner (tält)
med sängsparlakan, bord, stolar, silfver, sadeltyg,
bössor, värjor, vin, öl, kryddor och annat som kunde
befinnas nödvändigt. Fogdarna i Stockholms slottslän
skulle skaffa färsk mat till resan, och borgerskapet
i Upsala, Enköping, Vesterås, Arboga och Köping
anmodades besörja om skutor till öfverfarten. Den 18
Augusti utsattes till afresan. Enkedrottningen ville
taga afsked af konungen vid Furusund; men han anhöll,
att hon i stället skulle komma till Stockholm, emedan
sjövägen från Telje till Furusund var för lång och
landvägen så obeqväm, att drottningen ej kunde komma
fram med vagn. Enkedrottningen infann sig derför
i Stockholm; men på hennes föreställningar uppsköt
Gustaf Adolf, som då besvärades af en frossfeber,
resan till Finland. Enkedrottningen for derefter på
någon tid till Gefle, som var hufvudorten i hennes
lifgeding.
På hösten 1613 måste Gustaf Adolf begifva sig till
bergslagerna i Vestmanland och Dalarne för att besörja
om deras upphjelpande. I medlet af September for han
öfver Svartsjö slott till Upsala, der han uppehöll
sig i början af Oktober, och sedermera till Väsby
kungsgård; vidare i slutet af Oktober till Näsgårds
kungsgård (Husby socken i Dalarne) samt i början
af November till Kopparberget (Falun) och Leksand
(den 12), hvarifrån han långsamt återvände samma väg
till Vesterås slott, der han inträffade i början af
December och sedermera tillbragte julhelgen.
Innan konungen företog den åsyftade resan till ryska
krigsteatern, utlyste han, för att ordna åtskilliga
vigtiga inre ärenden, en riksdag i Örebro, som började
den 14 Januari 1614 och varade en månad. Hertig
Johan och hans gemål hindrades af sjuklighet att
derstädes infinna sig, men läto sina angelägenheter
ombesörjas af enkedrottningen, som personligen var
närvarande. Vid denna riksdag lemnades äfven svar
på pfaltzgrefve Casimirs giftermålsanbud, nemligen
bifall till föreningen, om han med kurfurstens och
sina bröders försäkran kunde styrka att han kunde
förse sin gemål med furstligt underhåll. På våren
afreste han till Tyskland för att anskaffa den
behöfliga förbindelsen.
Oaktadt såväl ständernas, som enkedrottningens
afstyrkande, beslöt konungen att efter riksdagens
slut midt i vintern resa norra vägen kring Bottniska
viken till Finland. Meningen hade i början varit
att taga kosan öfver Qvarken; men då detta befanns
omöjligt, måste konungen fara den långa omvägen öfver
Torneå. Kammarjunkaren Anders Soop sändes förut med
hoffolket, som skulle befordras med fri skjuts och
förtäring; men om de begingo några våldsamheter,
hotade konungen »så låta straffa dem, att de skulle
minnas efter». Fogdarna befalldes möta konungen under
vägen, med redovisning för hvad de hade i behåll
af kronouppbörden, samt skaffa så många hästar, att
konungen hvar dag kunde fara vid pass tio mil; men
ståthållarne på Uleåborg och Kajaneborg befalldes
hafva så många hästar i beredskap, att han kunde
färdas 10 mil om dagen och 10 om natten.
Resan anträddes i slutet af Februari öfver Väsby och
Kopparberget (den 25-27) och fortsattes sedermera
längs kusten. Den 9 Mars möttes i Hernösand hertig
Carl Philip, som återkom från sin snöpliga färd till
Viborg, hvarifrån han den 15 Januari afreste. Redan
den 21 Mars var konungen i Tavastehus och den 26 i
Åbo, der han sedermera qvarstannade för att ordna
åtskilliga finska förhållanden. Dit anlände äfven
vid samma tid hans naturlige broder, Carl Carlsson
Gyllenhjelm, som nyligen blifvit utlöst uro sin
tolfåriga fångenskap. Under Gustaf Adolfs vistelse
på Åbo slott tilldrog sig den olyckshändelsen, att,
när han den 20 April på aftonen satt till bords,
elden kom lös under starkt blåsväder och inom kort
lade slottet i aska. För att rädda lifvet på de
fångar, som der sutto förvarade, befallde konungen
att de ögonblickligen skulle utsläppas, hvarpå man i
brådskan glömde eller låtsade glömma deras bevakning,
så att de lupo sin väg. Efter branden skref konungen
till sin moder med anhållan, att hon ej ville blifva
onådig emot hertig Carl Philips sekreterare, emedan de
lösa tapeter, denne fört med sig, vid olyckstillfället
brunnit upp; ty han sjelf hade varit vittne till
eldens hastiga öfverhandtagande, så att hvarken de
eller mycket annat kunnat räddas.
I början af Maj for Gustaf Adolf inomskärs-leden till
Helsingfors, der han vistades i medlet af månaden,
samt derifrån, såsom det synes, landvägen till Viborg.
Från Viborg reste konungen sjöledes genom Björkösund
till Narva, dit han ankom den 15 Juni och der han
sedermera vistades i flere månader, sysselsättande
sig med krigsangelägenheter. Emellertid tog han
ingen annan del i krigshändelserna, än att från
den 25 Augusti bivista senare delen af Augdows
belägring. Efter fästningens fall den 10 September
återvände han till Narva, hvarifrån han tio dagar
senare aflät sitt sista kända bref till Ebba Brahe,
deri han ursäktar sig för det han ej på så länge
haft tid att skrifva, samt försäkrar henne om sin
kärleks beständighet. Sedan han från Axel Oxenstjerna
erhållit bref, deri hans återkomst till Sverige för
angelägna ärendens skull påyrkades, afreste han till
Reval och derifrån den 20 Oktober tvärs öfver finska
viken till Esbo-skär, samt vidare förbi Hangö-udd
genom Jungfrusund, Guldkrona-fjärd och Korpoström till
Flisö hamn på Åland, på hvilken ö jemte kringliggande
holmar han sedermera den 3-11 November förlustade sig
med elgjagt, till dess han slutligen den 14 återkom
till Stockholm. Han åtföljdes under denna resa af
Jacob De la Gardie.
Strax efter hans hemkomst afgjordes frågan om
pfaltzgrefve Johan Casimirs förmälning med prinsessan
Catharina. Den förstnämde hade på hösten återkommit
med sina båda bröder, pfaltzgrefvarna Johan af
Zweibrücken och Fredrik Casimir af Landsberg,
såsom fullmäktige för kurfursten Fredrik den femte,
sedermera konung af Böhmen. Öfverläggningarna angående
giftermålsvilkoren började i konungens studerkammare
å Stockholms slott en vecka före hans hemkomst och
fortsattes sedermera i enkedrottningens närvaro på
Nyköpings slott, dit Gustaf Adolf for i slutet af
November. Man öfverenskom om en hemgift af 100,000
riksdaler (nu förmodligen det tiodubbla), hvaremot
pfaltzgrefven skulle gifva en lika stor morgongåfva,
eller hälften, om han ej hade råd till mera. I
Nyköping sammanträffade konungen äfven med Ebba
Brahe samt lärer då erhållit enkedrottningens löfte
om hennes hand, med vilkor likväl att han väntade
några år, till dess båda blifvit äldre, hvarmed han
för tillfället måste nöja sig.
Efter att hafva tillbragt större delen af December
i Stockholm, återvände konungen mot julen till
Nyköping, der han vistades under helgen och förra
hälften af Januari 1615. Men sedermera nödgade honom
regeringsärendena åter att företaga en resa i länen
norr om Mälaren. Den senare hälften af Januari och
hela Februari tillbragte han på Väsby, hvarifrån dock
den 6-10 en utflygt gjordes till Upsala. Under Mars
verkställdes en resa till Dalarne öfver Garpenberg,
Näsgård till Kopparberget samt tillbaka, och i början
af April finner man honom åter i Stockholm.
Der hade ändtligen förberedelserna till Catharinas och
Johan Casimirs bröllop blifvit fulländade. Detsamma
firades med stor ståt vid midsommartiden. Öfver
50 läster öl bryggdes dertill af borgerskapet i
Stockholm, Upsala, Enköping, Vesterås, Sigtuna, Köping
och Arboga. Allmogen i flere landsorter öfvertalades
att för tillfället frivilligt åtaga sig en särskild
gärd. Då enkedrottningen besvärade sig öfver, att hon
ej nog skyndsamt kunde få tillsammans allt hvad som
behöfdes, lemnade konungen hvad han till sitt eget
behof förskrifvit af gyllenduk, sammet och allehanda
slags sidentyg. Från flere håll lät han sammanlåna
sängkläder och andra förnödenheter äfvensom lösa
tapeter att dermed bekläda rummen på Stockholms slott,
der bröllopsgästerna herbergerades. Till hertig
Johan skref han, att han vid bröllopshögtiden ärnade
hålla »tornere- och baljerännande», hvadan hertigen
anmodades underrätta sina hofherrar derom, att de
kunde utstoffera sig till dessa ridderliga stycken,
om de hade lust att deri deltaga. Till brudens behof
förfärdigades bland annat fyra dussin nya silfverfat
och en vagn, lik den som blifvit gjord åt hertiginnan
af Östergötland, då hon förmäldes. I följd af den
stora mängd menniskor, som genom högtidligheterna
sammanfördes i Stockholm, uppstod en sådan brist på
lifsmedel, att borgerskapet, som anmodades underhålla
de till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
