- Project Runeberg -  Svenska Familj-Journalen / Band 13, årgång 1874 /
300

(1869-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riseberga kloster. -g.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

detsamma, liksom alla andra stiftelser under
medeltiden, i jordbyten, köp och förpantningar
en ymnigt flödande förvärfskälla. Dertill kommo
de betydliga landgillen och arbeten, som erlades
och utgjordes af klostrets många fästebönder, samt
slutligen tionden af tvenne med klostret annekterade
socknar Edsberg och Hackvad. Den senare annexionen
gjordes år 1384 af biskop Thord i Strengnäs,
såsom det synes för att undsätta klostret i den
nödställda belägenhet, hvari det råkat genom en nyss
öfvergången plundring, sannolikt af konung Albrekts
tyska legoknektar. Klostersamhällena hade sålunda
icke alltid fredliga och lugna dagar. Nunnorna i
Gudhem måste på konung Magnus Smeks tid öfverflytta
till Kållandsö i anseende till brist på vedbrand och
besvär af alltför mycken gästning.

Cistercienserna voro synnerligt gynnade af den
påfliga kurian. Den äldsta påfliga urkund, som rörer
Riseberga, är ett af påfven Innocentius III år 1216
utgifvet skyddsbref,
hvaruti han tager klostret i den helige Petri och
den romerska kyrkans beskydd, samt tillförsäkrar
abbedissan och nunnorna full besittning af klostrets
tillhörigheter. Ett nytt skyddsbref af Gregorius IX,
år 1236, stadfäster klostret i dess besittningar. År
1248 utfärdade den genom mötet i Skeninge i vår
kyrkohistoria ryktbare påflige legaten kardinal
Wilhelm af Sabina, hvilken då befann sig i Riseberga,
ett bref för nunnorna derstädes å allt hvad dit hörde
eller framdeles förvärfvas kunde.

Klostrets äldsta indulgensbref af den verldsliga
makten inom landet är det förenämda brefvet af konung
Erik Knutsson, om besittningar i Sveabod och rätt till
konungens sakören från klostrets egendomar. Närmast i
ålder är konung Valdemars öppna bref af år 1257 för
klostret, på frihet från alla kungliga utskylder af
dess gods och gårdar. Senare ega vi en mängd dylika
skyddsbref af folkungakonungarna och regenterna
från unionstiden.

Af klostrets abbedissor äro några kända, men knappast
mer än till namnet. På 1300-talet förekommer Ragnfrid
såsom synnerligt verksam för klostrets bästa; vidare
Märta Ydsdotter, Helena Gisladotter och Margareta. På
1400-talet namnes Kunigunda ofta i urkunderna, och i
början af 1500-talet omtalas Christina Pedersdotter
såsom klostrets förestånderska.

Vi skulle kunna fylla en spalt med förteckningen på
alla de gods Riseberga egde när Gustaf I, på grund af
Vesterås recess, för sista gången öppnade klostrets
portar. Dess besittningar voro icke inskränkta till
de fem rättaredömena Boo, Lundby, Sörby, Attersta och
Alsnäs i Nerike; det egde äfven sådana i Södermanland,
Vermland, Vestergötland, Östergötland och på Öland.

All denna rikedom skingrades genom konung Gustafs
reduktion, då den dels tillföll kronan, dels återgick
till egarne. Nunnorna fingo tillstånd att bo qvar,
tills klostret 1546 afbrann,
såsom det uppgifves, af åskeld. De herrliga
ruiner, som utgingo ur denna förödelse, lemnades i
fred till år 1650, då de gamla klostermurarna togos
i anspråk för en nödig befunnen tillbyggnad och
utvidgning af Edsbergs klosterkyrka. Sedan den tiden
hemtades derifrån material än till den ena än till
den andra byggnaden; vandalismens verk fullbordades på
1820-talet, då i sjelfva ruinen en kalkugn inrättades,
i hvilken de nedbrutna klostermurarna nedbrändes
till kalk.

illustration placeholder

Riseberga klosterruin.
(Teckning af C. S. Hallbeck.)

Förtjensten af att hafva ur grushögarna framdragit
ruinerna sådana de nu befinnas, och hvarigenom man
får en ganska klar och tydlig föreställning om kyrkan
och andra delar af det gamla klostret, tillhör en
herr Nils Gabriel Roth, hvilken på 30-talet innehade
Riseberga på arrende.

De sålunda i ljuset framkomna byggnadslemningarna
utvisa att kyrkan från vestra gafveln till början af
högkoret haft 90 fots höjd och 60 fots bredd. Om den
ansenliga höjd hon haft vittnar den på vår teckning
framställda, ännu

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:37:41 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/famijour/1874/0304.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free