Svenska Familj-Journalen / Band 13, årgång 1874 / 305 (1869-1885) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hammers museum. IV. -rn.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Hammers museum.

IV.


Pokal från Hammers museum.

När vi betrakta den afbildning, som här ligger
framför oss, när vi se denna nära alnshöga praktpokal,
der från en smidig stam en hel liten verld af mytens
figurer skjuter upp bland blomster- och frukthängen,
allt mästerligt ordnadt och förträffligt utarbetadt
i de allra minsta enskildheter – när vi se detta
rika och lysande arbete från renässansens dagar,
då glömma vi alldeles bort det dyrbara materialet,
de nära 2,000 ort silfver, som här tagit form; och
vi öfverlemna oss endast åt det behag dess åskådande
skänker. I verk sådana som detta har konstindustrien
nått sin högsta blomning; ja, hon har här på den
naturliga vägen, genom en allt högre och högre grad
af fullkomning, blifvit verklig konst. Ty hvilken
skilnad i konst skulle väl finnas mellan att dana
och i hvarje småsak utföra ett dylikt arbete och att
sammansätta ett skulpturverk eller en tafla? Vi tro
att svaret skall blifva temligen svårt att gifva,
åtminstone att åtskilnaden måste sökas på ett annat
område än den rena teknikens. Och när vi stå framför
ett så herrligt praktverk som denna ädla pokal, då
ana vi också huru många svårigheter öfvervunnits,
huru många odlingsgrader både menskligheten och
den enskilde måst genomlöpa, innan han kunnat
skänka samtid och efterverld ett minnesmärke af
den ståtliga art som detta. Vi fatta, hvilken stor
uppgift konstslöjden har, och vi kunna sluta till
hvilken hög grad af utbildning fordras för att uppnå
hennes tinnar.

Och på denna höjd befinner sig af ålder
konsten att bearbeta de ädla metallerna, att fatta de
dyrbaraste stenarterna. Sjelfva ämnenas höga värde
har helt naturligt ledt till deras omsorgsfulla
formande och framställande. Derför förlorar sig
också guldsmedsyrkets historia i urtidens natt,
och derför eger det en högre, mer utbildad teknik än
någon annan af de många slöjder, hvilka stå i beröring
med konsten. Såsom en följd häraf har inträffat att
guldsmederna oaflåtligt fört den högre industrien
framåt, och att äfven den egentliga konsten af
eller genom dem erhållit vigtiga väckelser till ny
utveckling. Vi behöfva blott erinra om nielleringen
(utfyllandet af tomma rum å en metallyta med mörk
massa), hvilket förfarande, sjelf urminnes, ledt
å ena sidan till emaljeringen, å den andra till
koppargravyren och dymedelst öppnat nya, storartade
utsigter för konsten. Renässansen, detta tidehvarf,
då konsten och konstindustrien
uppblomstrade jemsides och derför rikt och sundt,
visar beständiga exempel af guldsmeder, som
tillika utöfvade måleri, skulptur, gravyr eller
andra konstgrenar. Och äfven efter denna tid har
sällan felats utöfvare af detta yrke, hvilka på
ett eller annat sätt varit verksamma i konstens
tjenst. Det är således visst ingen gåta, hvarför
just en guldsmed i vårt land fallit på den tanken
att genom en storartadt anlagd samling af konstens
och konstslöjdens alster bidraga till höjandet af
den allmänna yrkesskickligheten och smaken hos både
tillverkare och afnämare. Vi anteckna detta faktum,
och vi tro oss dermed hafva förklarat det Hammerska
museets uppkomstgrund. Att det sedan vuxit till ett
så högst betydligt omfång och värde, det åter beror
på andra, rent personliga omständigheter, hvilka det
ej tillkommer oss att här granska.

Det är naturligt, att afdelningen för ädla metaller
och ädelstensarbeten skall vara af ett alldeles
särskildt intresse i Hammers museum. Ty dels har
egaren vid dennas bildande kunnat förfoga öfver
ett rikare materiel än någon annan enskild person,
i det tusentals stycken af alla slag gått genom hans
händer eller legat honom för ögonen; dels har han
sjelf varit alldeles speciel kännare af facket och
således i alla afseenden kunnat träffa det bästa
urval bland massan af föremål. En vandring genom
de rum, der dessa skatter inneslutas, är också
lika lärorik som bländande. Öfverallt mötes ögat
af präktiga former och lysande smiden, blixtrande
stenar och glänsande metallytor, som i tusen skilda
återspeglingar återgifva det rikt inströmmande
ljuset. Uppstäldt med vederbörligt utrymme och mindre
hopadt än nu måste vara fallet, skulle allt detta
göra en mångdubbelt kraftigare verkan, se ännu långt
rikare ut. Låt oss emellertid försöka att kasta en
hastig blick på det förnämsta af hvad samlingen i
denna väg har att erbjuda.

De äldsta tiderna representeras af smycken från
jernåldern och medeltiden, hvilkas former nu äro så
allmänt kända, sedan vi erhållit flere arkeologiska
planschverk öfver vår odling särdeles under den
förhistoriska tiden. Flere armringar, fingerringar
i spiral, »bågfibulor», m. m. utmärka sig genom
förträffligt arbete och smakfulla mönster. Äfven i
afseende på jordfynd af detta slag torde det nu vara
ådagalagdt, att många härleda sig från verkstäder i
vårt eget land. Såsom guldsmedsarbeten

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>