Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Studieresan. Romantisk skiss af Urdur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
upprörda sinnesstämning gjorde mig måhända skicklig
nog att framföra denna jobspost. Jag led innerligt
med och för honom; detta kände han, och hans smärta
upplöste sig i varma tårar. Länge satt han med
nedböjdt hufvud och min ena hand för sina ögon,
tills han sakta slöt den i sina händer och med vek
röst sade:
»Hon var för god för mig och denna jord. Det har
jag ej till fullo insett förrän i denna stund. Detta
hjertas rena och oskuldsfulla kärlek har jag ej
förstått, förrän den för evigt gått förlorad för
mig. Hädanefter skall konsten allena bli min utkorade
brud; i eldprofvet af denna tillbedjan skall jag
kanske bli värdig att ha varit älskad af detta rena
väsen, som nu försvunnit från jorden!»
»Amen!» stammade jag af hjertats grund. Snart skola
hans och mina vägar vara skilda. Måtte det gå honom
så väl, som jag det önskar!
Gud skydde dig och oss alla!
Laura.
Sjunde Brefvet.
Den 4 Oktober.
Me voilà, under himlens fäste och helt nära de
stjernor små! God målardager och öfverflöd af dagsljus
består jag mig, men också sex trappor och stengolf i
min lilla boudoir. Det gör ingenting, blott jag kan
göra besparingar! Min beskedliga portvakterska förser
mig med en rätt god »café au lait» om morgnarna,
en liten côtelette eller »boeufteck» till middag,
då jag ej smörjer mig med någon skåpmat. Allt detta
är billigt, mycket billigt, kaffet är jemförelsevis
det dyraste af min dagliga kost, men något måste man
ju ha att krya upp sig med!
Händler har ur minnet och efter ett fotografikort
målat Luisas porträtt och skänkt mig det. Till
hennes föräldrar har han skrifvit och fått ett
vänligt svar. Deras sorg är ännu lika stor. Jag ville
gerna veta, om han af dem fått löfte om ytterligare
understöd sedan Luisa är borta. Han är alltför
grannlaga att sjelf vidröra denna sträng. Stackars
unge man, kanske är hans ställning snart lika brydsam
som min! Emellertid bor han qvar hos madame Morin och
har börjat smått arbeta på Louvren, der jag ibland
träffar honom och en ung älskvärd landsmaninna, som
också studerar här. Hon besöker mig emellanåt och är
den enda som afbryter den enslighet, hvari jag lefver.
Händler är ännu blek och ser melankolisk ut, men
elden i hans öga har åter flammat upp och han synes
belåten att åter ha blifvit i stånd att arbeta.
Den 15.
Hvilken lycka! Du tror då, att åtminstone hälften af
din förmögenhet skall kunna räddas undan det S:ska
skeppsbrottet! Denna nyhet har lyft en tryckande börda
från mitt sinne och samvete. Kanske skall ändå allt
slutas väl för oss, i synnerhet om jag lyckas uppnå
det mål, dit jag sträfvar! Professor T. ger mig godt
hopp. Men det skall kosta arbete, tid, tålamod och
penningar, denna mäktiga häfstång för nästan all
framgång här i verlden.
Den 22.
Du kan ej gissa hvem som i dag på förmiddagen trädde
in under mitt låga tak. Jo, den som jag nästan minst
af alla väntat att se hos mig: chevaliern! Mycket
förvirrad och under häftig hjertklappning stod jag
upp att emottaga honom. Han syntes lugn, fastän
sorgsen, och frågade med vänlig hjertlighet efter
mitt befinnande. Jag vet ej hvad jag svarade, men han
log vemodigt, tackade mig för mitt bref, hvars vänliga
ordalag något mildrat det nedslående innehållet.
»Men,» tillade han, »om ert hjerta ännu ej
vaknat, hvarför då beröfva mig hvarje gnista af
hopp? Skilnaden i ålder oss emellan är visserligen
stor, men mitt hjerta är ungt och fullt af varm kärlek
till er.»
»Ack, min herre,» svarade jag, »ju rikare ni är på
kärlek, desto större finner jag mitt eget hjertas
fattigdom. Jag högaktar och värderar er för mycket,
för att ej i fullaste mått vilja besvara edra
känslor. Hos er finnes allt, som borde kunna ingifva
en qvinna kärlek, men mitt hjerta har
hittills varit oförmöget att inrymma denna känsla;
låt oss således ej tills vidare vidröra detta ämne.»
Hans ögon hade redan då han inträdde kastat förstulna
och förvånade blickar omkring sig på min allt annat
än komfortabla bostad.
Efter en stunds tystnad utbrast han:
»Men hvarför finner jag er här uppe under
takåsen? hvarför har ni ej stannat qvar hos madame
Morin?»
»Emedan», svarade jag, »omständigheter inträffat,
som nästan omöjliggjort mitt vistande der.»
»Skulle ni ej vilja anförtro en tillgifven vän arten
af dessa omständigheter?» frågade han.
Jag tvekade ett ögonblick, men fann snart att
förtegenhet i detta fall emot en så ädelt tänkande
person vore falsk stolthet. Jag berättade således
allt; förhållandet till min far, din uppoffrande
vänskap, din olycka, eller åtminstone den för
ögonblicket svåra förlägenhet du iråkat samt det
i följd häraf förändrade lefnadssätt jag ansåg mig
pligtig och tvungen att föra.
Han hörde på, utan att afbryta mig, i det en svag
rodnad färgade hans ansigte, och frågade sedan ömt,
i det han fattade min hand:
»Skulle ni vara för stolt att vilja emottaga en
penningförsträckning af mig, er mest tillgifne vän
och tjenare? Då är ni ej den högsinta qvinna jag
ansett er vara.»
Jag ville invända något, men han afbröt mig nästan
strängt.
»Ni får ej qvardröja i detta opassande läge ett
ögonblick längre. Er far skulle på det högsta ogilla
detta, om han kände er ställning. Ni är för hans
skull skyldig att gifva efter för min vilja. Det
står er fritt att vid er myndighetsålder ersätta mig
hvad jag gifvit ut för er. Var ej rädd, vi skola
föra sträng räkenskap med hvarandra; men nu måste
ni tillåta mig att ordna era angelägenheter! Vid Rue
Royal bor en madame le Bel, en högst aktningsvärd dam,
som håller ett angenämt hus. Hos henne skall ni bo,
redan denna afton för jag er dit, sedan jag förberedt
henne på ert emottagande. Hon är van att omhulda unga
bättre fruntimmer och ni skall ej ångra att ha kommit
i hennes hem.»
Hvad skulle jag göra eller säga? Det hade varit
malplacerad finkänslighet eller stolthet, gränsande
till dumhet, att afböja detta med så mycken
grannlagenhet framställda förslag. Jag förmådde ej
tala, blott trycka hans hand, medan tårarna stego mig
i ögonen. Jag är färdig att hata mig sjelf derför att
jag ej blir kär i honom; men man kan ju ej befalla
öfver sitt hjerta!
Nu måsta jag ordna och packa in mina tillhörigheter
för affärden till madame le Bel. Alltså får
du ej något vidare bref från »filosofen på
vindskammaren». Alltid din
Laura.
Åttonde Brefvet.
Rue Royal den 3 December.
Ack, min egen vän, huru jag misskänt min fars
hjertelag! En liten tid lät han mig välförtjent
pröfvas af motgången, till hvars vidrighet jag sjelf
bidragit, och nu räcker han mig en både förlåtande
och hjelpsam hand! Nu först kan jag andas rätt fritt,
ej derför att chevalierns ädelmod nedtryckte mig,
men jag befann mig dock i en mycket skef ställning,
söndrad från mina närmaste, missnöjd med mitt eget
handlingssätt och fruktande att ej stå i klaraste
dager för dem som känna mig här, ehuru chevaliern
med största grannlagenhet gjort sig till min homme
d’affaires och ej låtit någon i honom ana beskyddaren
eller välgöraren. Jag kan nu utan tvång och förbehåll
tala om hem och fader. Denne far, som älskar och
förlåter mig, han är min naturlige beskyddare. Aldrig
skall min vilja korsa hans, då må hellre hvarje strid
utkämpas inom mitt eget bröst, det har jag heligt
lofvat mig sjelf! – –
Du vet hur godt och angenämt jag har det här. Nu
plågar mig endast oro öfver stackars Händler, hvilken
ej hört något vidare af Luisas föräldrar, och jag
fruktar mycket, att hans tillgångar smält ihop till
nästan intet nu. Naturligtvis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
