- Project Runeberg -  Svenska Familj-Journalen / Band 13, årgång 1874 /
319

(1869-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Studieresan. Romantisk skiss af Urdur - Den gamla rönnen. Ireneus

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

har han ej talat om dessa omständigheter med mig. Men
det kan ej förhålla sig annorlunda än jag tror. Ett
förstulet hopp vågar jag nära, att min ädle chevalier
skall fatta deltagande för honom och möjligen göra
något för detta konstnärssnille. De ha sammanträffat
här, hos madame le Bel, och chevaliern syntes ganska
intagen af honom. Jag kan likväl ej inblanda mig
i förhållanden, hvaraf jag ej erhållit förtroende,
utan måste jag låta ödet råda. – –

Chevaliern har rest, för att återvända på nyåret i
sällskap med sin syster. Det kan ej annat än glädja
mig att återse dem och få njuta af deras umgänge;
men hur skall jag väl undgå strömhvirfveln af stora
verldens nöjen, dit de vilja införa mig? Mitt kära
arbete, som mer än allt annat lifvar och förströr
mig, jag får ej då som nu hängifva mig deråt helt
och hållet.

Aftnarna hvilar jag, då samlas många utmärkta och
talangfulla personer i madame le Bels salong. Då
drickes der té och limonad; men själafödan är mera
substantiel: musik, underhållande konversation,
kryddad med attiskt salt, ibland proverber och
lefvande taflor. Din Laura är ofta prima donnan
på dessa tillställningar. Händler är mycket väl
emottagen och gerna sedd i madames salong. Minnet af
hans förbindelse med Luisa tyckes nu vara temligen
förbleknadt. Han älskar och ärar detsamma, men säger
att hon var för upphöjd och passionfri för att rätt
passa till en konstnärs maka: hans själ uppröres
så ofta af mörka lidelser, hvilka skulle skrämt
och oroat henne. Kanske har han rätt. Men att hon i
hvarje fall aldrig skulle upphört att älska honom,
det är jag fullt säker om. – Hvad hans affärer angår,
befarar jag det värsta. Hans glädtighet är ofta
för öfverdrifven, för att kunna vara verklig. Hans
framsteg på konstnärsbanan äro högst betydliga och
bredvid honom tycker sig din Laura vara en äkta
klåperska.

Nionde Brefvet.

Den 2 Januari 186*.

Dyraste vän! Julen ligger bakom oss och för mig som
hade den aldrig egt rum. Jag firade den ej bland de
andra skandinaverna, utan juldagarna förflöto som
hvarje annan årets dag. Deremot var nyårsaftonen
helgdagsaktig med sina »étrennes» samt stora och
små surpriser. Ett årsskifte är också en vigtig
tidpunkt, som väl kan förtjena att firas. Några
egentliga högtider hållas dock ej här. Deremot synes
mig hvarje dag så glad och festlik, att man knappt
kan hinna rufva öfver sina hjerteqval – i fall man
har några sådana.

Den 10.

Chevaliern och madame de Rouffiac anlände nyårsdagen
och bo i vårt grannskap. Madame de Rouffiac är mycket
vänligare emot mig nu än förr; måhända håller hon
mig räkning för, att jag ej blef hennes svägerska,
så vida hon vet af hela frieriet. Chevaliern är
faderligt vänlig emot mig nu; men då han tror att jag
ej ger akt derpå, följa mig ständigt hans forskande,
genomträngande blickar. I syskonparets sällskap
besöker jag ofta teatrar, konserter samt till och med
baler, men jag finner sällan i dessa tillställningar
det nöje, som man välvilligt har för afsigt att bereda
mig. Mitt hjerta täres starkt af hemlängtan; kanske
hade det varit bättre för mig, om jag aldrig lemnat
fäderneslandet. Ej passar nordens bleka sippa bland
de glödande rosorna i södern. Jag vet ej hvarför,
men mitt friska ungdomsmod är brutet; kanske har
jag missförstått min kallelse och öfverskattat mina
konstnärsanlag? Jag är ej mer som förr, och dock har
det gått mig
bra mycket bättre än jag förtjenat. Kanske är
jag melankolisk just derför, genom öfvermåttet af
lycka. Du klagar också på mig, att mina bref äro
alltför lakoniska, oeh dock är mitt hjerta så fullt,
så fullt!

Den 25.

Förhållandet mellan chevaliern och Händler synes
allt mer förtroligt, en viss säkerhet i Händlers
hela väsen synes antyda förbättrade omständigheter,
säkert spelar chevaliern äfven dervidlag Mecenas
roll. Också madame de Rouffiac synes förtjust i den
sköne, snillrike unge mannen. Det förefaller mig som
vore jag öfverflödig för dem alla, och dock kan jag
ej klaga öfver bristande vänlighet. Felet måste ligga
hos mig! – –

Den l Februari.

Hvilken nyhet! Chevaliern har adopterat målaren
Stephan Händler! – –

Aristokraten och konstnären, Belgien och Tyskland
i så nära och frivillig förening! Mina varmaste
välönskningar för den unge konstnären hafva vida öfver
förmodan blifvit uppfyllda. Måtte den ädle baron de
Laitre genom detta steg skörda all den glädje, som
han är värdig att i rikt mått uppskära! Kanske skall
han genom kärleken och tacksamheten af sitt hjertas
son finna den frid och lycka, som han fåfängt skulle
sökt vid sidan af en ung, ej fullt sympatiserande
makas sida.

Jag reser hem i vår. Ej har jag ernått det högt
flygande konstnärsmål, som jag en gång drömde mig. Men
jag har gjort vackra framsteg och skall blifva ansedd
som en ej alldeles vanlig dilettant. Dermed får
jag låta mig nöja och finna min glädje i, att med
kärleksfullt hjerta söka uppfylla mina dotterliga
pligter. I din trogna vänskap skall jag finna den
tröst, som lik den vänliga aftonstjernan skall lysa
mig till lifvets slut!

Hvad jag längtar att återförenas med dig!!!

Den l Mars.

Ja, jag kommer »när Maj har löfvat våra lindar», men
ej ensam utan i talrikt och kärt sällskap. Madame de
Rouffiac, chevaliern och – min trolofvade, den unge
baron de Laitre de Chateaubourg. – Chevaliern hade
redan länge gissat den hemlighet, som vi älskande
sökte dölja till och med för oss sjelfva, och för
att göra vår förening möjlig adopterade han Stephan
Händler, dock först sedan han lärt känna honom och
funnit honom värdig att blifva ett föremål för allas
vår kärlek. Aldrig skulle jag vågat utbedja mig min
fars samtycke till ett giftermål med den fattige,
ofrälse målaren, ehuru otvifvelaktigt en stor
framtid som konstnär väntar honom. I strid mot min
fars vilja ville jag ej heller någonsin mera handla,
derför sökte jag från början qväfva det uppspirande
fröet af den mäktiga känsla, som beherrskade hela min
varelse. Deraf mitt missmod och min djupa nedslagenhet
under denna sista tid. Nu har jag dock vid min sida
förespråkare, som låta mig hoppas att blifva kallad
baronessa de Laitre de Chateaubourg. – –

Hvad säger du om chevalierns karakter? Man känner sig
vara en liten menniska och låg egoist, då man jemför
sig med detta sjelfförsakande väsen. Man skulle ej
kunna lugnt njuta af hans öfverväldigande godhet,
om man ej såge den sällhet, som han bereder andra,
återspeglas i hans egen mildt glädjestrålande
blick. Då man varit nog lycklig att lära känna en
så ädel menniska, måste man ovilkorligt utbrista med
markis Posa i Schillers Don Carlos:

»Vid Gud, att lefva är dock skönt!»


Den gamla rönnen.

Väl jag mins, hur förr du stod
Med din stolta, rika krona
Som en gammal kämpe god,
Hvilken dödens pilar skona.

Öfver barndomshemmets frid
Du din rika skugga bredde,
Och sitt bo i vårens tid
Trasten i ditt löfverk redde.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:37:41 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/famijour/1874/0323.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free