Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från Gustaf II Adolfs dagar. Anteckningar om lefnadssättet vid konungens hof, hans resor, familjförhållanden m. m. Af J. M. (III. Åren 1618-1620.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Från Gustaf II Adolfs dagar.
Anteckningar om lefnadssättet vid konungens hof, hans resor, familjförhållanden m. m.
Af J. M.
III.
(Åren 1618-1620.)
Strax efter Gustaf Adolfs kröning företog den nu
sextonårige hertig Carl Philip den utländska resa,
som då ansågs såsom ett nödvändigt bihang till en
ädelboren ynglings uppfostran. Sedan lejd från danska
konungen erhållits med vilkor »att hans kärlighet med
hans medhafvande komitat geleydeligen sig förhåller»
– hvilket mycket stötte Gustaf Adolf – anträddes
resan den 2 December 1617 från Nyköping. Konungen
medföljde till Vadstena, der han vände om till
Stockholm. Hertigen medförde ett följe af tjugo
personer, hvaribland marskalken Mathias Soop och
hofmästaren Didrik v. Falkenberg. Vid danska gränsen
möttes han af de danska ståthållarne i Helsingborg,
Landskrona och Laholm, hvilka beledsagade honom
till Helsingör, der han väntades af hertig Ernst
af Sachsen, som införde honom till Kroneborg. Här
emottogs han af konung Christian IV, som lät
anställa präktiga måltider med tre anrättningar
och tjugofyra rätter i hvarje anrättning, samt
slutligen trettiosex skålar konfekt. Under måltiderna
uppfördes »herrlig musik med många förändringar»;
ett fyrverkeri anställdes, som skulle kostat öfver
3,000 rdr (nu förmodligen det tiodubbla). Af danska
konungen erhöll hertigen till skänks en klenod,
som skattades till 500 rdr; uppvaktningen erhöll
guldkedjor med konungens bild. Vid afresan den 20
December beledsagades hertigen med tvenne kungliga
vagnar öfver hela Seland, och ståthållarne jemte
flere danska herrar följde honom, hvar genom sitt län.
I Tyskland emottogs han med samma
hedersbevisningar. Råden i Lübeck, Hamburg och
Brehmen gåfvo honom vackra föräringar. Hos landtgrefve
Wilhelm af Hessen-Cassel, der han tillbragte en vecka,
blef han med mycken högtidlighet emottagen. Likaså af
landtgrefve Philip af Hessen-Darmstadt, af kurfursten
Fredrik V af Pfaltz och andra tyska furstar, till
dess han inträffade hos svågern i Zweybrücken.
Derifrån företog han (den 21 Februari) en resa till
Paris, under hvilken han hade företräde hos Ludvig
XIII den 11 Mars och hos hertigen af Lothringen i
Nancy. Efter återkomsten till Tyskland vistades han
dels hos markgrefven Georg Fredrik af Baden i Durlach,
dels hos hertig Johan Fredrik af Würtemberg i
Stuttgart (den 17-22 Mars), hvarunder han roades med
jagt i Schwarzwald. Af rådet i Nürnberg förärades
honom sedermera ett förgyldt kredens, trettiotvå
kannor vin och några fiskevaror. Påskhelgen (den 4-9
April) tillbragte han
i Dresden, der det kurfurstliga hofvet visade honom
mycken uppmärksamhet. Fästningsverk, rustkamrar
och andra märkvärdigheter besågos. Der erhöll han
äfven underrättelse om hertig Johans frånfälle
jemte uppmaning att oförtöfvadt återvända; Gustaf
Adolf uttryckte sin önskan: »att han ville välja en
dygderik fröken, som är af vår tro, efter vi nu äre
fast få vordne.» Man har i detta yttrande velat se en
antydan, att den unge konungen, ännu sörjande öfver
förlusten af Ebba Brahe, vid den tiden slagit alla
giftastankar ur hågen; likaså i ett annat, då han
spådde att pfaltzgrefvinnan Catharinas förste son
en gång skulle blifva hans efterträdare på svenska
tronen. Carl Philip fick likväl ej tillfälle att taga
sig en brud. Ty redan den 3 Maj inskeppade han sig i
Rostock, der rådet skänkte honom en åm rhenskt vin
och en läst rostocker-öl; och den 12 Maj landsteg
han efter en svår och stormig sjöresa i Nyköping.
Gustaf Adolf hade i början af 1618, för att anordna
tredje utbetalningen af Elfsborgs lösen, gjort en resa
till de södra orterna, öfver Jönköping, Alingsås och
Lidköping, hvarefter han begifvit sig till Svartsjö,
der han tillbragte slutet af Februari och början af
Mars. Der erhöll han äfven underrättelse om hertig
Johans dödsfall den 5 Mars på Vadstena, vid nära
30 års ålder. Den svage och sjuklige fursten, hvars
lefnadslycka blifvit bruten, hade under sina friska
mellantider mest sysselsatt sig med jagt samt med
byggnaden af det präktiga Johannesborgs slott vid
Norrköping. Men hertigdömets styrelse fick gå vind
för våg, och befolkningen tyngdes af hårda skatter,
så att en allmän fattigdom i den eljest rika provinsen
yppat sig. På sista tiden hade hertigen varit mycket
gudlig. Vid måltiderna iakttogs noga, att före maten
läsa till bords och efteråt sjunga en psalm. Den
som vid hans hof uraktlät att bivista gudstjensten,
straffades med tjenstens förlust. På sotsängen
beklagade sig hertigen för sina hofpredikanter, att
han under sina bönestunder ej mera förmådde stiga
upp och falla på knä, såsom han förut alltid varit
van vid. Han hade inga barn med Maria Elisabeth,
men väl en naturlig son vid namn Hans Johansson,
åt hvilken han testamenterade något silfver.
Så fort konungen fått kännedom om dödsfallet,
reste han på några dagar ned till Vadstena för
att taga furstendömet i besittning och anordna
begrafningen. Som kläde ej fanns i Östergötland,
skulle sådant nedsändas från Stockholm; likaledes vin,
nemligen, förutom franskt, femtio åmar rhenskt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
