- Project Runeberg -  Svenska Familj-Journalen / Band 13, årgång 1874 /
322

(1869-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från Gustaf II Adolfs dagar. Anteckningar om lefnadssättet vid konungens hof, hans resor, familjförhållanden m. m. Af J. M. (III. Åren 1618-1620.)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Adeln i hertigdömet uppbådades med dess rusttjenst
till begrafningen, äfvensom flere biskopar och hela
hertigdömets presterskap. I början af Juni reste
hofvet till Vadstena, för att bivista likfärden, och
derifrån till Linköping, der begrafningen försiggick
i domkyrkan. Liket bars af tjugofyra adelsmän.

Längre fram på sommaren, strax efter Ebba Brahes
giftermål med Jacob De la Gardie, försiggick den
hemlighetsfulla resa till Tyskland, under hvilken
man tror att Gustaf Adolf för första gången såg sin
blifvande brud. I medlet af Juli for han sjöledes till
Kalmar, der han vistades några veckor. Men i början
af Augusti gick han åter till sjös i Östersjön,
utan att någon visste, hvart han tog vägen. Med
visshet känner man blott, att konungens fartyg
några veckor legat under Jasmund på Rügen och vid
Rostock. Ryktet ville dock veta, att han under denna
tid varit i Berlin. Säkert är att under följande
vinter underhandlingar egde rum angående giftermålet,
som syntes lända till ett önskligt resultat.

Den 20 Augusti återkom konungen till Kalmar, der han
möttes af nyheten, att äfven hertig Johans gemål,
systern Maria Elisabeth den 7 Augusti aflidit på
Bråborg, i sitt tjugotredje år. Han skyndade genast
dit för att öfvertaga lifgedinget och anordna
begrafningen, hvilken dock tills vidare måste
uppskjutas af brist på svart kläde till kyrkans och
salarnas beklädande samt af vax till ljus och facklor,
hvilket först måste införskrifvas från Tyskland.

Hösten 1618 tillbragtes af Gustaf Adolf mest i
Stockholm, med undantag af en utflygt till Upsala
i medlet af September och till Dalarne i början
af December, hvarifrån han öfver Ulfsund begaf sig
till Nyköping, der han hos sin moder vistades under
julhelgen.

I början af Januari 1619 for konungen till Bråborg
för att anordna sin systers begrafning, hvarvid det
olyckstillbudet inträffade, att isen på Bråviken brast
samt häst och släde försvunno i djupet, och konungen
blott med möda kunde räddas från att drunkna. Sedan
hofvet blifvit församladt, försiggick likfärden från
Bråborg till Linköping den 18 och 19 Januari, hvarpå
begrafningen under sedvanliga högtidligheter den 20
Januari egde rum i domkyrkan.

Samtidigt erlades (den 20 Januari) den med stor
möda hopskrapade fjerde och sista inbetalningen af
Elfsborgs lösen, hvarpå fästningen den 31 Januari
öfverlemnades af danskarna. Sedan sändebud från
båda rikena å ett gränsmöte i Ulfsbäck genom vänlig
öfverenskommelse afslutat återstående tvisteämnen,
afreste Gustaf Adolf dit öfver Yadstena och Jönköping
för att personligen besöka konung Christian IV i
Halmstad. Vid ankomsten till danska gränsen den
25 Februari möttes han af halländska ryttarefanan,
jemte tvenne danska riksråd, som på andra sidan
gränsestenen helsade konungen välkommen med ett
tal, hvilket inom svenska gränsen af Johan Skytte
besvarades. Derefter red konungen öfver gränsen
och satte sig i sin vagn jemte de två danska
riksråden. Och då han mot aftonen nalkades Halmstad,
möttes han en half mil från staden på en stor hed
af danska konungen, som beledsagades af sin adel,
jemte skånska och seländska ryttarefanorna, hvardera i
särskild uniform och präktigt utstyrda med allehanda
slags sköna fjäderbuskar. Så fort Gustaf Adolf fick
sigte på konung Christian, steg han ur vagnen och till
häst samt red fram, åtföljd af tolf adelsdrabanter
till fots, klädda i svart sammet. Derefter stego båda
konungarna af hästarna och togo hvarandra i handen,
under pukors dån och trumpeters klang. Sedermera
satte de sig åter till häst och redo mot staden,
der de möttes af kastade fyrbollar, som utan att
skada nedföllo på sidorna af vägen. På vallarna
och gatorna väntade borgerskapet med sina fanor
och under vapen. Vid gatan till slottet spelade
»en skön och herrlig musik». Under aftonmåltiden
omfamnade konungarna hvarandra flere gånger, hvarjemte
lifliga vänskapsbetygelser utvexlades mellan deras
följeslagare. Derefter roade man sig i trenne dagar på
slottet med gästabud och dans, emedan en mängd förnäma
danska fruntimmer blifvit inbjudna till mötet; äfven
konungarna deltogo ofta i dansen. Den 28 Februari
hölls högtidlig gudstjenst i stadens kyrka, hvarvid
bads för fred och endrägt mellan båda rikena. Sedan
några dagar blifvit egnade åt
allvarsamma förhandlingar, samt gyllene kedjor med
medaljer och konungarnas porträtter blifvit ömsesidigt
utbytta, återreste Gustaf Adolf den 3 Mars till
svenska gränsen, hvarvid allt tillgick ungefär på
samma sätt som vid ankomsten, talen vid gränsstenen
inberäknade. Under hela samvaron hade konung Christian
ständigt lemnat Gustaf Adolf högra sidan. En stackars
dansk hofbetjent, hvilken trots danska konungens
påbud förolämpat en svensk, hängdes efter afresan.

Några dagar senare höll Gustaf Adolf den 6 Mars sitt
högtidliga intåg i det med så stora ansträngningar
återvunna Ny Elfsborg, då han beledsagades af den
för tillfället uppbådade adelsrusttjensten i Småland
och Vestergötland. Sedan det nya Göteborgs anläggande
blifvit beslutadt, företog konungen öfver Jönköping,
Vadstena och Nyköping återfärden till Stockholms
slott, der han inträffade i slutet af April och
sedermera vistades några månader.

Under tiden hade de underhandlingar, som redan blifvit
öppnade med brandenburgska hofvet, angående ett
giftermål med Maria Eleonora, så långt framskridit,
att Gustaf Adolf trodde sig kunna afhemta sin
brud. I medlet af Juli afsände han till sakens
förberedande sin dåvarande kammarjunkare, Gustaf
Horn, till Berlin med bref till brudens föräldrar,
kurfursten Johan Sigismund och hans gemål Anna,
med hvilken kurfursten efter hennes faders död i arf
1618 erhållit Ostpreussen. Den 24 Juli afreste Gustaf
Adolf sjelf på några präktigt utstofferade skepp
från Stockholm till Kalmar. Horn hade instruktion
att tillkännagifva konungens tillämnade resa till
Tyskland för att underhandla med åtskilliga furstar
om förbund, äfvensom att han först ämnade komma
till Berlin; vidare skulle han känna sig före,
om man der önskade besöket och hvad man tänkte om
giftermålet. Gustaf Adolf gjorde sig så säker om en
lycklig utgång, att han från Kalmar gaf befallning
om rummens iordningsättande på Stockholms slott och
att dertill skulle lånas tapeter, sängar med mera
dylikt af enkedrottningen; rådet och adeln skulle vid
påfordran vara i ordning med sin rusttjenst, äfvensom
adelns fruar vara beredda att vid tillsägelse infinna
sig i Stockholm och der emottaga konungen och hans
sällskap; godt vin skulle oförmärkt skaffas i förråd;
åtskilliga personer skickades till Tyskland att köpa
vagnshästar och åtskilliga förnödenheter.

Af allt detta blef emellertid intet, emedan kurfursten
svårt insjuknade och snart derefter afled (den 23
December). Gustaf Adolf måste inställa alla sina
tillrustningar och företog i stället en ytterligare
resa i rikets södra landskap, nemligen i September
öfver Jönköping till Elfsborg och i Oktober tillbaka
öfver Jönköping och Vadstena till Stockholm, under
vägen vistandes dels i städerna, dels på kungsgårdar,
prestgårdar och bruk.

Sedan Gustaf Adolf i Februari 1620 företagit en resa
till Dalarne, höll han i slutet af samma månad och
förra hälften af Mars riksdag i Stockholm. Samtidigt
(den 5 Mars) ingick hertig Carl Philip hemligt
äktenskap med Elisabeth Ribbing, dotter till
riksskattmästaren Seved Ribbing. Äfven konungen
kunde nu åter börja tänka på sitt giftermål. Men denna
gång beslöt han sjelf utresa till Tyskland samt på ort
och ställe uppgöra alla behöfliga överenskommelser. I
sällskap med pfaltzgrefven Johan Casimir – som några
veckor förut kommit till Sverige för att anhålla
om bistånd för sin slägting, numera konung Fredrik
af Böhmen, i dennes strid med kejsaren – afreste
han den 24 April inkognito till Tyskland. Utanför
Berlin skildes pfaltzgrefven från honom och begaf
sig till Pfaltz. Man känner, huru konungen sedermera
med möda kunde erhålla logis i Berlin, huruledes han,
enligt hemlig öfverenskommelse med enkekurfurstinnan,
en söndag okänd på slottet bivistade gudstjensten,
derefter erhöll företräde och inbjöds till måltid,
då han första gången fick samtala med sin blifvande
brud o. s. v. Likaledes är bekant, huru han sedermera
fortsatte sin resa till Heidelberg, förmodligen för
att besöka sin svåger och syster och taga reda på
den politiska ställningen, samt de äfventyr som der
träffade honom. Hemresan gick öfver Hamburg, der han
af sin agent köpte en dyrbar diamantring, och Wismar,
der han inskeppade sig.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:37:41 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/famijour/1874/0326.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free