- Project Runeberg -  Svenska Familj-Journalen / Band 13, årgång 1874 /
323

(1869-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från Gustaf II Adolfs dagar. Anteckningar om lefnadssättet vid konungens hof, hans resor, familjförhållanden m. m. Af J. M. (III. Åren 1618-1620.) - Förlorade paradis. Helmer

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Efter tvenne månaders bortovaro återkom Gustaf Adolf
den 1 Juli till Stockholm. Derpå inhemtade han sin
moders och sina riksråders tanke angående lifgedinget,
bröllopsgärden och de politiska förhållanden, som i
följd af giftermålet kunde uppstå med brudens broder,
den unge kurfursten Georg Wilhelm af Brandenburg –
hvilken för Ostpreussen var länsherre under konung
Sigismund af Polen, med hvilken Sverige då befann
sig i krigstillstånd, – samt underrättade kringboende
furstar om sin afsigt. För att hemta bruden utsändes
rikskansleren Axel Oxenstjerna; han befalldes
öfverlemna en dyrbar förlofningspresent (arrham)
och, för att i möjligaste mån påskynda bröllopet,
i allt rätta sig efter brudens moder. Den 7 Augusti
afseglade Oxenstjerna med åtta af kronans förnämsta
skepp, öfver hvilka den nyss till riksamiral utnämde
Carl Carlsson Gyllenhjelm förde befälet; Gustaf Adolf
följde med till Landsort, hvarifrån han återvände till
Stockholm. När eskadern kommit utanför Carlsöarna,
måste den likväl för storm och sjöskada återvända till
Elfsnabben, hvarifrån den dock snart åter kunde utgå,
så att den i slutet af Augusti angjorde redden utanför
Rostock. Underhandlingarna i Berlin gingo lyckligt;
giftermålskontraktets undertecknande uppsköts och
öfverlemnades åt Gustaf Adolfs slutliga afgörande,
så att bruden utan tidsutdrägt kunde företaga färden
till sitt nya fädernesland.

Redan den 12 September afreste konungen till Kalmar
för att anordna allt till brudens mottagande. Staden
låg ännu i lägervall efter danska kriget;
dertill visade sig pesten, dock blott i några
hus, som konungen genast lät uppbränna. Allting
måste hemtas från Stockholm eller utlandet. Från
hufvudstaden nedsändes dukar, servietter, lakan
med mera dylikt. Apotekaren Kasper König väntades
från Tyskland med specerier, konfekt och andra
förnödenheter.

Emellertid dröjde Maria Eleonoras ankomst alltför
länge för den förälskade konungens otålighet. Först
den 7 Oktober visade sig flottans hvita segel
utanför Kalmar slott. Trenne riksråd utsändes genast
på galejor för att föra bruden i land; de helsade
henne och modren på skeppen med hvar sitt tal. Utom
enkekurfurstinnan Anna, åtföljdes Maria Eleonora
äfven af en yngre syster, Catharina, och af en ung
faster, Maria, tre hofmästarinnor, åtta hoffröknar,
en hofmästare och sju hofjunkare. Af konungen mottogs
bruden på slottet, der man sedermera i trenne dagar
roade sig med dans, gästabud och andra förlustelser.

Den 12 Oktober afreste konungen till Stockholm
för att förbereda bröllopshögtidligheterna. Den
17 anträdde bruden med ett stort följe sin färd
öfver Ålhem, Vimmerby, Linköping, Örebro, Arboga och
Köping till Vesterås, der konungen åter mötte den 9
November. Under vägen låntes
vagnar af adeln; lösa tapeter medfördes för att
under nattlägren upphängas i rummen, särdeles i
städerna. Till det uppresande herrskapets underhåll
pålades allmogen i kringliggande landsorter en
särskild gärd.

Efter några dagars samvaro å Vesterås slott, reste
konungen förut tillbaka till Stockholm för att lägga
sista handen vid bröllopets anordnande. Gästerna voro
många hundra, hvilka alla borde inrymmas på slottet,
undfägnas och vid afresan föräras med skänker. Bland
annat hade den nyssnämde apotekaren König i Tyskland
uppköpt sex stycken silfverhandfat med dertill hörande
silfverkannor, tolf stycken förgyllda kredenser »att
sätta i rummen», samt tvenne dussin mindre kredenser
eller silfverbägare »till föräringar». Ståthållarne
anmodades upplåna ljusstakar af tenn, kannor och
dylikt, efter konungens förråd ej ville förslå. Af
drycker levererade en enda köpman 177 åmar rhenskt
vin, 17 pipor franskt vin, 15 pipor spanskt vin, 1/2
åm rhenskt bränvin, 6 oxhufvuden vinättika, öfver 42
läster rostocker-öl och 102 läster stralsundskt öl.

Inbjudna voro både gamla och unga enkedrottningen,
hertig Carl Philip och danske konungen, hvilken
dock i sitt ställe sände riksrådet Holger
Rosencrantz. Dessutom hela svenska och finska
adeln, med dess fruar och fullständig rusttjenst,
lika utrustad; äfven femtio af estländska adeln,
som erhöllo fri förtäring icke allenast under
vistelsen i Stockholm, utan äfven under fram- och
återresan. Slutligen erkebiskopen och åtskilliga
biskopar, med flere.

Sedan allt var färdigt, uppbröt den kungliga bruden
den 18 November från Vesterås och höll den 25 November
sitt högtidliga intåg i Stockholm, mött af konungen
med ett talrikt och lysande sällskap. Samma afton
skedde vigseln å slottet, då konungen beledsagades af
grefvarna Magnus och Abraham Brahe samt drottningen
leddes af hertig Carl Philip och Rosencrantz. Efter
flere dagars lustbarheter försiggick drottningens
kröning den 28 November i Storkyrkan; salut gafs
från slottet, salva från soldaterna kring kyrkan,
derefter åter salut från krigsskeppen, galejorna,
Gråmunkeholmen och sist från stadsporten. Mynt
utkastades bland folket. Såsom något ovanligt omtalas
under lustbarhetenna ett skådespel, som benämdes
Olof Skötkonung, var författadt af Andreas Prytz,
och uppfördes den 1 och 2 December. Det afhandlade
kristendomens införande i Sverige genom den helige
Sigfrid; sedan Olof Skötkonung fulländat detta värf:

"Lät han sig viga med sin kära brud
Och vandrade flitigt efter Guds bud."

Sedan äfven vi sålunda, på öfligt sätt i romaner,
följt vår hjelte till brudstolen, taga vi för denna
gång afsked af våra läsare.


Förlorade paradis.

Der är mörkt, der sommardager
En gång mild och solvarm låg;
Tiden snart sin slöja drager
Öfver allt, hvad skönt han såg.
Mångstäds täcker snö och is
Ett förloradt paradis.

Flicka! bleknat har nu kinden,
Förr så varm och rosenröd;
Säg mig, var det aftonvinden,
Som blef dina rosors död,
Eller är det vännens svek,
Som gjort unga kinden blek?

Gamla gråskägg vid pokalen,
Tyd mig dina drömmar, du!
Är det minnet, är det qvalen,
Som i vin du dränker nu?
Hägrar der ditt eden än
Med den svunna sällheten?

Skåda dit! vid insjöns vatten
Står en enslig borgruin.
Aldrig hörs der mer i natten
Ljudet af en mandolin;
Ingen kungadotter mer
Der sin tro åt riddarn ger.

Der är mörkt, der sommardager
En gång mild och solvarm låg;
Tiden snart sin slöja drager
Öfver allt, hvad skönt han såg.
Mångstäds täcker snö och is
Ett förloradt paradis.

Helmer.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:37:41 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/famijour/1874/0327.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free