- Project Runeberg -  Svenska Familj-Journalen / Band 13, årgång 1874 /
338

(1869-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Näsbo slott på Visingsö. Herm. Hofberg - Barndomsvännen. Pyramus - En arbetareförening såsom arrendator. E. L.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och afled på Näsbo i Mars 1222, endast tjugoett
år gammal.

Efter Erik Läspes död, sedan Sveriges krona
öfvergått till Folkungaslägten och Birger Jarl anlagt
Stockholm, förlorade Visingsö sin betydelse såsom
konunga-residens. Visserligen finner man jemväl
sedermera, att ön besöktes af de kungliga. Men det
var blott Valdemar, som uppehöll sig der en kort tid,
och brodren Magnus Ladulås, hvilken likväl tyckes
hafva hyst en synnerlig förkärlek för den vackra
Visingsö och dog på Näsbo den 18 December 1290.

Med Magnus’ son, den svage konung Birger, försvinner
Näsbo slott ur Sveriges historia. Troligen förstördes
det, då riddaren Carl Elineson (Sparre) med de
uppbådade smålänningarna intog Visingsö och nödgade
Birger att lemna riket (1319).

Efter denna korta öfversigt af slottets historia,
vilja vi nämna några ord om dess belägenhet.

I södra ändan af Visingsö intränger Näsviken, en
mindre vik eller bugt af Vettern, mellan tvenne
landtuddar. På den östra af dessa ligga ruinerna
af Näs’ eller Näsbo slott. Antagligen har udden i
forna tider sträckt sig mycket längre ut i sjön; men
Vetterns böljor arbeta år från år att undergräfva
och bortföra den lösa stranden och ha redan hunnit
med sitt mineringsarbete fram till vallen, der
slottsruinen ligger. För närvarande qvarstår föga
mer än en två fot bred jordremsa mellan ruinen och
den tvärbranta stranden.

När man från landsidan närmar sig slottet, ser man
endast tvenne höga jordkullar, som i sitt inre gömma
lemningar af torn och murar. Från sjösidan träda
dessa tydligare i dagen och visa, att slottet åt sjön
haft ett rundt
torn på uddens spets, samt att sträckmurar derifrån
gått utefter sjökanten åt norr och öster. – Af
dessa murar har den östra en längd af hundrafemton
fot; men för närvarande icke mer än fyra fots
höjd. På yttre sidan ser man ungefär midt på muren
spår efter ett större hvalf, hvilket likväl nu är
igenrasadt. Norrut sträcker sig från tornet en annan
mur, som i längd dock knappt uppgår till tiondedelen
af den nyssnämda. Den runda tornmuren är, liksom
sträckmurarna, uppförd af kullersten och lerskiffer
med mellanslaget murbruk.

På östra sidan om och tätt invid tornet höjer sig en
rund jordkulle, som på ena sidan begränsas af en låg
halfrund mur, hvarför man antager att kullen varit ett
rundtorn, liksom det bredvid liggande. – På spetsen
af denna kulle lät Visingsös forne herrskare, den om
våra fornminnen så nitiske grefve Per Brahe uppresa
en minnessten med en latinsk inskrift, som i svensk
öfversättning lyder sålunda: Per Brahe, grefve till
Visingsborg, friherre till Cajana, kar upprest denna
sten till minne af konung Magnus Ladulås, som här
haft sitt kungliga residens, i hvilket han stilla
afsomnade år 1290.


Från denna punkt har man en utsigt, i alla hänseenden
storartad och värd en konungaboning. På östgöta-sidan
resa sig de majestätiska Öhlabergen, liknande med
sina tvärbranta väggar jättemurar, uppstaplade på
Vetterstranden. Söderut utlöper från dem i sjön en
udde, som slutar med den höga Virtakulle, och i norr
tronar på bergstoppen Vestanå höga stenhus, det enda
ännu bebodda af Brahe-ättens här belägna slott. Åt
vester mötes blicken af Vestergötlands skogklädda
höjder och längst i söder, i fonden af det oändliga
perspektiv, som Vettern bildar åt smålandssidan,
reser sig bergjätten Taberg.

Herm. Hofberg.


Barndomsvännen.

Se, solen i rodnande vester går ner
Och dagens små sorger försvinna.
Jag sitter helt ensam vid fönstret och ser
Mot höjden, hur stjernorna brinna.
Men tankarna stanna ej qvar en minut,
De flyga så vida och hamna till slut
Hos Axel, som trohet mig svurit.

Jag minnes så väl, hur i barndomens dar
Vi lekte tillsammans förtroligt.
0 himmel, hur säll och hur lycklig jag var!
Ack, aldrig jag mer får så roligt.
Om dagen beständigt var han i min håg,
Om natten, o, äfven jag då honom såg
I ljufva och leende drömmar.

Hur ofta vi sprungo vid skogsbäckens rand
Och plundrade blommornas skara!
Han satt vid min sida, då kransar jag band,
Och gjorde små skälmstycken bara.
Jag blef litet ond, men han skrattade blott,
Jag skrattade också, och allting var godt,
Och vänner vi voro på stunden.

Så växte vi opp under joller och larm,
Och snart var vår barndom förgången.
Nu kallas af andra jag fattig och arm,
Men lycklig, som jag, är ej mången;
Ty kärleken kom, som om natten en tjuf,
Mitt hjerta väl blödde, men smärtan var ljuf,
Ty Axel för evigt mig älskar.

Men hårdhändt är ödet. Det skilde oss åt,
Min Axel for långt bort i fjerran.
Jag klagar dock icke, jag hämmar min gråt,
Ty honom ledsagar nog Herran,
Och då skall han komma tillbaka i höst,
Att hvila i ro vid mitt klappande bröst
I barndomens fridfulla dalar.

Pyramus.



En arbetareförening såsom arrendator.

År 1830 gjorde en godsegare vid namn Gurdon till
Assington i grefskapet Suffolk, som ligger i det
sydliga England, ett ganska märkligt försök, dertill
föranledd af sorg och harm öfver arbetarebefolkningens
ställning under den gamla fattiglagen. Han förmådde
femton arbetare, af hvilka några hvarken kunde läsa
eller skrifva, att gemensamt öfvertaga en egendom
å 44 tunnland med medelmåttig jordmån och tarfliga
byggnader. De fattiga stackrarne egde blott 57
kronor hvardera; men Gurdon lånade dem 7,200 kronor
räntefritt. Härigenom förskaffade de sig nödig
besättning af kreatur och redskap, och de valde ur
sin krets en af föreningens medlemmar till styresman,
som derför fick 1 krona
mera i veckan, utom vanlig lön som arbetare
jemte hans andel i vinsten. Derjemte tillsatte
de en tillsyningskomité af fyra personer, som
skulle beskydda styresmannen mot påtryckningar från
deltagarnes sida och afgöra alla tvifvelaktiga frågor,
för hvilket allt de komiterade blott voro samtlige
delegarne ansvariga. Desse arbetade naturligtvis icke
alla på gården, som icke kunde underhålla dem alla;
men det förutsattes att när en deltagare saknade
verksamhet, hade han företrädesrätt till att få
arbete. Alla arbetare, ehvad de voro deltagare
eller ej, fingo den i trakten vanliga daglön och
kunde afskedas såsom i hvarje annan tjenst, i det
styresmannen beskyddades mot påtryckning från
deltagarnes sida af komitén, som hemligt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:37:41 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/famijour/1874/0342.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free