- Project Runeberg -  Svenska Familj-Journalen / Band 13, årgång 1874 /
339

(1869-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En arbetareförening såsom arrendator. E. L. - En sommardag i Napoli

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

afgjorde alla frågor och blott var deltagarne samfäldt
ansvarig, och till och med dessa afgåfvo sin dom
genom hemlig omröstning. Hvarje deltagare måste,
såsom vilkor för inträdet, ingå i hjelpföreningen
på stället; och det var honom förbjudet att sälja
sin andel till andra än socknebor eller till en
annan deltagare, då ett hufvudändamål med hela
planen var att minska fattigbördan. Under dessa
förhållanden arbetade folket med sådan lust, att de
hafva återbetalt jordegaren hela förskottslånet; de
hafva hvart år sig emellan delat penningarna; hafva
besparat alla deltagarnes familjer nödvändigheten att
anlita offentligt bistånd, hafva slutit ackord om att
betala 3,600 kronor årligen i afgift af 44 tunnland
och betala den regelmessigt på ett 14 års arrende,
utom alla tionden, kommunala och kronoskatter; och
ega de 6 hästar, 4 kor, 110 får och 30 - 40 svin,
utom alla redskaperna på egendomen, som de drifva i
fyraårigt omlopp. Bland medlemmarna äro fyra enkor,
som tillika med sina barn uppehållas helt och hållet
utan socknens tillhjelp; och så stor är den drift
sålunda bland föreningsmedlemmarna blifvit införd, att
en regel, som tillåtar en medlem låna intill halfva
värdet af hans andel, således 450 kronor, aldrig
blifvit begagnad. Alla de större jordbrukarne i
trakten vittna enhälligt om den goda moraliska
inflytelsen af denna ordning och det lyckliga lif,
som deltagarne föra.

Vi torde böra tillägga, att egaren under åtskilliga år
varit frånvarande, och att gården derför varit skött
utan någon särskild öfveruppsigt, samt att ett annat
försök af samma slag, blott efter en mycket större
måttstock, också varit gynnsamt. Bolaget har här
afbetalt all sin skuld; arrenderar 155 tunnland jord
mot en årlig afgift af 2925 kronor, utom tionde och
andra utskylder, har uppbragt besättningen å gården
till ett värde af 10,800 kronor och kan sälja hvarje
aktie à 3 till 30 pund sterling.

Dessa exempel äro icke enstaka eller särskildt
utmärkande för England. Samma tidskrift (»The
Cooperator»), ur hvilken vi hemtat denna uppgift,
har förut meddelat en liknande från Mecklenburg;
och det synes oss som dessa exempel vore äfven i vårt
land förtjenta af uppmärksamhet och efterföljd.

E. L.


En sommardag i Napoli.

Skiss af X.

»Vede Napoli – e mori!» heter det. Våra nordiska resande
i Napoli underlåta vanligen att uppfylla den senare
delen af denna uppmaning i förbindelse med den förra
delen; men hvad värre är, i allmänhet uppfylla de
hvarken den förra eller den senare delen.

Saken är, att de flesta resande från våra länder
tillbringa en vinter i Italien, och när sommaren
nalkas, återvända de hem, sedan de sett en grön
vinter i stället för en hvit – hvilket ju kan vara
ganska intressant; men vinter är dock alltid vinter,
åtminstone norr om Afrika, och det bella Italia,
som dignar under sin vegetations rikedom, som andas
tungt och brinner under den långa sommardagen, för att
vakna till lif och glädje, när den obeskrifligt sköna,
dunkla sommarnatten släcker dagens hetta – detta,
det italienska Italien, som är olikt allt annat –
högsommarens Italien, se endast de som färdas året
rundt vid Medelhafvets stränder.

Men hettan är för stark, invänder man, och febern
rasar! – Ja, icke vill jag just anbefalla Roma
æterna
för en dylik sommarvistelse, men så mycket
mera dolce Napoli, il suol beato! Här, der golfens
breda vågor slå mot stranden, här, der man har Bajæ,
Capri, Sorrento, Castellamare, Salerno och Amalfi
i grannskapet – här är sommaren, just högsommaren,
ytterst lockande. Stig då upp tidigt om morgonen;
öppna fönsterluckorna, genom hvilka solljuset bryter
in med en bedöfvande glans, endast på glänt; inandas
den friska luften på din balkong öfver golfen i
ett eller annat af Santa Lucias trefliga hoteller,
och sedan du låtit din städerska hemta upp litet
frukt från den på gatan skrikande grönmånglaren,
eller sedan du hos närmaste caffetiere intagit ditt
morgonkaffe, flyg
ut i naturen! Stig upp bredvid munken och qyinnan från
landet i den första, bästa corricolo, som presenterar
sig; det är gladt sällskap och godt lynne, så långt
vägen räcker – skrik och spektakel, det är sannt;
men se’n har man då färdats på äkta napolitanska.

illustration placeholder

Napolitansk grönmånglare.

Detta åkdon, så komiskt det må förefalla, är dock
icke någon karrikatyr. På sätt illustrationen
utvisar, kan det upptaga hela tjoget passagerare,
förutom de lazzaroner, som springa efter detsamma,
och som tidtals, för att hvila sig, hänga sig fast
vid hjulen eller å fimmerstängerna. Och hela detta
sällskap drages af en enda häst, som synes stupa af
andlöshet, men som emellertid rusar fram genom en
sky af dam och springer flere mil i galopp.

Far då genom Posilippo-grottans långa, kyliga
hvalf till Solfatara och Bajæ – eller per jernväg
till Castellamare, och återvänd icke till staden
förrän qvällen börjar sänka sina skuggor öfver
golfens glänsande vatten. Har du då insupit all
den friskhet, som bor i bergen kring Sorrento och
Castellamare, kan du lugnt fördraga stadens något
qvafvare luft. Qvaf? Ja, måhända för den, som kommer
in från landet, ty för stadsbon är den balsamisk,
sval och ljuf. Den smeker din kind, så silkeslen
och mjuk, – och från limonad-försäljarens bod,
der madonna-bilden står som skydd och skylt, dofta
citronerna öfver hela platsen.

Dylika förfriskningsställen påträffas nästan i
hvart gathörn, inrättade i ett slags predikstol, som
är upprest i fria luften. Ingenting kan vid första
ögonkastet synas sällsammare än denna med en baldakin
öfverbyggda disk, på hvilken högar af citroner och
apelsiner äro uppstaplade, och rader af glas af alla
storlekar uppställda. Mellan pelarne vid sidorna af
taket äro två kaggar

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:37:41 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/famijour/1874/0343.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free