- Project Runeberg -  Svenska Familj-Journalen / Band 13, årgång 1874 /
340

(1869-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En sommardag i Napoli

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

med snövatten upphängda, hvilka försäljaren
flere gånger svänger omkring på deras axel innan
han fyller vattnet i glasen, som han erbjuder
de förbigående. Hvarje sådan butik – acquaiolo
kallas den – är prydd med lyktor, girlander och
lister, som trotsa alla konstläror; väggarna äro
öfvermålade med fantastiska aqvareller, lånade ur
mytologien och bibeln, hvilka italienarne stundom
sammanblanda med hvarandra. Här ser ni Moses
framkalla vatten ur klippan med en gest, värdig
en taskspelareålderman. Från morgon till qväll
tränges massan omkring detta förfriskningsställe,
reqvirerande friskt vatten, eller en limonad, eller
ett glas pomeransvatten, eller sambuc, ett slags likör,
distillerad på fläderkärnor, som är den populära
älsklingsdrycken. Den törstige lazzaronen nöjer
sig med dessa enkla dryckesvaror å ett öre måttet,
och går derpå hem till sig med högburet hufvud och
stolta steg.

Behagar ni med mig företaga en promenad genom Napolis
Hamngata? Sommar- eller vinterafton, är der alltid
samma rörelse och samma buller. Föreställ er mellan
två husrader två rader salustånd fyllda med matvaror,
allt efter årstiden. Före den franska ockupationen
voro de icke endast stånd, utan baracker, som om dagen
tjenade till försäljningsbodar och om natten till
herberge för en hel befolkning af trasvargar. Dessa
baracker kallades för banker och de som voro inhysta
der för bankirer: könen voro här blandade om hvarandra
och deras fria fasoner sårade till och med den första
franska republikens soldater. En kavalleri-choc sopade
gatan, och barackerna blefvo en natt uppbrända. Sedan
dess har herberget försvunnit, men krogen har
stannat qvar.

Ingenting är sällsammare än dessa stånd prydda med
tälttak eller baldakiner, som skydda dem mot solen
och regnet. Om aftnarna upplysas de af lampor eller
lyktor, de senare oftast gjorda af papper. Gatan
är sålunda skuren i tre, såsom Stockholms Skeppsbro
under höstmarknaden förr i verlden. I dessa tre gator
cirkulerar eller rättare sagdt tränges en böljande
massa. Alla dessa menniskor, till största delen
halfnakna med bara armar och fötter, i skjortärmarna
eller i blotta skjortan, men i alla händelser högst
pittoreska, alla dessa menniskor gå och komma,
knuffas, väsnas och föra ett nästan ursinnigt stoj.
Allt går till öfver drift i detta öfvermåttets land:
man köper ingenting utan att tvista, och tvisterna
öfvergå till förbittring. Knifvarna dragas ofta
för ett halföres skull. Tänk er då hvilket väsen:
skymford och oqväden hagla, hväsa och hvina från den
ena ändan af gatan till den andra. Försäljarne, som ej
tvista, utropa sina varor med en dundrande stämma, som
öfverröstar allt.

illustration placeholder

En napolitansk limonadförsäljares bod.

Här hör ni castagnanon
med rosslig röst utbjuda sina
stekta kastanier, eller vattenmelonförsäljarne täfla
med hvarandra i skräfvel och hyperboler. Den ene
låter måla på sin butik en Pulcinello, kånkande på en
ofantlig melon. Den andre en jättekanon, som utspyr
meloner. Man skall se Napolis gatpojkar fördjupa
hela sitt hufvud uti en sådan melon,
som kostar dem så litet. Också säga de skrattande, att
de för ett öre kunna både äta, dricka och tvätta sig.

Ett stycke längre bort regerar maccaronaron,
macaroniförsäljaren, en af de korpulentaste
och skrytsammaste personnagerna i staden. Bredvid
honom utbreder hans hustru sina yppiga former,
hvilka skulle fröjda en Rubens’ ögon. I det han
utropar sina »pinfärska» macaronis, doppar han
sin sked eller någongång sina fingrar i kitteln,
och upptager derur en hand full långa degpipor,
hvilka han serverar på tjugo assietter, och utdelar
åt tjugo konsumenter på mindre tid än ni behöfver
för att se hvad han förehar. Konsumenten fattar
sin assiett med ena handen, och tar med den andra
en dugtig nypa af sin favoriträtt och håller den så
högt upp i luften han kan; derpå kastar han hufvudet
tillbaka och betraktar med mot himlen höjda blickar
gudsgåfvan med välbehag. Sedan öppnar han munnen,
ur hvilken cidern eller helt simpelt ölet ångar; han
njuter andäktigt försmaken af den fullkomliga salighet
som väntar honom, och snappar slutligen i ett drag
sin portion utan mera ansträngning än vi behöfva för
att tömma ett glas punsch. Lazzaronen sväljer sålunda
ett skålpund macaroni på tre minuter. Han skulle nog
svälja två, om ni betalte dem för honom.

På ett annat håll tillverkar en annan industriidkare
sina franfellicchi, ännu en populär rätt, sammansatt
af mjöl, honing och ägg, om jag icke bedrar mig, ty
jag har aldrig haft förmånen att smaka densamma. Alla
dessa ingredienser knådas

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:37:41 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/famijour/1874/0344.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free