Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Örebro slott. H. H-g. - Små byhistorier. Af Laurentius. 1. Ett klockareoriginal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och Albrekt, i hvilken strid Nerike tyckes hafva
varit den förre i det längsta tillgifvet,
Bland slottets styresmän under medeltiden äro flere
bekanta, såsom: Algot Månsson Sture (1392), hvilken
likväl icke kan hafva stannat längre än till 1395; –
Jöns Laurensson, – och Matthias Kettilberg, hvilken
senare 1434 uppgaf slottet till Engelbrekt. Denne
lemnade befälet åt sin broder Niklis, medan han sjelf
med bondhären tågade söderut, samt erhöll efter
förlikningen Örebro i förläning. – När Engelbrekt
tvenne år senare på holmen utanför Göksholm fallit
ett offer för Måns Bengtssons hämdlust, tvang mördaren
en af Engelbrekts tjenare Albrekt Peccatel att följa
sig till Örebro och hjelpa honom att öfverrumpla
och intaga slottet. Men planen misslyckades genom
slottsfogdens vaksamhet och Måns Bengtsson släckte
sin harm genom att plundra den värnlösa staden.
Någon tid derefter uppgaf besättningen slottet till
Carl Knutsson, hvars fogde Niklis Niklisson med
skicklighet och framgång försvarade det mot Erik
Pukes anfall. – År 1438 inspärrades Örebro af de
upproriska vermlänningarna, hvilka bortjagades af
den tappre Arvid Svan, som nedgjorde hundratjugo man
och tog deras anförare till fånga. I början af konung
Christophers regering var Nils Jönsson (Oxenstierna)
höfvidsman. Hans plats öfvertogs sedan af riddaren
Gregers Bengtsson (Läma), medan länet var anslaget
till drottning Dorotheas lifgeding; men innehades
åter efter Christophers död af Nils Jönsson. – Då
dennes förrädiska stämplingar röjdes, lemnades Örebro
åt Ehrengisle Nilsson (Natt och Dag) till Hammarstad,
hvars hustru Britta Thott var af dansk börd och derför
synnerligt tillgifven konung Christian. Under det
Carl Knutsson kämpade med honom om kronan, inlät sig
fru Britta i en hemlig brefvexling med Christian och
röjde för honom svenskarnas planer. – Vid eröfringen
af Lödöse föllo hennes bref i Carl Knutssons händer. –
Konungen begaf sig genast till Örebro och befallde
hennes fängslande, hvarefter en i Stockholm särskildt
tillsatt domstol dömde henne till bålet. Slägtens
förböner räddade dock sedan förräderskan och hon
återfick efter någon tid till och med friheten.
År 1482 namnes Sven Sture såsom höfvidsman på
Örebro. – Arvid Trolle och Nils Bosson öfverlemnade
det 1497 till konung Hans, hvilken två år senare
skänkte det, till lifgeding åt sin gemål Christina
af Sachsen. – Vid samma tid insattes en dansk Jöns
Falster till ståthållare. – Under tvistigheterna
mellan Sten och Svante Sture belägrade den förre
Örebro, hvarest Svante, som af Hans blifvit upphöjd
till riksmarsk, förde befälet. Af Svante Sture
lemnades slottet till den tappre Åke Hansson (Natt
och Dag), i historien känd under namnet »Danmarks
plågoris» – och kom slutligen 1522 efter nio månaders
belägring i Gustaf Vasas händer.
I harmen befallde Gustaf att borgen skulle nedrifvas,
så att han icke åter måtte falla i danskarnas våld och
blifva till hinders vid befrielseverket. Befallningen
lärer äfven skyndsamt ha blifvit verkställd, hvadan
man ej får söka det »Örebro hus», som spelte en så
betydande roll under medeltiden, i den nuvarande
slottsbyggnaden. Denna förskrifver sig dels från
Gustafs egen tid, enär konungen längre fram befallde
att slottet skulle åter uppbyggas, dels från hans
söner konung Johan och hertig Carl, hvilka fullbordade
byggnaden.
Enligt hvad man tror sig veta, uppbyggdes i Gustaf den
förstes dagar norra, vestra och södra fasaderna till
tre våningars höjd, samt den östra till två våningar,
hvarjemte de två östra slottsrundlarna då också
uppfördes. Jokan den tredje, men i synnerhet hertig
Carl, till hvars hertigdöme Nerike hörde, fullbordade
slottsbyggnaden, genom att uppföra densamma till
fyra våningars höjd och tillsätta runda torn, äfven
på vestra sidan. – Till detta ansenliga arbete lärer
sten hemtats dels från Längbro gamla kyrka, dels från
det vid reformationen förstörda karmeliterklostret
i staden, hvarförutom byggnadsämne säkert fanns att
tillgå efter det förra slottet.
I sitt närvarande skick utgöres Örebro slott af en
fyra våningar hög fyrkantig byggnad, som invändigt
omsluter en mindre borggård. I hvart och ett af
slottets fyra hörn befinner sig en tornrundel af
två våningar, således endast hälften så hög, som
hufvudbyggnaden. Slottets höjd från marken till
taklisten är 78 fot, längden af östra och vestra
fasaderna 140 samt bredden af norra och södra sidorna
94 fot räknadt mellan tornrundlarna.
Slottsmurarna äro uppförda af gråsten och sandsten,
samt äro i understa våningen äfvensom i tornen nära
tio fot tjocka, i andra våningen sex, samt i tredje
och fjerde våningen fem fot. Nordvestra slottsrundeln
har ännu i nedra våningen qvar sina styckegluggar från
den tid slottet var befästadt. – Genom slottsrundeln
på östra sidan inkommer man på den inre borggården,
som bildar en aflångt fyrkantig plan, 84 fot lång
och 43 fot på bredden.
Genom ombyggnader och moderniseringar har slottet
förlorat åtskilligt af sitt ursprungliga utseende och
erbjuder i konsthistoriskt hänseende ej så synnerligt
mycket af intresse. I sydvestra hörnet af borggården
finnas två mindre dörröppningar, infattade med ornerad
sandsten i temligen ren rococo-stil.
Den ena af dessa dörrar ledde i forna tider till
det så kallade Håltornet, ett mörkt, ohyggligt
inqvisitionsrum med en i golfvet murad rund håla,
som användes vid pinliga förhör och för att aftvinga
fångar bekännelse. På borggårdens vestra sida,
öfver dörren, som förr ledde till landtränteriets
kassarum, fanns till för några år sedan i sten
inhugget Vasa-vapnet jemte bokstäfverna C. P. –
D. S. – och årtalet 1617, erinrande om hertig
Carl Philip, som lärer begagnat detta rum till
sängkammare. Likaså fanns på en sten, som vid en
långt förut företagen reparation blef borttagen,
initialerna C. R. – C. H. R., minnen af Carl den
nionde och hans gemål drottning Christina af Holstein.
I slottets andra våning har för närvarande länets
landtstat sina embetslokaler och landshöfdingen
sina boställsrum. – Ett af dessa senare, i hvilket
Carl den trettonde stadfäste prinsens af Ponte-Corvo
val till svensk tronföljare, prydes med porträtter
af kronprinsen Carl Johan och arfprinsen Oscar,
målade af Westin.
Omgifningen kring slottet är i synnerhet åt östra
sidan rätt täck, sedan »Yttre borggården» i början
af detta århundrade planterades med löfträd och nu
under det mer bekanta namnet »Landshöfdingens park»
erbjuder en skuggrik och angenäm promenadplats för
Örebro stads invånare.
H. H-g.
Små byhistorier.
Af Laurentius.
1.
Ett klockareoriginal.
Om med ett original menas en sådan person, hvars karakter
och uppförande bära stämpeln af det ovanliga, bizarra,
löjliga, så förtjenade kantor B. tillfyllest detta
namn. Han var klockare i en landtförsamling i en
treflig ort af det bördiga Skåne. Men från det vanliga
begreppet af en klockare, hvilket ovedersägligen
torde vara, att en klockare bör vara
en sådan person, som 1:o är begåfvad med god röst,
2:o förstår att efter konstens reglor begagna denna
röst för att leda församlingens sång vid gudstjensten,
afvek denne B. på ett högst irrationelt sätt, som
läsaren skall finna längre fram i vår berättelse. Icke
mindre märklig var hans afvikelse från det lefnadssätt
och de seder, som enligt vårt förmenande böra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
