Print (PDF) - On this page / på denna sida - Engelska Kanalens uppkomst - Bokstafsgåta. W-n. - Palindrom. Ol. Ersson - Charad. Ol. Ersson - Uttydning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Engelska Kanalens uppkomst.
Nyare forskningar hafva bragt, så att säga, utom allt
tvifvel, att England och Frankrike icke alltid varit
åtskilda samt att, oafsedt politiska vexlingar, så
väl Holland som Danmark i forna tider varit större
än nu. Den stora öfversvämning, som den 13 November
1872 för de danska öarna och en del af Skåne medförde
så betydliga ödeläggelser och hvarvid i synnerhet
ön Falster led en ansenlig förlust i jord, som af
hafvet bortsköljdes, men till en del åter stack upp
i trenne stora holmar vid Rödsand – denna märkliga
förödelse har ånyo fäst uppmärksamheten på hafvets
makt och grunden till dess jemnt fortgående, samt
tid efter annan häftigt uppträdande våldsamhet i
Kattegat och Bälterna. Den materiella förlust, som
Danmark led 1872, hade ingalunda den betydenhet,
som den ödeläggelse, hvilken årligen föregår på
vestkusten, ja till och med mindre än den smygande
aftäring, som hafvet ständigt och, så att säga,
dagligen förorsakar längs Danmarks östra kuster och
hvilken låter dessa år från år vika tillbaka, ehuru
i så ringa grad, att det icke kan göra intryck på den
ytlige betraktaren. Efterhand som jordvärdet stiger,
skall den förlust, som förorsakas genom hafvets
inverkan, blifva mera känbar, och Danmark är ett
så litet land, att hvarje fotsbredd deraf, som går
förlorad, för dess folk käns desto mera pinsamt.
Det torde icke vara obekant att en högt ansedd
dansk naturforskare Forchhammer angifvit åtskilliga
kännetecken dera, att en stor öfversvämning utgått
från Vesterhafvet, frambragt vid genombrytningen
af kanalen emellan England och Frankrike. Han har
sålunda spårat ett stenlager, som utan väsentligt
afbrott fortgår från sydligaste delen af ön Amrum
genom Slesvigska kustlandet intill Nissumfjorden,
ja till och med ända upp till Vendsyssel, om än
mindre tydligt, och hvilket förmenas hafva tillkommit
genom en stor öfversvämning, som utbredt sig öfver
landet, bortsköljt sanden och leran och samlat ett
stenlager, som är mer eller mindre mäktigt efter
stenarnes mängd i den ursprungliga jordbottnen och
vattnets rörelse. Forchhammer visar att en sänkning
af halföns vestkust upp till Nissumfjorden egt rum
före denna öfversvämning och antager att möjligen
samma sänkning skilt England och Frankrike och danat
kanalen. [1] Sedermera har inträdt en regelbunden,
långsam höjning, som ännu synes fortgå i nordliga
delen af landet.
Den största höjd, hvari ofvannämde stenlager på
vestkusten af Danmark förefinnes, är något högre
än 50 fot öfver hafvets nuvarande spegel; men
iakttagelserna på Amrum och vid Nissumfjorden bevisa
att vattnets regelmessiga ståndpunkt den tiden var
omkring 20 fot högre än den nu är. Landet har alltså
höjt sig 20 fot, och flodböljans höjd har
varit minst 30 fot, alltså af samma höjd som
Atlantiska hafvets största böljor.
Forchhammer anför att det är sannolikt, att dessa
spår af en mycket våldsam öfversvämning härröra
från den af äldre romerska och grekiska författare
omtalade Cimbriska vattenfloden, att den alltså
måste hafva inträffat flere århundraden före Kristi
födelse; och slutar han af jordbottnens ursprungliga
beskaffenhet, som öfverallt i det af floden förstörda
landet har högre sträckningar, samt af jordskorpans
förödelse, att invånarne väl kunde frälsa sig för
öfversvämningen, men efter vattenfloden förefanns
ett till åkerbruk och boskapsskötsel otjenligt land,
hvarigenom de alltså blefvo nödsakade att utvandra.
Att en så utomordentlig företeelse som Kanalens
genombrott egt rum, utan att man derom har
någon bestämd kännedom, må visserligen synas
förunderligt. En gammal saga omtalar väl att en
engelsk drottning af förbittring deröfver att
en dansk drott försmått hennes kärlek, genombröt
kanalen mellan England och Frankrike, för att hafvet
skulle uppsluka hans land. Denna märkliga saga kan
spåras längs hela vestkusten af Danmark; och sålunda
berättas i särskilda trakter, att drottningen sjelf
ville se genomskärningens verkningar och derföre
var tillstädes på kusten men bortsköljdes af de
genombrytande böljorna. – Men denna saga synes vara
det enda traditionella minne här i norden om Kanalens
genombrott.
Finna vi sålunda blott ringa bevis för en sådan
enstaka öfversvämning i de historiska minnena, så
äro dock å andra sidan i de naturliga förhållandena
flere omständigheter, som synas bekräfta riktigheten
af Forchhammers hypotes; och hvad han trott sig se i
särskilda spår på Jutlands yta har vid en noggrann
undersökning af sjökorten öfver Vesterhafvets
farvatten funnits bekräftadt.
Tänker man sig att England varit landfast med det
öfriga Europa, så måste man dock antaga att farvattnet
mellan Frankrike och England vester om Dover och
Boulogne före genombrottet varit en djup hafsbugt,
som alltså varit utsatt för ebb och flod från oceanen,
samt att landförbindelsen blott egt rum mellan Holland
och England, således öster om passet mellan Dover och
Boulogne. Då man nu, utgående från den erfarenhet
som vi hafva om högvattnet från stormfloden den 13
November 1872, tänker sig en liknande uppstufning i
hafsbugten emellan England och Frankrike, men blott i
samma förhållande mäktigare, som en sådan stormflod,
utgående från oceanen och förstärkt med ebb och flod
måste kunna blifva, så skall det osannolika uti att
en så storartad naturhändelse som ett genombrott
mellan England och Frankrike skulle kunna ega rum
i vår lugna jordperiod, visserligen bortfalla,
i synnerhet så framt, såsom Forchhammer antager,
en sänkning der samtidigt egt rum.
Bokstavsgåta.
Följande ord och stafvelser, riktigt sammanställda,
bilda fem ord, hvilkas begynnelsebokstäver beteckna
namnet på en europeisk monark och slutbokstäfverna
namnet på hans gemål:
ol, d, ga, o, ss, t, ko, mi, a, ro, dy, us, s, no, f, ri, k, s.
Orden beteckna:
1. En hjelte uti det trojanska kriget. 2. En
fotbeklädnad. 3. En del utaf en bössa. 4. En
vetenskap. 5. En stad i Ryssland.
W-n.
Palindrom.
Med mitt rättfram tager man båd’ smått och stort.
Att mitt bakfram Dumbom icke höll är spordt.
0l. Ersson.
Charad.
Mitt första, lagdt i mängd, ibland bör skottas.
Mitt andra, omvändt, djerft med stormen brottas.
Mitt hela tecknet är till manligt kön
På slägtet, som man drager upp ur sjön.
Ol. Ersson.
Uttydning.
Lösning af Charaden i föregående häfte, sid. 320: Kommun.
Lösning af Bokstafsgåtan i föregående häfte,
sid. 320: Esaias Tegnér och Frithiofs saga.
Orden äro: 1. Elof. 2. Svenskar. 3. Akademi.
4. Intet. 5. Alkemi. 6. So. 7. Tolf.
8. Esaias. 9. Gas. 10. Numa. 11. Evig.
12. Rosa.
Lösning af Rebus i föregående hätte, sid. 320:
En iståndsatt ljuskrona.
Lösning af Palindromen i föreg. häfte, sid. 320:
Knif–Fink.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
