- Project Runeberg -  Svenska Familj-Journalen / Band 13, årgång 1874 /
355

(1869-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sägner från Ifö. Af G. C. Witt - Sonetter. Af Reinhold Winter - Länderna vid Tschad

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

fanns på Ifö, några Iföbor en dag seglat till Gualöf
på fasta landet, för att af dervarande prest få
ett barn döpt. Barnet döptes och kallades Ingri. På
hemvägen blef storm och båten kantrade, hvarvid alla
drunknade med undantag af barnet, som kastades upp
på stenarna och af folk från ön räddades.

Innan vi lemna den egendomliga ön, skola vi något
närmare betrakta den. Vid södra stranden går en vik
djupt in uti ön. Vid vikens norra ända är kyrkan,
byggd i aflägsen forntid och i slutet af förra
århundradet tillbyggd, men det oaktadt mycket
liten. Taket är på ena sidan lagdt med så kalladt
»munktegel», ett bevis på att det härstammar
från medeltiden. Kyrkan skall, enligt trovärdig
uppgift, ursprungligen vara uppförd af den här ofvan
omtalade erkebiskopen Anders Suneson något af åren
1222-1228. Den har nyligen blifvit upputsad och ser
rätt treflig ut, der den ligger vid den af vass och
träd skuggade strandbrädden.

Ett litet stycke från kyrkan är prestgården, ett
temligen långt, lågt envåningshus, hvars ena hälft
lär vara byggd för ett hundra år sedan, men på senare
tider förlängd medelst den andra hälften. Midt på
gården står en hög sten, snarlik en bautasten. En
latinsk inskrift på densamma upplyser att stenen,
till minne deraf att H. K. H. Kronprins Joseph Frans
Oscar behagat hvila ett par nätter i prestgården,
blifvit upprest af dåvarande pastorn.

Vid prestgården är en temligen stor trädgård och
bredvid denna en med många körsbärsträd bevuxen
park. I trädgården och parken har en af ställets
forna pastorer roat sig med att göra åtskilliga
anläggningar, såsom en »filosofisk gång» eller lång berså,
en stensoffa, hvars sits och ryggstöd af långa gråstenshällar
synas vara tagna från någon gammal hedningagraf m. m.

Någon större egendom finnes naturligtvis icke på
denna lilla ö. Omkring tjugo gårdar, tillsammans
något öfver sju oförmedlade hemman, utgör hela
området. Folkmängden är omkring fyrahundratjugo
personer. Åkrar, ängar och beteshagar, de sistnämda
der och hvar prydda af löf- och barrskogar, samt i
allmänhet trefliga boningshus med trädgårdar möta
den besökandes blickar. Jordbruk i förening med
boskapsskötsel utgör hufvudnäringen för folket, som
är kraftigt och lefnadsfriskt. Nykterhet, flit och
intresse for kommunens allmänna angelägenheter är
ett utmärkande drag hos öns befolkning.

Ifösjön, som är temligen grund på somliga ställen,
har deremot på andra ett betydligt, till det mesta
obekant djup. Den är, såsom de flesta insjöar,
förrädisk, i anseende till ett lätt upprördt vatten,
kastbyar och stundom från motsatta håll blåsande,
hvarandra mötande vindar, hvarför mer än en alltför
djerf seglare funnit sin graf under dess blå böljor.

Kommunikationen med fasta landet underhålles från
ett ställe å öns vestra sida, hvarifrån öfverfarten
är kortast, dels med små båtar, dels med en pråm,
i hvilken kreatur och vagnar kunna forslas. En af
socknen antagen roddare har sin bostad med åkerlycka
vid öfverfarts-stället. På åtskilliga andra ställen
å ön hafva naturligtvis bönderna och torparne
äfven båtar, som begagnas för fiske m. m. Någon
gästgifvargård eller skjutsinrättning finnes icke
på ön, men väl kan man i en eller annan gård få se
bref och tidningar från Amerika och Australien,
hemsända från utflyttade anförvandter, ty äfven
till Ifö socken, denna lilla afskilda del af vårt
fädernesland, har emigrationsfebern sträckt sig.


<b>Sonetter.<?b>

Af Reinhold Winter.

I.

Vintermorgonen.

Re’n spänner himlen ut den blåa runden,
Der Helios just sin gyllne fackla tänder,
Och ljuset flödar öfver haf och länder
Och bryter sig mot marmorhvita grunden.

Men ingen fågel sjunger uti lunden
Och ingen blomma smyckar bäckens stränder
Och Flora sår ej mer med fulla händer
Sin blomstersådd i friska morgonstunden.

Är jorden död? Ack nej! Hon hvilar tyst
I vintersömnen under hvita fällen,
För att uppväckas utaf vårens vindar.

Men skön är slumrerskan. Af kölden kysst
I yppig prakt kring lundarna och fjällen
Sitt silfverdiadem hon herrligt lindar.

II.

Vinternatten.

I mörkrets famn ha dagens sista strålar
Förbleknat re’n och nattens genier hasta
Att lätta floret omkring jorden kasta
Och fästa det med blanka silfvernålar.

I stjernors tusental! Hur herrligt prålar
Ej himlabågen; huru gerna rasta
Ej blickarna, der ni hans pell belasta
Med smycken, skönare än tanken målar.

Allt är så tyst. En aning knappt om ljud
Hörs genom klara luften sakta sväfva.
Allt ligger lugnt försänkt i sömnens armar.

Men öfver hvilans timma vakar Gud.
Han lugnar hjertan, som af oro bäfva
Och öfver mödans barn han sig förbarmar.


Länderna vid Tschad.

Helt olik Nord-Amerikas stora insjöar, hvilka, genom
den väldiga Lorenzofloden förbundna med oceanen, se
ett yppigt lif blomstra på sina stränder, se städer
och nybyggen skjuta upp som svampar ur jorden, ångare
och båtar ila fram som måsar på sina vatten – helt
olik dessa sjöar är insjön Tschad i hjertat af det
otillgängliga Afrika. Den sänder ingen vattenådra
till kontinentens kuster, som skulle kunna sätta
honom i förbindelse med den yttre verlden; lik en
oförbätterlig egoist upptager han i sig de vatten
som grannskapets floder tilldela honom och utbreder
dem till ett vidsträckt kärr med merendels flacka
stränder. Blott den mäktigt verkande solen förmår
att beröfva honom hvad han upptagit.
Hon torkar ut vattnet på sina ställen,
närmar stränderna till hvarandra och upplöser sjön
i tallösa med hvarandra förbundna träsk. Vattnet
emellan de många tusen öarna är ytterst smalt och
kan endast befaras af de lätta, flatbottniga båtar,
hvaraf de vilda bebyggarne af dessa trakter betjena
sig vid sina plundringar och ströftåg, som nästan
oafbrutet fortfara stammarna emellan.

Huru betydande skilnaden emellan Tschads vattenstånd
måste vara under den torra och den regniga årstiden
visar sig tillfyllest om man erfar att Benue och
Quorra (Niger)

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:37:41 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/famijour/1874/0359.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free