- Project Runeberg -  Svenska Familj-Journalen / Band 13, årgång 1874 /
361

(1869-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Små byhistorier. Af Laurentius. 2. Gubben Glad - En sommardag i Napoli. Skiss af X. (Forts. och slut fr. föreg. häfte, sid. 341.)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Oaktadt dessa soldatlifvets vedervärdigheter hade
Glad fattat tycke för detsamma och tog värfning såsom
soldat i Södra Skånska infanteriregementet. Snart
inträffade den minnesvärda kampanjen emot Napoleon
(1813), och under detta fälttåg bivistade Glad slagen
vid Lybeck och Leipzig. Om detta sista fältslag hade
Glad åtskilliga historier att förtälja. Sjelf fick han
vid detta tillfälle pröfva krigslyckans vexlingar och
fick här en kula i venstra armen till ett minnesmärke
för hela lifvet. Dermed hade det tillgått på följande
vis. Han var utkommenderad bland tiraljörerna och
hade smugit sig fram till ett träd; betäckt af detta,
affyrade han flere skott på fransmännen och deras
bundsförvandter polackarna, af hvilka flere fingo i
bita i gräset för hans välriktade kulor. Men vid
en manöver vid laddningen råkade han att blotta
sin venstra sida, då han genast fick en kula genom
venstra armen. Han måste nu anträda reträtten och
blef för sitt välförhållande anmäld till erhållande af
medalj. Detta passerade den andra dagen af slaget. Men
dagen derpå måste han, oaktadt sitt sår, deltaga i
stormningen af Leipzig.

Denna stad och dess murar beskref han såsom ofantligt
stora, och vi barn lyssnade med så mycket större
intresse
till hans skildring deraf, som äfven vi hade en
viss sakkännedom om stället, genom en den tiden
mycket populär visa om slaget vid Leipzig. I denna
visa förekom följande strof om Leipzigs murar: »Och
murarna i Leipzig voro höga som hus,» hvari Glad
fullkomligt instämde. Längre fram i visan talades
om svenska artilleriets förhärjande verkan på nämde
murar i följande ordalag: »De murarna föllo dock
neder som grus,» och Glad berättade om Cardell, att
han redan med sina kanoner var kommen ända upp till
torget, då han åter måste draga sig tillbaka, emedan
fransmännen varit så listiga att de fört sina sårade,
som eljest skulle hafva varit till ingen nytta,
upp i husens öfra våningar, hvarifrån de med största
förbittring sköto och kastade stenar och tegel ned
på svenskarna. Men andra gången gick Cardell fram,
och det i blod ända upp till hjulnafvarna.

Om en kamrat, vid samma regemente som han, hvars namn
var Klen, berättade Glad, att, oaktadt denne fått
tre kulor i skrofvet, han dock framgick hela dagen
med verkligt hjeltemod. Dagen derpå, när kronprinsen
mönstrade regementet, blef detta Klens välförhållande
anmäldt för högst-densamme, som härvid fällde följande nådiga
ord: »Är det sannt att du uppfört dig så?» Klen
jakade. »Nåväl,» återtog prinsen, »då skall du ej
mera heta Klen, utan Prins liksom jag,» hvarpå Carl
Johan fäste tapperhetsmedaljen på den sålunda omdöpte
soldatens bröst och omtalade hans välförhållande
för kejsarne af Ryssland och Österrike, från hvilka
potentater Prins äfven fick emottaga medaljer.

Om en annan krigskamrat vid ett kavalleriregemente
berättade Glad en historia, som visade, huru en simpel
krigare ofta är mycket tapprare och förståndigare än
befälet. Vid ett tillfälle, då kavalleriet skulle göra
ett angrepp på franskt infanteri, hände det sig att
öfversten, som anförde truppen, fick begge tyglarna
afskjutna, och hästen, som kände sig fri, rusade i
full fart bort med öfversten till en annan del af
slagfältet. Detta förorsakade en sådan konfusion hos
befälet, att hvarken löjtnanten eller underlöjtnanten
kommo sig för med att intaga öfverstens plats och
kommendera framåt. Truppen råkade i stor fara att
snart blifva utsatt för två eldar och skulle hafva
blifvit tagen till fånga, om ej en sergeant ridit
fram och under sina krigskamraters jubel kommenderat
attack. Anfallet lyckades fullkomligt under denne
frivillige anförare,
som belönades på fläcken med underlöjtnants namn,
heder och värdighet.

Efter slaget vid Leipzig drogo svenskarna sig,
såsom bekant, först till Belgien och sedan mot
Danmark. Under detta fälttåg hade Glad upplefvat en
löjlig händelse. En tysk hade vid något tillfälle
stulit några persedlar från en svensk soldat, för
hvilken förseelse tysken blef dömd till att slita
tjugo par spö. Vid slutet af exekutionen, när svedan
var som värst, började tysken att skrika: »Ach, mein
Gott, mein Gott!» Profossen, som ej förstod tyska,
uppfattade detta utrop på sitt vis; han sade således:
»Din förhärdade kanalje, tycker du att det är godt,
så skall jag bestå dig ännu några slag gratis», och
han beredde sig verkligen till att gifva syndaren
ännu några par spö, då en underofficer händelsevis
kom att höra tyskens jemmer och frälste honom från
vidare straff.

Mot Norge hade Glad också varit i fält, men här
var hvarken någon fara att bestå eller någon ära
att vinna, emedan allt gick på tok för norrmännen
den gången.

*



illustration placeholder

Napolitansk vattensäljare.

illustration placeholder

Napolitansk bondkvinna.

illustration placeholder

Napolitansk fruktsäljare.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:37:41 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/famijour/1874/0365.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free