- Project Runeberg -  Svenska Familj-Journalen / Band 13, årgång 1874 /
365

(1869-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Röfvar Liljas håla. I närheten af Fridhem och Högklint, söder om Visby. C. J. Bergman

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

är nedanstående teckning tagen, som framställer hålan eller
klyftorna sedda uppifrån: genom klyftan till venster synes
på afstånd profilen af Högklint med upptill en stark
inskärning, som betecknar den förut beskrifna »Getsvältans»
plats i den branta bergväggen.

illustration placeholder

Röfvar Liljas håla.

(Teckning af C. S. Hallbeck.)


Den ofvannämda, ytterst stående »fästningsmuren»
består, liksom Högklint och den öfriga bergssträckan,
nederst af mergel, som ligger i ett par tums tjocka
lager, omvexlande med fina linier af hård kalk,
hvilken senare bergart ensam utgör den öfra delen, och
hvilken allra öfverst bildar bestämda, räta linier,
som likna fint listverk på en åldrig byggnad. I
»muren» finnas flere lodräta remnor, som bebåda,
att den, förr eller senare, kommer att få ett
förändradt utseende, liksom den nu ser annorlunda
ut, än för trettio år sedan. Då var denna klippmur
så formad, att den snart sagdt liknade trenne
sammanbyggda torn med låga, spetshufvade tak.

Framför sjelfva »fästningsmuren» i strandsqvalpet ligga
liksom utposter en blodröd och en svart granitsten,
tvenne i en långt aflägsen forntid med isen eller
rullstensfloden hitkomne fastlänningar. Man ser på
stranden öfverallt tunna klapperstenar, af vågorna
afrundade och finslipade och så fina och hvita,
att man nästan frestas att på dem uppteckna sina
vandringsminnen. Stundom ligga några afbrutna åror,
ett garnmärke, ett stycke af en skeppsreling eller
en segelstång uppkastade på stranden – ensliga vittnen kanhända om
olyckshändelser derute på hafvet. – När man vandrat
fram förbi »fästningsmuren», kommer man till den
punkt, hvarifrån vignett-teckningen är tagen: man
ser här den norra tvärsidan af meranämda »mur» och
till venster den ena klyftan.

Har man väl klättrat upp i öppningen af denna klyfta,
så tvekar man sannerligen en god stund, innan
man fortsätter vandringen inåt: så hotande hänga
här klipporna, hotande att hvarje ögonblick ramla,
såsom de klippstycken ramlat, hvilka huller om buller
ligga sönderbrutna och sammanvräkta i djupet. Samma
vilda karakter har den andra, inre klyftan, som
på båda sidor om en väldig mellanliggande klippa,
hvilken också
bär alla spår af jemmerlig förstöring, står i
förbindelse med den yttre. Öfverallt synas små
kryphål och gömslen, öfverallt en tacksam lokal för
att leka kurragömma med förföljande fiender. Med roten
uppryckta tallstammar, afslitna, förtorkade qvistar
ligga här och hvar. Växtligheten är mycket arm: man
upptäcker några blåklockor, ett par smultronstånd,
litet tunnt gräs, några enbuskar och dvärgartade
oxlar och tallar, samt uppe på klippspetsarna liksom
små mjuka dynor af grönaste ljung.

Såsom ofvan antydt är: den förstörelse, hvaraf
här öfverallt synas så många spår, är ännu icke
afslutad. Hvarje ögonblick tyckas nya ras kunna
inträffa i dessa ruiner af ett

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:37:41 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/famijour/1874/0369.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free