- Project Runeberg -  Svenska Familj-Journalen / Band 13, årgång 1874 /
371

(1869-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Utanför Sandhamns-skären. (En tafla ur Svenska flottans minnen.) Tecknad af H. af Trolle

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Vigo varit med om att taga spanska silfverflottan samt
att förstöra och eröfra flere spanska örlogsfartyg,
hade han från simpel volontär vid amiralitetet tjent
sig upp till den höga grad, som han nu innehade inom
flottan. År 1713 hade han levererat en skarp träffning
uti Finska viken emot ryssarnas nyskapade flotta,
hvarunder det ryska vice-amiralskeppet råkade på grund
samt måste af sitt eget folk uppbrännas. God sjöman,
skicklig manövrist, lugn och rådig i faran, var
kommendör Wrangel dessutom lika ridderlig som tapper,

Det var en man, en riddersman
Af äkta tro och heder.
Örn honom sade man: "att han
Stod lugn i alla väder."
Med undantag af ryssen blott,
Han älskade sin nästa.
När han med denne klädde skott,
Tog Wrangel sin – "siesta".

Men hvem är väl den något undersätsige mannen med det
ljusa håret och stora blå ögonen, som promenerar vid
kommendörens sida? Han för det högra benet något stelt
och styft. Jo, det är Wrangels sekond ombord, en man,
hvilken ej gifver sin chef efter, hvarken i mod och
fosterlandskärlek eller i sjömannaduglighet. Denne
sekond, en blott trettio år gammal man, bar namnet
Georg Herman af Trolle samt var en son af danske
örlogskaptenen Herman Trolle. Lika litet då som nu
för tiden uppfostrades vår flottas unga män som
morsgrisar; men som ingen anstalt fanns i riket,
hvarest sjöofficerare kunde utbildas i yrket, nödgades
de unga män, hvilka önskade att i en framtid ingå vid
amiralitetet, sjelfva och på egen hand förskaffa sig
dertill nödiga kunskaper och insigter. Så hade äfven
Trolle fått göra. Redan vid tio års ålder tumlade
han om på hafvet, der han sedan lefde sin mesta
tid. Under en segling till Vestindien 1698 råkade
han i så stor sjönöd, att han måste tillbringa trenne
dygn på ett vrak, sittande till stor del i vattnet. I
holländsk örlogstjenst hade han vid ett tillfälle fått
sig ett sabelhugg i hufvudet och trenne rännkulor i
högra låret. Efter flere besvärliga öden och utrikes
tjenster till sjös hade han slutligen 1714 återkommit
till fäderneslandet, der han under tiden blifvit
befordrad till kapten vid amiralitetet. Under de
följande årens sjökrig mot Danmark och Ryssland inlade
han flere nya lysande prof på tapperhet och mod. Nu
var han som sagdt sekond på Wrangels flaggskepp, och
skulle som sådan tillika med sin chef inlägga ny ära
samt hölja den blågula flaggan med ovansklig heder.

En sådan man, en karla-karl
Var just den der sekonden.
Han varit med i sina dar
Och gjort kring hafven ronden.
Han redan ifrån unga år
Satt mod och stål i kroppen,
Och derföre som sjöman står
Från kölen upp till toppen.

Utan minsta aning om att en fiende var i närheten,
fortsatte den svenska eskadern sin kurs, då vid pass
sex glas på dagvakten utkiken på förtoppen varskodde
att trenne stora örlogsfartyg voro i sigte, en rapport
ej särdeles behaglig, så mycket mindre, som dessa
skepp snart observerades vara ryska linieskepp om 50
kanoner och hvilka alla tre genast började att jaga
den lilla svenska eskadern.

Från skeppet Wachtmeisters stortopp uppgick signalen
att de smärre fartygen skulle sluta tätt intill
chefen, samt att man borde strida till sista
man
. Detta första blef emellertid omöjligt att
verkställa, ty inom kort hade tvenne af de fiendtliga
skeppen såsom goda seglare afskurit de smärre svenska
fartygen från deras chef, och fregatten, briggen
samt barken blefvo också snart eröfrade och gjorda
till priser.

Sedan detta lättfångna byte tagits af fienden,
började de ryska skeppen att förfölja Wrangel, som,
pressande med alla segel, styrde kurs för Sandhamn
i hopp att möjligtvis dit undkomma. Hans skepp
var en god seglare, som hade haft till byggmästare
Charles Sheldon, samme utmärkte man, hvilken byggt
skeppsdockan på Lindholmen i Carlskrona, hvilken
blifvit räknad att vara »verldens åttonde
underverk». Besättningen på Wrangels skepp voro
väl befarna och modiga karlar, och deras chefs
hjelteande lifvade dem att våga lif och blod för att
åt fäderneslandet bevara detta dyrbara fartyg.

Klar var dagen, skönt strålade solen, och med
bogvattnet brusande för stäfven ilade skeppet
for alla dragande segel öfver hafvet. Skott på
skott, lag på lag aflossas och besvaras. Ett af
de ryska skeppen förlorar genom ett lyckligt skott
förstången och sackar akter öfver. Sandhamns-skären
äro vid middagstiden i sigte, hafsguden sjelf tyckes
gynna Wrangels segling, modet växer med hoppet om
räddning, då plötsligt utkiken varskor upptäckten af
tvenne nya skepp. Det är ytterligare tvenne ryska
femtio-kanonskepp, som sticka fram ur misten under
landet samt afskära vägen för det svenska skeppet,

Och moskoviten trodde nu
Sig svensken fått i fällan,

men Wrangel är ej den man, som förlorar modet,
fastän fem linieskepp med tillsammans 250 kanoner
vilja afskära hans reträtt. Högt vajar svenska
flaggan och med högburet hufvud står chefen på
sia kommandopall. Wrangel vill och hoppas kunna
bryta igenom. Elden från hans skepp underhålles med
yttersta liflighet; men han omringas på alla sidor,
kulorna nedslå lika hagel på skeppet, de plöja upp
dess sidor, de nedslå hans folk hoptals och sjelf
träffas han af en muskötkula, som sträcker honom
svårt blesserad till däcket.

Ett sorgens skri, ett hjerterop
Då hörs från Wrangels lilla hop:
"Hvem skall väl nu oss föra an?"
Man sporde modlösa hvarann.

I detta kritiska ögonblick öfvertager den unge
sekonden befälet. Han har otaliga gånger sett
faran och döden under ögonen och han träder på ett
värdigt sätt i sin chefs fotspår. Hans kallblodiga
lugn, hans imponerande röst, hans uppmuntrande ord,
allt bidrager att ånyo uppväcka modet hos skeppets
tappra försvarare. Akterut, förut och på sidorna
ligger fienden och utspyr sin infernaliska eld. Men
under skallande hurrarop besvaras den lika lifligt
och kraftigt, och fienden vågar ej närma sig intill
denna med yttersta raseri försvarade »ekvall», för
att försöka att genom äntring afgöra striden.

Se der går ändtligen fockmasten öfver bord på
»Wachtmeister», det är en af skeppets hvita vingar
som stäckes och gör all reträtt omöjlig. Storstången
går tio minuter derefter samma väg, med stumpen
liggande inombords. Träsplint och nedskjutet tågvirke
belamrar däcket, som jemte batterierna är uppfyldt
med döda, döende och sårade. Af 260 mans besättning
äro 110, således nära hälften, fallne. Det är ej
längre ett stridbart skepp, utan ett ohyggligt
stympadt vrak, som rullar redlöst på vågorna. Sex
timmar har den tappre Trolle kämpat sedan hans
chef blef blesserad. Han kan ej längre försvara
skeppet. Mensklighet och samvete bjuda honom att
skona de tappre, som ännu äro vid lif. Han befaller
för den skull att elden skall upphöra, och öfverlemnar
skeppet i fiendens händer. Det är nu fyldt med vatten,
master, segel och tågvirke dels gångna öfverbord dels
sönderskjutna; besättningen förminskad till mera än
tre fjerdedelar, de flesta officerarne fallne eller
sårade. Sjelfva fienden intages af beundran öfver
det hjeltemodiga försvaret, ett värdigt motstycke
till Psilanders ryktbara strid med skeppet »Öland»
emot en hel engelsk eskader.

Så slutade striden utanför Sandhamns-skären den 24
Maj 1719.

Men Wrangel och hans sekond fördes båda som fångar
till Petersburg, hvarest czar Peter förgäfves använde
all möda för att förmå dem att ingå i rysk tjenst. Då
de vägrade, hotade czaren dem med Siberien, men detta
hot kufvade dem ej. De förblefvo sitt land trogna,
och underkastade sig modigt att släpas från den ena
fängelseorten till den andra. Först genom freden i
Nystad 1721 blefvo de jemte öfriga fångar utvexlade.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:37:41 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/famijour/1874/0375.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free