- Project Runeberg -  Svenska Familj-Journalen / Band 13, årgång 1874 /
380

(1869-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett lyckoskott. Skiss af Axel S-g. - Strödda meddelanden - Rosornas land - Ej lätt förtjent - Uttydningar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Jag ser, du kan inte det. Då må du veta, att
det innebär hela din framtidslycka.»

Småleende betraktande Elins förvånade utseende,
återtog pastorn efter en stund:

»Det här brefvet är från baron på Svärdsjö. Och vet du
hvad baron skrifver? Precist hvad jag tänkt att han
en vacker dag skulle komma att skrifva. Han begär
din hand, du lyckans gunstling, och du skall således
bli friherrinna Stjernkrans.»

»Det blir jag aldrig,» svarade Elin med en fasthet
och bestämdhet, som kom hennes fader att med undran
betrakta den vanligtvis så milda och eftergifna
flickan. »Antingen blir jag Anders Eks maka eller
gifter jag mig aldrig.»

»Hvad är det der för tokerier?» utbrast prosten. »Är
det min dotter, som så talar? Du glömmer, flicka, att
ett barns första pligt är lydnad mot sina föräldrar,
att ...»

Längre kom ej prosten i sin straffpredikan, ty salen
der utanför genljöd i detta ögonblick af tunga steg
och talande röster, och innan prosten ännu hunnit
resa sig upp från sin plats för att efterse orsaken
till bullret, rycktes dörren upp och Carl den tolfte
steg in i rummet.

Prosten, som vid flere tillfällen sett den unge
konungen och således genast igenkände honom, oaktadt
hans enkla drägt, kom alldeles af sig vid detta
oväntade möte, och med en djup bugning framstammade
han endast ett otydligt:

»Ers majestät!»

Dessa ord voro emellertid tillräckliga för att upplysa
Elin om hvem deras unge gäst var, och rodnande,
men nyfiken, betraktade hon den unge furste, om
hvars oförvägna mod och ridderliga karakter så många
sägner voro gängse i deras bygder. Men hvad hon icke
kunde begripa, det var, att hon tyckte sig se kungen
gifva Anders Ek en blick liksom af hemligt förstånd,
i detsamma han steg öfver tröskeln, och att Anders
icke såg det ringaste nedslagen ut, utan snarare
syntes glad och förtröstansfull.

»God dag, min käre pastor, ty jag förmodar det
är församlingens kyrkoherde jag ser,» yttrade
konungen, i det han räckte sin hand åt prosten, som
med en bugning svarade:

»Johannes Tillæus, till ers majestäts tjenst.»

»Jag hoppas ni ej har något emot,»
återtog då konungen, »att mina jagtkamrater göra ett
angrepp på edra anrättningar. Morgonen är kall,
och frisk luft i förening med god motion är just icke
egnad att förqväfva aptiten.»

»Mitt hela hus står till ers majestäts tjenst,»
svarade Tillæus. »Skynda dig, mitt barn, och hemta
upp ett par flaskor vin,» tillade han derefter
hviskande till Elin, som genast lemnade rummet.

»Hör på, min kära Tillæus,» började konungen,
sedan han med god aptit förtärt ett stycke bröd och
tömt en stor bägare vatten, samt hans jagtkamrater,
Anders Ek inbegripen, skyndat att följa hans exempel,
ehuru de föredrogo att hålla sig till prostens goda
starköl. »Jag har ett ärende af stor vigt till eder,
och som tiden för mitt vistande i ert hus är kort –
jag måste nemligen innan qvällen vara i Vesterås –,
så går jag rakt på målet och friar till er dotter. Ja
ja,» fortfor han skrattande, då prosten bestört
blickade upp på honom, »det är icke för oss sjelfva,
utan för kyrkoherden i grannpastoratet.»

»Men ... det är ju ledigt,» inföll prosten ännu
mera förvånad.

»Det var så, vill ni säga, till i morgse,» återtog
konungen, »men sedan en timme tillbaka är det besatt
med en bra prest, som tillika måhända har räddat mitt
lif i dag.»

»Elin du,» ropade prosten den just inträdande unga
flickan till mötes. »Tacka vår nådige konung, som
gifter bort dig med den nye pastorn i grannsocknarna,
ett af våra bästa pastorat och till på köpet med en
man du, som räddat hans majestäts dyrbara lif.»

Den gode pastorn var helt förtjust öfver denna
vändning, som så tvärt afklippte alla den fattige
adjunktens djerfva beräkningar, och han kunde icke
neka sig den tillfredsställelsen att sända Anders Ek
en blick, som sade mera än det längsta tal.

Sedan konungen sett Anders Ek och Elin stå der
försagda och tvehågsna en stund, fattade han deras
händer och lade dem i hvarandra, medan han vände sig
till prosten med orden:

»Nu återstår blott för er, min käre Tillæus, att
gifva de båda trolofvade er välsignelse.»

Om en bomb slagit ned för Johannes Tillæi fötter,
skulle han ej kunnat blifva mera förbluffad, än vid
den oväntade slutscen, som den kunglige regissören
nyss anordnat inför hans ögon.

»Huru, ers majestät,» stammade han, »skulle det då
vara min adjunkt ...»

»Om hvilken jag talat, ja,» inföll konungen småleende.

»Nå, eftersom min konung och herre så vill, så tag
flickan i Guds namn, kära Anders. Må ni bli lyckliga,
barn!»

Prosten omfamnade dem med mera värma än han på
länge visat, och medan det förnäma jagtsällskapet
i det skummande vinet, och Carl den tolfte sjelf i
en bägare öl tömde de nyförlofvades skål, slöt den
öfverlycklige Anders Ek i sina armar den brud, för
hvilken han hade sitt lyckliga skott att tacka.


Strödda meddelanden.

Rosornas land. På södra branten af Balkan är rosens
sanna hem. Turkarna, på hvilkas språk rosen heter
"gyll", kalla denna landsträcka Gyllistan, "Rosornas
land". Dessa blifva icke, som hos oss, odlade i
krukor och trädgårdar, utan på marken och i klyftor
som potäter. Något behagligare än en sådan rosenåker
kan man knappt tänka sig, millioner af centifolier
äro utströdda öfver rosenlandets ljusgröna täcke,
och luften är i bokstaflig mening uppfylld af
vällukt. Dock ser man icke endast rosorna här och
luktar på dem, utan man – äter dem äfven. Inlagda
rosenblad äro i Turkiet en mycket omtyckt konfektyr;
vanligen njutas de i ett glas friskt vatten hvarje
morgon före kaffet. I denna trakt af Balkan, nemligen
omkring Kasanlik, vinnes också rosenoljan,
på hvilken man sätter ett så stort värde och
som man i sjelfva Konstantinopel knappt är i stånd att
få köpa utan tillsats. En drachma rosenolja betalas
der med 15-16 piaster. Man behöfver endast bära den
på sig i en flaska för att dofta som en rosenbuske.

Ej lätt förtjent. Kyrkoväktaren vid en viss
församling i England har i årlig lön en guiné, ungefär
tjugo kronor, hvarför han dagligen måste uppdraga
kyrkklockan. För att förtjena denna summa måste han
årligen gå 100 engelska mil (hemifrån till kyrkan),
stiga 29,000 steg uppför och uppvrida 36,000 lispunds
vigt 26,000 alnar högt.


Uttydningar.

Lösning af Bokstafsgåtan i föregående häfte,
sid. 352: Oskar och Sofia. Orden äro:
1. Odysseus. 2. Sko. 3. Kolf.
4. Astronomi. 5. Riga.

Lösning af Palindromen i föregående häfte, sid. 352: Ton–Not.

Lösning af Charaden i föregående häfte, sid. 352: Mjölke.

Rättelser: Sid. 23, andra spalten, 46:e raden uppifrån, står: trehundra mark; läs: femhundra mark.
         Å samma spalt, 55:e raden uppifrån, står: 1533: läs: 1633.
         Sid. 122, första spalten, 22:a raden uppifrån, står: skönare; läs: skörare.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:37:41 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/famijour/1874/0384.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free