Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Axel Oxenstjernas lärare. Berättelse af C. Georg Starbäck. I. Löftet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lärare.
Berättelse af C. Georg Starbäck. L
T^öftet.
Rotsjön i Angelstads socken i Småland låg en af dessa
stugor med fönster på taket, sådana som de ännu sedan
urminnes tider der finnas. Derinne satt bonden Börje
med sin hustru. Tvenne lika stora och lika gamla
söner om nio års ålder stodo framför dem.
Det var midsommaraftonen 1581, en vacker dag med
klar och molnfri himmel, så att det var ljust i
den lilla stugan, der björklöfvet var så prydligt
instucket omkring spiseln och lyste så grönt mot det
hvitskurade golfvet.
Mor satt med sammanknäppta händer, medan gubben
betänkte sig, innan han fortsatte de spörj smal,
som han redan ställt till sönerna.
Dessa voro storväxta, men öfver deras friska,
barnsliga anleten låg utbredt ett drag af innerlig
mildhet oich fromhet, på samma gång som de lifliga
mörkblå ögonen blixtrade af fröjd, framkallad just
af fadrens frågor. De voro tvillingar, födda den l
November 1572, och liksom de till det yttre voro
hvarandra så lika, som det ena bäret det andra,
så tycktes de äfven vara det till det inre.
»Godt, barn,» sade slutligen fadren. »I^viljen
båda, men blott en kunna vi undvara, mor och jag
. . . gården behöfver armar, när jag och mor blifva
gamla .... således blott en! Men h vilkendera
af eder?»
Han lät under tystnad ögonen vandra från den ena
af sönerna till den andra, medan modren i andakt
sammanknäppte sina händer, liksom bad hon i den
afgörande stunden, att Herren Gud måtte vara med och
lägga sin välsignelse till.
»Hvad synes dig, Jonas?» sporde slutligen fadren,
»skall du, eller skall din broder?»
»Isak!» svarade Jonas, men tårarna stodo honom i
ögonen, ehuru han log mot brödren.
»Och du, Isak?» sporde åter fadren.
»Jonas!» svarade denne.
Äter blef fadren tyst, men modren såg med ett huldrikt
leende på de kära sönerna.
»Att en af eder skulle bli prest, det löftet hafva vi
gifvit Herran,» sade hon, »och det må gå i fullbordan,
men det är som far säger, gården behöfver armar,
den ock!»
Hon afslutade meningen med en suck, som om hon velat
säga: »Gerna såge jag, om löftet kunde fyllas på
eder begge!»
Men åter såg fadren upp. En ny tanke hade hos honom
uppstått att få saken afgjord.
»Tag hit den stora boken, som mäster Petrus,
kyrkoherden, lånat eder!»
Gossarna skyndade efter boken och framburo den till
fadren, hvilken med mycken försigtighet och omvårdnad
lade den på sitt knä.
«Slå upp det der stället,» fortsatte han, »der I
hafven läst om Luther och om Huss!»
Isak, som stod närmast, bläddrade i boken, men kunde
icke finna sidan, utan sade till Jonas:
»Det var du, som fann stället, broder!»
»Hm!» yttrade fadren, »var det Jonas?»
»Ja5» genmälte Isak, »och han sade ändå med detsamma:
Tänk du broder, om jag finge läsa och bli prest,
tänk om jag blefve det här i Angelstad!»
»Så, hm!» mumlade fadren, men sade för öfrigt intet.
Jonas tog lätt reda på stället, och på modrens
uppmaning uppläste han dess innehåll, »att Huss
var född i ett bondtorp, Hussinecz, och Luther i
en dagsverkares stuga af ler i Eisleben.» Tårarna
stodo honom i ögonen af en inre rörelse, som han ej
kunde betvinga, och när han slutat, drog han djupt
efter andan samt såg med sina klara ögon på modren,
liksom han icke rätt vågat möta fadrens blick.
»Godt!» sade denne och reste sig upp samt slog
tillsammans den stora boken och lade den ifrån sig
på bord-skifvan. »Godt, då är saken klar, och vill
du mor, så tager jag pilten med mig och går till
kyrkoherden!»
»I Guds namn!» svarade modren och tryckte sonen i
sina armar.
Fadren tog så sonen vid handen, och de följdes åt
till kyrkoherden i Annestad, grannsocknen.
Isak stod länge och såg efter dem, först från
stugudörren och sedan från en stor sten, tills de
slutligen försvunno bakom ljungen. Då gick han in
och ställde sig hos modren.
»Du grundar på Jonas?» sade hon och lade sin hand på
hans hufvud.
Isak svarade intet, utan sprang ut, men modren hörde,
huru han snyftade och förgäfves sökte återhålla
gråten.
I Annestads prestgård satt mäster Georgius Marci
eller, såsom bönderna kallade honom, »mäster Jörgen»
vid sitt skrifbord i rummet till venster, när man
kommit genom förstugu-
ÖY. i’a,KK-Juurii. l»/ö.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
