Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En ny vetenskapens seger - Skandinavisk-etnografiska samlingen. I. -rn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
andra Panum i Kiel, angeläget att undersöka,
huruvida transfusionsblodet bevarade sin kraft,
om det förut vispats. Såsom bekant har det ur
ådrorna komna blodet liksom mjölken den egenskapen
att det löpnar, och fruktan för löpningen, som dels
förhindrar, dels skadar operationen, afskräckte icke
så få från vidare försök. Man har nu lyckats att
aflägsna denna svårighet genom en inrättning, som
tillåter att blodet Öfverledes under omständigheter,
hvilka upphäfva vilkoren för blodets löpning. Genom
denna uppfinning tyckes saken hafva in trädt i ett
stadium, som gör den af så allmänt intresse, att den
bör bringas till den stora allmänhetens kännedom.
Blodöfverledningen är i första rummet erforderlig vid
allmän blodbrist, vare sig denna uppstått plötsligt
(akut) eller småningom (kronisk).
Vanligaste orsaken till akut blodbrist och högre
grader af blodfattigdom är blodförlust genom afslitna
ådror, mera sällan blödningar genom näsan eller
från lungorna. Tecknen på inträdd blodfattigdom äro
kindernas och läppranas bleka färg, kyla i huden
öfver hela kroppen, känsla af svindel o. s. v.
Kronisk blodbrist uppstår vanligast genom IT ältande
sjukdomar, såsom tyfus och lungsot, äfvensom gencm
högre grad af IMsot. Här, der faran af uppskof är
mindre, har den en eller flere gånger upprepade
transfusionen uträttat verkliga under. Vid ett
förra året i Wiesbaden hållet naturforskaremöte
omtalade en tysk läkare, doktor Hasse, tretton fall
af transfusion,. som han utfört med blod, taget ur
halsådern på ett lam – allesamman med utomordentligt
gynnsamma resultat. Lungsigtiga, som genom långvarig
vistelse inomhus blifvit blodfattiga, hafva betydligt
förbättrats genom en på detta sätt om våren anställd
förnyelse af blodet.
Hit höra äfven blodförgiftningar, d. ä. sådana som
uppkomma genom inandning af koloxid-, lys- och grufgas
samt äfven genom fosfor – det förstnämda giftet är
så mycket farligare, som det hvarken kan ses eller
"kännas med lukten och så mycket oftare verksamt,
som det kan uppstå vid minsta oförsigtighet vid
kamineldningen och ingår med smådelarna i blodet en
förening, som tillintetgör allt lif deri. Ingjutningen
af en portion nya blodkulor – hvaraf fem millioner
innehållas i en droppa rödt blod af en ärtas storlek –
är här möjligt-
vis den enda utvägen att rädda lifvet, och har äfven
blifvit med framgång försökt.
Ett icke ringa hinder för användningen af
blodtransfusion är svårigheten att få en person,
som är villig och modig nog att släppa till något
af blodet i sina ådror. Omständliga förberedelser,
besynnerliga apparater och slutligen det flytande
blodet kunna verka afskräckande nog på mindre härdade
nerver, äfven om ingen fara är med blodtömningen
förbunden. I så måtto kan den förenklade apparat,
om hvilken här skall berättas, helsas såsom ett
framsteg. Hvad smärtan beträffar, så ,gör öppnandet
af en åder icke så ondt, som hugget med snäpparen,
och om det är tid dertill, så kan huden på förhand
göras känslolös genom fuktning med svafvelether, för
hvilket ändamål engelsmannen Eichardson konstruerat en
särskild apparat. I öfrigt behöfves blott att anlägga
ett hårdt bandage, som spänner ådern (på sätt som
man af illustrationen kan se) på den blodaflåtande
personens högra öfverarm.
Om vi slutligen taga apparaten i närmare betraktande,
så är detta en af dr Koussel i Genève uppfunnen och på
verldsutställningen i Wien prisbelönad transfusor,
ett instrument, hvari blodet icke så länge som en
sekund träder i beröring med luften, och som dessutom
kan skötas af en enda läkare.
Instrumentet består af svart kautschuk, med
undantag af ett enda stycke, kopphufvudet, som är af
glas. Detta senare appliceras nu på den blodaflåtande
personens arm och göres lufttomt genom utpumpning
medelst en kautschuksballong. När glaset fastnat, så
iuledes deri varmt vatten genom ett litet sidorör,
för att fullkomligt utdrifva den luft, som ännu
kunde finnas qvar. Derpå sättes utifrån i rörelse en
inuti befintlig lansett, som öppnar ådern. Blodet
utträder i ett lufttomt rum under vattnet, tränger
småningom bort detta och inströmmar i apparaten
samt vidare i sprutroret. Detta blir i det lämpliga
ögonblicket af operatören infördt i den sjukes åder,
och nu Öfverledes i 8 till 10 stötar en mängd blod
af omkring 150 till 200 gram.
Denna transfusionsapparat har väckt mycken
uppmärksamhet i utlandet, och det torde ej dröja
länge, innan man äfven hos oss får se den användas vid
sjukdomsfall af den svåra art, som vi ofvan angifvit.
Skandinavisk-etnografiska samlingen.
I.
Har ni någonsin sett en stark rörelse i lifvet, i
ett folks eller bara en trakts, en stads eller en
liten småstadshålas, som ej genast ger sig luft i
något skrifvet eller något tryckt? Jag svarar sjelf:
knappast, annat än i de dunkla tider då endast ordet
fanns. Om ej på annat sätt, sökte man med bildspråk
teckna det märkliga som timat, och den seden är äfven
hos oss så urgammal, att hällristningarna gå upp
till bronsåldern, d. v. s. till århundradena före
kristna tideräkningen. Men der icke någon plötslig
utveckling egt rum, der århundradena sakta och utan
ryck hopat små framsteg till andra ännu smärre,
der med ett ord odlingen följer en naturlig, lugn
bana – der hafva vi inga handlingar, inga böcker att
tillgå; der vidtager en rik, men svårtydd följd
af bildskrifter, nemligen sjelfva de föremål, som
odlingen fram-bragt, och dessa skola då göra tjenst
åt forskaren såsom vägledande och upplysande. Detta
är, i allra största allmänlighet antydt, skilnaden
mellan historien i hennes många skiftningar å den
ena sidan och fornforskningen i vidaste mening å den
andra. Men det är onekligen enklare och ligger för
den allmänna uppfattningen närmar9 till hands att ur
skrifna handlingar, ur upptecknade berättelser eller
skilda krönikor sammansätta en ny, fullständigare
beskrifning om hvad som timat, än det är att ur
en mängd föremål liksom framlocka bikten om deras
innersta väsen, om de händer som danat dem, om de
tankar och syften de tjenat, om odlingen hos det folk
de tillhört. Det fordras nemligen för det senare
sättet att gå till väga ett ojemförligt mycket rikare
forskningsämne, en vida mer oaflåtlig uppmärksamhet,
en skarpblick och en sammanslutningsgåfva, som
ej ryggar tillbaka för svårigheter, för skenbara
obetydligheter, för oundvikliga misstag. Af det nu
antydda är det lätt att förstå hvarför historien
redan tidigt framträder som kunskap om det förflutna
och allt mer och mer lyft sig till vetenskaplig
betydenhet, medan fornforskningen är så ung,
att. hennes anor knappt skjuta två sekler upp i
tiden, och hennes framträdande med anspråk på rang
bland erkända vetenskaper ännu ej kan räknas i mer än
tiotal af år. Ja, vissa af hennes grenar hafva ännu
knappt lemnat det första oordnade tillståndet, ej ens
mer än tagit de första stapplande stegen. Dock – ej
alla stapplande! Ty särskildt hvad folkbeskrifningen
(etnografien) vidkommer, har hon ändtligen råkat
in i de rätta spåren, och hennes steg äro säkra,
hon går med trygga låter och högburen panna mot sitt
visserligen i fjerran skymtande mål.
Hvad är det då som haft en så mäktig verkan på
fornforskningens, på hela odlingsvetenskapens
lyftning? Hvad är det som öfver hufvud förlänar hela
vårt århundrades vetenskaplighet dess egendomliga
prägel? Svaret ligger så nära till hands,
att en hvar redan på förhand känner det. Det är
naturvetenskapernas inflytande, som förändrat hela
vårt vetenskapliga sätt att gå till väga och med
detsamma skapat om hela stora områden af mensklig
kunskap eller låtit andra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
