Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Axel Oxenstjernas lärare. Berättelse af C. Georg Starbäck. II. Skolgossen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Oxenstjernas lärare.
Berättelse af.O.-Georg Starbäck.
II. Skolgossen.
en
det var lång väg från torpstugan vid Rotsjön-och till
biskopsstolen. Framtiden liknade väl till en början
en spegelblänk vattenyta, som med lätthet borde
kunna öfverfaras, men snart grumlade sig spegeln,
vågorna reste sina hufvuden, och ju högre de gingo,
desto mer sjönk biskopsstolen ned om synranden.
Eedan medan Jonas vandrade vägen fram vid Peters sida,
började han finna, att han borde vara nöjd, om han
kunde få Angelstads gäll, och när de hunnit genom
stadsporten till Kalmar, så hade han fullt klart för
sig, att om han hunnit så låögt som Peter Larsson,
så skulle han visst icke kunna hinna längre.
Det var de upplysningar och goda råd, hvilka Peter
Larsson lemnat, som åstadkommit denna, visserligen
ganska helsosamma, begränsning och förminskning af
barnasinnets alltför yppiga drömmar.
Och verkligheten, hvilken fullkomligt öfverensstämde
med Peters beskrifning, fullbordade hvad denne
begynt. Sjelfva det yttre intrycket af den med vallar,
grafvar och murar omgifna staden, de många husen,
som stodo i långa rader med sina gaflar utåt gatorna,
den lifliga rörelsen på dessa af de många menniskorna,
skeppen i hamnen och framför allt vid sidan af staden
det gamla, präktiga slottet, hvarpå så väl Gustaf Wasa
som Erik XIV och Johan III nedlagt så stora kostnader,
- . redan intrycket af allt detta var sådant, att
Jonas tyckte sig krympa tillsammans till ett intet och
knappast visste, huru han skulle kunna taga sig fram
i sin ringhet och hjelplöshet bland all denna storhet.
Ännu värre blef det, när han väl kommit in i
skolan. Den myndige rektorn Nicolaus Petri och
hans medhjelpare, hvilka alla -uppträdde i hela
den barnasinnet öfverväldigande tyngden af medveten
öfverlägsenhet, - alla dessa syntes honom minst lika
höga som den vördige kyrkoherden, mäster Jörgen i
Angelstad, fast ingen hade denna värma i blicken,
som han. Det var icke nog med, att biskopsstolen,
som der hemma i Hedenstorpet stod så klar för honom,
spårlöst sjunkit undan hans blick, han betogs af en
känsla, som om han varit färdig att drunkna.
»»Kom till mig, när det är något, som du ej kan reda
dig med", yttrade Peter Larsson, sedan han följt Jonas
till mäster Nicolaus Petri och fått honom inskrifven
i skolans
nedersta krets, »»kom till mig, men det tror jag,
att du snart kommer ifrån abcboks-djeknarne.»
Det var ändå ett hopp och en tröst för den häpne
gossen, som kände sig helt främmande och öfvergifven
och aldrig någonsin så lifligt som nu önskat, att han
haft sin broder vid sidan. Tänk om de gemensamt fått
vandra den mödosamma stigen i skolan! Huru skulle
de icke hafva kunnat hjelpa och styrka hvarandra,
huru skulle icke allt, som nu syntes så svårt och
omöjligt, då hafva blifvit lätt och lustigt!
Men Isak gick der hemma, han, och trodde, att
Jonas nu som bäst lade grunden till sin blifvande
herrlighet som biskop. Ja, hvad han visste litet af
verlden! Likvisst var det icke stort vardt att sucka
och gråta, skulle det blifva något af och ville han
icke komma hem med skam och nesa, så måste han taga
uti med kraft.
»»Jag vill göra så godt jag kan!»» sade han för sig
sjelf, och med denna tanke somnade han första qvällen.
I drömmen såg han den välmenande och allvarlige
mäster Jörgen, som höjande handen upprepade sina
ord om gernin-garne, som följa menniskan efter genom
tiden i evigheten, och han såg sin fader och moder
med Isak försänkta i bön. Och drömmen liksom sömnen
stärkte honom. När han vaknade om morgonen, grep han
sig an vida modigare, än han kunnat föreställa sig.
Den tiden skulle man vara i skolan klockan fem om
morgonen, vinter och sommar lika. Läsningen fortsattes
då till klockan slagit 8, då det blef en timmes lof,
hvarefter lästes en timme från 9 till 10. Mellan 10
och 12 var mid-(lagslof, hvarefter man arbetade i
skolan från 12 till 5 på eftermiddagen, då hvar och en
fick gå till sitt herberge. Skolan hade fyra klasser
eller kretsar, såsom de då kallades, och- den första
af dessa utgjordes af »»de smådrängar, hvilka minst
kunna, eller ock nu först skola begynna på att läsa»».
I denna klass kom Jonas, men hans goda hufvud,
hans minne och framför allt hans allvarliga, på en
gång milda och kraftiga väsende gjorde, att han,
såsom Peter Larsson förespådde, snart förflyttades
till andra klassen. Hvarje dag »sattes en glossa»,
d. v. s. läraren utsade två eller tre latinska ord
med deras .betydelse på svenska, hvilka ord skulle af
gossarne inläras, och om qvällen, innan de fingo gå
hem, skulle de redogöra för dem. Någon gång uppgafs
af läraren en vers
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
