Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I bakhåll. Kulturskildring från senare hälften af 1600-talet - En bild från nationalmuseum - En mottagning hos drottningen af Bhopal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ff ^ __,_
sitt byte - nu våga formännen förfölja, men en ny
blixt ljungar, en ny kula ur ungrarens gevär slår
in i bildkumlets spåntak. "Stanna, Johan!»» ropar
egaren till drängen. Der komma bönderna med högafflar,
slagor . och spakar, men de viga röfrarne ha redan
satt sig i säkerhet, och kringspridda
trasor, halm och tygstycken utvisa de ställen, der
de försvunnit bland säden. Från sitt säkra gömställe
kunna de åse huru vagnarna sätta sig i rörelse och
långsamt fortsätta färden. När natten ingått, skrålar
bandet med fall hals någon visa från Wallensteins
dagar och utkastar nya planer till resandes förderf.
En Ibilcl firån
bland de vackraste numren i nationalmusei samlingar
är. den i första våningens korsal midt ibland
afbild-ningarna af de egyptiska, assyriska,
grekiska och romerska skulpturverken uppställda
. gipsafgjutningen af Se-baldus-monumentet. Originalet
till detta konstverk, som pryder .det inre af
Sebalduskyrkan i Niirnberg, är utfördt till ära
för stadens skyddspatron, helgonet St. Sebaldus,
en dansk konungason, som blef dödad under en
pilgrimsfärd. Monumentet är arbetadt i brons
af Peter Vischer (f 1529) med tillhjelp af hans
fem söner och fullbordades under åren 1506-1519,
-Det är 15 fot högt, 8 fot 7 tum långt och 4 fot
8 tum bredt. Helgonets lemningar äro inneslutna i
en sarkofag från slutet af 1300-talet, betäckt med
guld och silfverplåt samt ställd på ett postament
med bildverk i relief ur helgonets historia: en af
jorden uppslukad tviflares räddning, återfyllandet af
ett tömdt vinkrus, Sebaldus värmande sig vid en brasa
af istappar samt botandet af en blind. På framsidan
står en statyett af Sankt Sebaldus, hållande en
kyrkomodell, och på den mot-
satta sidan mästaren sjelf, Peter Vischer, med kalott
på hufvudet samt klädd i arbetsför skinn och en
väska med verktyg. Omkring sarkofagen hpjer sig ett
götiskt tempel med tolf pelare, hvilka uppbära tre
kuppellika genombrutna småtorn. Omkring pelarnes baser
äro anbragta fantastiska ligurer, vid de fyra hörnen
Mmrod, Simson, Perseus och Herkules, vidare nymfer,
lejon o. s. v., hvarjemte en mängd små barnfigurer
pryda bågar och gesimser. På konsoler å pelarne stå de
tolf apostlarna (statyetter) och Öfver pelarne mindre
statyetter af profeter. Ofvanpå mellersta tornet
tronar Kristusbarnet. Monumentets basis uppbäres af
snäckor samt i hörnen delfiner.
Konstfilosoferna förmena att mästaren i detta
monument velat på sitt sätt uttala, hurusom den
ädlare religiösa känslan och en högre verld städse
inom oss bör segrande höja sig öfver den jordiska
sinneverlden lif, huru behagligt och lustigt det än må
vara. I sin fromma utsmyckning stämmer konstverket, så
katolskt det är, ovilkorligen äfven den protestantiske
betraktarens sinne till andakt.
En mottag-ning-
drottning-en »f Bliopal.
land de reseskildringar, som på senare åren
rört sig ! uti Indiens både af forntida och
nutida under uppfyllda land, är det ingen,
som väckt så stort uppseende som engelsmannen
Lewis Rousselets. Efterföljande, ur hans egna
skildringar hemtade, rader beskrifva på ett särdeles
fängslande sätt en afton, som Eousselet och hans
följeslagare Schaumburg tillbragte hos ’hennes höghet
drottning. Begum II af Bhopal.
Vi anmärka på förhand, att de båda1 resande redan
före denna fest hade haft audiens hos drottningen
i egenskap af ett slags sändebud från drottning
Victoria och’ att rajah-drottningen låtit, förse sina
gäster med dyrbara indiska drägter, anvisat dem en
egen bostad, en talrik betjening och dessutom ställt
till deras förfogande en pluton soldater samt hästar
och elefanter.
"Vi kommo ^ till palatset», heter det i Rousselets
berättelse, n efter vår supétimme och funno i
första våningens stora salong samlade de förtrogna,
som utgjorde drottningens vanliga omgifning; alla
vördiga män med hvita skägg och höga titlar: förste’
ministern, en förträfflig man, som utöfvade ett
stort inflytande på drottningen; vidare en onkel till
drottningen, några magnater och en vår vän Houssein
Kahn. Under det vi väntade på drottningen^ som hvarje
dag tillbragte några timmar i sin dotters harem,
fördrefvo vi tiden med att äta bakelser och sötsaker.
Fram emot klockan åtta förkunnade slamret af
tschub-darernas silfverbaljor på stenarna i stora
galleriet att drottningen nalkades. Hon inträdde
i salen, omgifven af unga flickor. Hennes vackra
systerdotter skyndade fram för att helsa oss; den unga
sultanan strålade af guld och ädelstenar. Derefter
tog drottningen plats på den tron af grönt sammet,
som var placerad i ändan af salen, de öfriga satte sig
på divanen i den ordning som hofetiketten föreskref;
min egenskap af gäst och främling förskaffade mig
platsen strax till höger om drottningen.
Tjenarne .kringbjödo kaffe och framburo den kungliga
huka’n (pipan), en ofantlig pjes af tre fots höjd,
prydd med dyrbara stenar. Hufvudet, af ganska betydlig
rymd, var stoppadt med en blandning af tobak och
aromatiska blad, öfver hvilka var strödt litet
pulvriseradt kol.
Frambärandet af huka’n gaf anledning till en episod,
som gjorde mycket uppseende vid det. lilla hofvet och
till och med staden. Hukabadarn (pipbäraren) knäböjde
inför drottningen och räckte henne det rikt besatta
ambramunstycket. Drottningen satte det för munnen och
efter att hafva dragit några drag, lemnade hon det
till mig. Ceremonielet fordrar att så tillgår. Jag
fattade ambran utan tvekan och inandades i min tur
den aromatiska röken. Pipan kom sedan i ordningen
till Schaumburg och lemnades slutligen till dewanen
(förste ministern). Denne mottog den med tvekan:
allas blickar voro riktade på honom. Det är bekant,
att musulmanerna betrakta européerna såsom otrogna,
d. v. s. såsom orena varelser, och följaktligen
icke kunna röra ett föremål, som orenats af deras
läppar. Den stackars ministern befann sig i en svår
dilemma; att afslå pipan hade varit att skymfa
oss och måhända ådraga sig drottningens misshag;
att mottaga den, var ju att öfver-träda Muhameds
lag. Slutligen tycktes dock de timliga intressena
segra öfver de andliga farhågorna, och dewanen
förde ambran mycket försagdt till sina läppar samt
drog ett lätt rökmoln. Exemplet var gifvet, och de
andra musulmanerna mottogo pipan utan tvekan. Denna
fredspipa hade lätt kunnat blifva en brandfackla. Men
som jag verkligen icke höll det minsta på att få
se denna scen upprepas hvarje afton, och derigenom
få sken af att vilja såra de goda männens religiösa
betänkligheter, så bad jag drottningen* .den följande
dagen låta för oss två framsätta en särskild huka.
Då rök-ceremonien var slut, trädde tschubdarerna in i
salen, ledsagande de personer, som hade i uppdrag att
roa oss under aftonen. Det var nautchnis, dansare,|
akrobater och taskspelare af alla slag.
. Det var icke första gången efter min ankomst till
Indien som jag såg en nautch (dansnöje), men det var
första gången jag såg karlar dansa, ty detta anses
ovärdigt det starkare könet. Det förundrade mig dock
mindre att få se det i ett land, der spiran sedan två
generationer legat i qvinliga händer och lofvar att
så göra äfven under en’kommande generation. Det var
naturligt att Begum, som sträfvade att höja qvinnan
till social jemnlikhet i sina stater, trodde sig
berättigad att hafva en manlig balett, lika väl som
andra indiska furstar hafva en qvinlig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
