Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En mottagning hos drottningen af Bhopal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
73
Dansörerna voro storväxta vackra unga män på aderton
till tjugo år, klädda i rika drägter. De utförde
samma slags danser, som de qvinliga nautcherna,
och detta med både smidighet och behag. Icke dess
mindre gjorde det ett löjligt intryck att se de stora
slynglarna svänga sig efter klingande bjellror och
med sina schalar intaga plastiska ställningar. Men är
väl detta löjligare än våra operadansörers piruetter?
En annan dans, oändligen mycket behagligare och mera
intressant, är äggdansen. Det är likväl icke, såsom
man af namnet kunde föreställa sig, fråga om en dans,
utförd öfver och emellan dessa bräckliga föremål.
Ifrågavarande dans utföres af qvinnor. Dansösen,
klädd såsom en qvinna af folket, i snörlif och en
kort sarri öfver höfterna, bär på hufvudet ett hjul
af vide, fästadt i fullkomligt horisontalt läge på
hjessan. Rundt omkring hjulet hänga trådar på lika
afstånd och i ändan försedda med en löpknut, som
hålles öppen med tillhjelp afenglasperla. Dansösen
går fram till åskådarne med en korg ägg i handen,
dem hon visar för att vi skola kunna intyga att äggen
äro äkta och icke eftergjorda.
Musiken uppstämmer en afmätt entonig rytm,
och dansösen börjar vrida sig omkring med stor
snabbhet. Härunder fattar hon ett ägg, inför det i
en af löpknutarna och med en snabb knyck kastar hon
sedan ut ägget, så att knuten tilldrages. Tillföljd
af den centrifugal-kraft, som danser-skans snabba
vändningar framkallar, sträcker sig tråden som bär
ägget, och detta ställer sig i horisontal linie med
förlängningen af ekrarna i videhjulet. Det ena ägget
efter det andra kastas i
Äggdansen.
(Teckning- af Emile Bayard.)
löpknutarna och bilda snart en horisontal strålkrona
omkring dansösens hufvud.
I detta ögonblick blir dansen ännu snabbare; det är
endast med möda som man kan urskilja den unga qvinnans
drag; ögonblicket är kritiskt, det minsta felsteg,
det minsta uppehåll är nog för att alla äggen skola
krossas mot hvarandra. Men huru skall hon då kunna
afbryta dansen? huru hejda sig? Det finnes blott ett
medel, och det är att taga m tillbaka på samma sätt
som hon satt ut dem. Om det än ej ser så ut, är denna
del af konststycket likväl det svåraste. Dansösen
gör blott en enda snabb rörelse, hvarvid hon fattar
ägget och tager det till sig; man förstår, att om
hennes hand råkade att komma in i cirkeln eller
om den rörde en af trådarna, skulle hela jemnvigten
plötsligt rubbas.
.Omsider hafva alla äggen lyckligt
inplockats. Dansösen stannar tvärt och utan att synas
det minsta yr af detta kring-snurrande, som fortgått
i tjugofem till trettio minuter; hon går med fasta
steg fram till oss och visar äggen i korgen, som
efter konststyckets slut sönderslås i en skål för
att bevisa omöjligheten af ett bedrägeri.
Bland de gycklare, som successift uppträdde för oss,
var det i synnerhet en, som utmärkte sig genom
det öfverdådiga sätt, hvarpå han jonglerade med
hvassa dolkar, hvarvid något bedrägeri icke heller
kunde komma i fråga, eftersom vapnen togos från de
åskådande. Mannen i fråga tycktes för öfrigt vara
osårbar; fastän nästan fullkomligt naken, lät han
stödja den
skarpslipade spetsen af ett svärd mot sitt bröst
och sedan trycka på klingan, så att den böjde sig i
half-cirkel. I ett gif v et ögonblick lade han sig
på ryggen och placerade på sitt bröst ett af dessa
små blad, som begagnas vid tillredning af betel; hans
kamrat nalkades, beväpnad med en skarpslipad sabel,
och med ett fruk-tansvärdt riktadt hugg skar han det
lilla bladet på jonglörens bröst i två bitar. En
annan gång såg jag samme man utföra ett prof på
förundransvärd vighet, då han lät sätta en krets af
dolkar med spetsarna uppåt och sedan gick ett hvarf
omkring på de hvassa spetsarna. Derefter begärde han
att få några färska kokosnötter; dessa kastade han upp
i luften och lät dem nedfalla på sin rakade hjessa,
på hvilken de krossades som mot en klippa. Slutligen
blef en vagn framkörd, och en af lif-
vaktens lansar fastbands vid tistelstången, så att
lansspetsen nådde utom denna; derefter inbjöds ett
visst antal personer att taga plats på vagnen, och
jonglören framsköt sedan vagnen närmare tio steg
på det sätt, att han tryckte sin nakna hjessa mot
lansspetsen. Efter konststycket ville alla se denna
skalle af jern; mannen höll artigt fram hufvudet åt
en och hvar, och alla kunde intyga att han icke hade
annat harnesk än den tjocka hud, som naturen beskärt
honom, naturligtvis alltid för mjuk att kunna motstå
en tryckning, som skulle helt och hållet genomborrat
en elefant.
Man må emellertid icke tro att denna och andra
aftnar i palatset alltid helgades åt så materiella
njutningar. Efter den högtidliga ceremonien med huka’n
och kaffet togo vi ofta
SY. Fam.-,
, ISlä.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
